
Det klart bästa var Stieg Larsson. Han var outstanding. Jag älskade alla tre böckerna och sörjer att det aldrig blir några fler. Vila i frid.


Through literature I become a thousand people and yet remain myself - CS Lewis
Jag hade den äran att närvara vid ett seminarium med Jonas Hassen Khemiri, denna guds gåva till kvinnorna. Han läste lite ur sin nya samlingsbok Invasion och pratade en del om sitt författarskap. Det blev också en hel del prat om hans inhopp i Carin 21 och 30 som han var extremt missnöjd och, som han sade, "ännu inte har bearbetat färdigt". Som grädde på moset läste han en nyskriven novell som var till ett läroboksförlag.
Det var sååå otroligt bra. Han var jätterolig och bra på att prata. Det blev aldrig krystat eller pinsamt. Ett helt igenom lyckat evenemang och jag sörjer er som missade det. Dessutom har jag numera ett signerat exemplar av Montecore liggande på nattduksbordet.
Som parentes undrar jag när nästa träff är. Jag har ju ännu inte lyckats ta mig på en enda men jag hoppas jag ska klara det någon gång.
kram
Nåväl - nu är jag här. Gammal räv i gamet - fast fortfarande utan grått i pälsen - däremot något tovig och motsträvig med en tass beredd på språng. Gillar mycket att ligga i lyan och trycka med en bok - eller som Jessica Gedin, journalist, sagt "en muterad människa av kött och bok" att text genererar med ens DNA så man blir ett med texten - med hull och hår. Annars är min flock stor - häftiga och kaxiga barn och barnbarn samt en loj kattmadam döpt efter Stefan Sundströms sångmö Sabina. En hoper vänner smyger i snåren och ett otal kolleger posterar bak stubbar och stenar - vänligt beredda att tryggt och vant leda en in i bokskogen. De är sådana - bibliotekarierna.
Just nu läser jag två böcker - å ena sidan är jag inne i min Lidmanska feberyra och läser nu Vredens barn. Helt enkelt underbar! Vet ni hur man tar kål på en pitebo? Jo, man kast en palt utåt svaagisen! När man läser Sara Lidman får man inköpa en citatbok - för övrigt en bra idé för all läsning. För att återvända till den andra sidan; Jo Nesbö - norsk deckarförfattare där jag nu slukar bok nummer ett - Fladdermusmannen. I den får man lära sig massor om Australien och aboriginernas historia och situation idag. Sen kommer jag väl att snöa in på Australien. Ett filmtips är The proposition. En fantastiskt bra film om Australien under nybyggaråren - en australiensisk western, vacker, brutal och med bra skådespelare. En film som känns "äkta".
Äkta och som ett visuellt konstverk var också musik-dvd:n om Bob Dylan jag nyss sett - Don´t look back från 1965 - om hans Englandsturné. Hans små jamsessions på hotellrum med Joan Baez och Donovan gör en lycklig. Jag minns - för 1965 var jag 13 år och störtkär i färghandlar Ahlgrens son Johan - (café Schmäck idag) då trummis i Umeå-bandet The Trappers. Då var jag på väg in i modseran och visste att The times they are a-changin´.
För övrigt är min nördiga hjärna inne på fyrar. Jag har lånat massor av böcker om fyrar - faktaböcker och skönlitteratur - allt inspirerat av Fyrväktaren. En av de bästa böcker jag läst. Som av en händelse läste jag en fyrbok till under midsommarhelgen - John Ajvide Lindqvists nya Människohamn. Grymt bra bok och precis med det mytologiska som en resonansbotten uppblandat med skräck och spänning. Skärgårdsöepos fjärran från Saltkråkan. Där ruvar ju Gåvastens fyr över mörka djup och hemligheter. Sen finns ju Virgina Woolfs Mot fyren - så nu undrar jag stillsamt - vad är det med fyrar som lockar författare? Återkommer om detta!