TV- och dataspel

Lego Batman - the videogame

Det har tillverkats ett antal spel knutna till lego. Spelen finns till de flesta konsoler. Det är inte särskilt stor skillnad på spelen konsolerna emellan varför denna recension kan kopplas till alla konsoler som spelet är tillgängligt för. ”Legospelen” har hängt med i ett antal år och många har säkerligen tävlat i Lego Racer (ett bilspel) mot sina barn. ”Lego starwars” var dock det första ”legospelet” som kunde kopplas till en känd filmserie. Spelet blev oerhört populärt, bland såväl barn som vuxna då det lanserades, och uppföljaren blev sålunda lika (om än mer) populär än sin föregångare. Därefter kom ”Lego Indiana Jones” och nu senast ”Lego Batman”. För närvarande spelar jag Lego Batman på X-box 360. Jag har lika roligt som när jag spelade ”Lego Starwars” på Wii. Det är ett ständigt klurande, logiskt tänkande och krav på skärpta sinnen uppblandat med irritation då man inte förstår vad som faktiskt skall göras för att klara uppdragen. När man inte begriper innehållet i spelet rekommenderas att ta hjälp av de yngre spelarna. Då min son har övergått till mer avancerade spel än ”lego-spelen” har jag alltid en god väns sjuårige son att rådfråga. Jag har mycket svårt att begripa att denne lille man har klarat av spelen till 100 % samtidigt som jag själv inte verkar ha en chans att fixa detsamma. Spelen utmanar alla sinnen. Tänk logiskt, var smart, var snabb!!! Visst dödar man fienden i legospelen, precis som i många andra spel, men det sker på ett ”gulligare” vis. Legogubbarna trillar ihop i små legohögar för att återuppstå en stund senare. Personligen skulle jag som spelare helst slippa dessa legomotståndare då jag anser att finurligheterna och kraven på spelarens logiska tänkande räcker för en heltäckande spelkänsla. Tilläggas bör även att spelen kan spelas av två spelare samtidigt där ett fungerande samarbete krävs för att nå vidare i äventyret. För de som aldrig har testat TV-spel förut är mitt råd: prova något av legospelen! De kan stundom liknas vid att lösa korsord. Gnugga geniknölarna och kör!

Tema: Vinter - snö och is

Idag var det lagom minus 5 grader - efter en riktig vargavinter (i dubbel bemärkelse) - när 6 av 8 i vår eminenta litteraturgrupp träffades på café Schmäck för att berätta vad vi läst under temat "Vinter - snö och is". Som vanligt mysigt bullrigt och supergott fikabröd som alltid på Schmäck.
(Foto: Lövöudden Vicky)

Vad vore mer lämpligt att ta upp om inte Mumintrollen och dessutom av vår bibliotekarie/bildlärare Hilda. Hon läste högt ur ett skamfilat och kärleksfullt läst gammalt seriealbum från egna samlingar - Den farliga vintern. - Herr Brisks har svårigheter med tävlingsmomentet i skidåkningskonsten men när muminfigurerna slår sina kloka huvuden ihop löser sig allt. I Tove Janssons Trollvinter finns också den klassiska berättelsen när Mumintrollet vaknar och finner att hela världen försvunnit. Vi får vara med om hur ett mumintroll upplever vintern (de ligger ju annars i ide som alla vet). Dagens DN (24/1 2010) hade dagen till ära en stort uppslagen artikel om Tove Jansson och muminvärlden och en alldeles ny samlingsvolym, Stora boken om Mumin, har kommit ut under 2008. Underbart, melankoliskt, filosofiskt och tänkvärt. En modern klassiker.

Hilda avslutade med att visa en privat bok av konstnären Lars Lerin - Snö - med underbara akvareller från Lofoten. Han har ju gett ut många böcker att bara njuta av och precis i höst kom hans personliga bok En liten konstnär om uppväxten i Munkfors och hans vidare utveckling - i livet och som konstnär ut.

Friluftsälskande Anna presenterade en bok av David Lagercrantz, Himmel över Everest. Lagercrantz blev ju väldigt känd med sin bok om Göran Kropps bestigning av Mount Everest 1997. Hans intresse för bergsmassivet har fortsatt och beslutet att skriva en roman om den katastrof som hände 1996 blev ovanstående bok. Anna berättade om en spännande och dramatisk bok samtidigt som den sätter fingret på den rovdrift som naturens äventyrare och lycksökare gör sig skyldiga till när de blir besatta av att utmana naturkrafterna. Många som bestiger berget köper sina platser och är många gånger långt ifrån erfarna alpinister. Anna har själv siktet inställt på Kebnekaise.

Boken handlar om ett gäng svenskar och italienare som vill få en kick av att nå toppen - trots att det många gånger - om man lyckas - enbart fyller en med tomhet. Sen då? Boken handlar inte bara om naturens krafter och de dramatiska händelserna utan även mycket om de täta och nära relationer man får på berget. Alla måste lita på varandra - man har bokstavligen varandras liv i sina händer - såväl klättrare som guider.

I samband med att vi diskuterade bergsklättring tipsade Vicky om en film hon sett rätt nyligen - North Face - som handlar om några unga tyska klättrare som under Hitlers inledande skede, 1936, försöker ta sig uppför den berömda och beryktade alpväggen Eiger. Hitler ville i propagandasyfte att det skulle vara tyskar som lyckades med bedriften inför OS i Berlin. En film med oerhört starka scener där man verkligen känner att man fryser fast man sitter i soffan.

Ingrid hade valt en deckare. Arnaldur Indridasons bok Vinterstaden hade flera av oss läst och vi höll med om att hans deckare är både välskrivna och spännande och dessutom skildrar de Island, dess natur och människor på ett bra sätt - ofta kargt, kallt och ödsligt. Huvudfiguren, kommisarie Erlendur Sveinsson är likaså han en enslig och karg figur. I den här deckaren hittas inledningsvis ett lik efter en ung färgad pojke. Detta leder vidare till såväl rasism och övergrepp och när även den döde pojkens bror försvinner tätnar mystiken. I ett vintrigt Reykjavik letar Erlendur alltmer desperat efter att lösa mordfallet samtidigt som han slåss med minnen från sin egen barndom. Det blåser även idag kalla vindar över Island i finanskrisens spår enades vi om.

1997 kom Agneta Pleijel ut med den lilla kortromanen En vinter i Stockholm.
Anna-Lena hade läst och berättade om en liten pärla med ett poetiskt språk, fragmentariskt berättad om ett kallt och mörkt vinter-Stockholm. Den handlar om en kvinna som övergiven av sin älskade söker sig både inåt och bakåt i tiden. I Madrid blir hon spådd att äktenskapet är över och att en ny kärlek kan beredas henne. Hon reser hem fylld av nya tankar. I hundra dagar skriver hon - om nuet och det förgångna - men på väg.

Anna-Lena tipsade även om en väldigt bra bok i norrländsk vintrig miljö för ungdomar - Mikael Engströms starka roman Isdraken. Gripande och otroligt bra om en tonårskille - Mik - som skickas från sin alkoholiserade farsa i Stockholm till Norrland. En mörk bok om fosterhem men om en pojke som bär på ett inre ljus som gör honom till överlevare.

Anna-Lena hade även med sig sin egen alldeles färska nyutkomna barnbok - Min första världssensation. Vi är mycket stolta att vi har både konstnärer och författare i vår lilla litteraturgrupp. Vi återkommer till hennes bok så fort vi läst den - den är rykande färsk.

Vi fick också med en nobelpristagare. Helen hade börjat läsa Orhan Pamuks bok Snö. Poeten Ka har levt i många år i exil i Tyskland. Nu har han återvänt till sitt forna hemland och till hemstaden Kars - dels för att återse en gammal kärlek, dels för att som journalist skriva om den våg av självmord som drabbat muslimska flickor. Vädret är hårt och staden blir helt insnöad. Ka ställs inför både starka känslomässiga frågor men boken skildrar även de politiska förvecklingar som även idag gör Turkiet till ett ifrågasatt land ur flera perspektiv. Självklart ledde detta till att romanen blev hårt kritiserad i Turkiet när den kom ut. En mycket välförtjänt och spännande nobelpristagare.

Själv (Vicky) hade jag läst en ny spännande författare, Stef Penney som debuterat med en roman, I vargars följe, som verkligen utspelar sig i snö och kyla. Kanada 1867 är skådeplatsen för ett drama i små utposter i den oändligt stora kanadensiska vildmarken bland nybyggare, pälsjägare och indianer. Familjen Ross har för länge sen tagit hand om en pojke (som de vid allra första anblicken tar för en flicka), Francis. Pojken växer upp i det lilla nybyggarsamhället Dove River. En dag hittar Francis mor en av byinnevånarna, en ensamvarg vid namn Laurent, brutalt mördad. I samma veva försvinner Francis och naturligtvis blir han misstänkt för dådet. Men modern som är fast besluten att bevisa sonens oskuld och samtidigt försöka finna rätt på honom beger sig rakt ut i Kanadas vildmark med en pälsjägare, Parker, med minst sagt dåligt rykte. Men i deras spår följer även några utsända från kompaniet i Fort Edgar. Vem är den skyldige? Vart leder spåren?

Romanen är inte i huvudsak en deckargåta utan det är snarare så att mordet öppnar dörrar till det förflutna, till hemligheter och samband som efter hand uppdagas. Flera parallellhandlingar bidrar till att berättarväven kompliceras. Det är i mötet med alla dessa märkliga och modiga människor och gripande människoröden som trotsade Kanadas vilda natur som berättelsen växer till en mäktig och spännande läsupplevelse och ett helt oväntat slut. En äventyrsroman!

Jag hade även läst Jenny Diskis bok På tunn is - en resa till Antarktis. Jag fullkomligt älskar hennes reseböcker - som både är dokumentära reseberättelser om möten men också berättelser om Jenny Diskis inre resor. Hennes liv är som en roman bara det - hon har vistats på mentalsjukhus redan som ung flicka, övergivits av sin mor och förlorat sin far tidigt. I sitt författarskap beskriver hon öppet sitt liv och hela tiden viktar hon sina upplevelser mot det egna livets frågor och borrar i sina minnen.

I just den här boken hade jag en dubbel upplevelse av hennes resa. Hon bestämmer sig för att åka till Antarktis - hon behöver det vita oändligt tomma för att känna igen sig i sjukhusets renhet. Via Buenos Aires reser hon till "världens ände", den lilla staden Ushuaia i Eldslandet. Det är när jag kommer dit i boken som jag tänker på min egen son och hans flickvän som bott i staden och vandrat runt i bergen och på glaciärerna i denna världens vita utpost. Det var läckert att tänka på - att de varit just där.

Nåväl, Jenny ger sig iväg på ett fartyg med destination Antarktis. Blandat med möten med de andra passagerarna och själva båtresan, samt de stopp de gör på det antarktiska fastlandet djupdyker hon i den egna svåra barndomen. Både hennes bok om en resa som bl a går i norra Sverige ovan polcirkeln - Den motvilliga resenären och den om hennes tågresor i USA - Främling på tåg rekommenderas varmt.

Avslutningsvis har jag påbörjat H P Lovecrafts antarktisroman - det som skall vara hans krona på verket och enda egentliga roman - Vid vansinnets berg - som handlar om en expedition till Antarktis där man upptäcker den mest fasansfulla mardröm bland ismassorna. Återkommer om den och hans övriga böcker i ett senare inlägg.

Ja, det blev många boktips om vinter, snö, is och kyla. Nästa gång skall vi avhandla det motsatta. Sol, hetta och värme! Vad månde .......

(Fotot på Jonathan i Ushuaia är taget av Camilla Gunnarsson)

Släpp inte taget av Harlan Coben och Hollywood Station av Joseph Wambaugh

Det man inte vet mår man inte dåligt av säger ett talesätt. Kanske något som passar tonårsföräldrar att fundera över.

Jag har aldrig läst någon Coben-deckare förrut men när nu denna titel fanns på Mp3 och Reine Brynolfsson var uppläsare så slog jag till. Jag gillar ju lite mer hårdkokta amerikanska deckare typ James Ellroy eller Dennis Lehane men tänkte ändå ge Coben en chans.

Historien utspelar sig i en förort till New York och i centrum står en familj i övre medelklassen (det är ju där allt läskigt brukar hända), pappan läkare - mamman advokat. Mamman är den som ständigt oroar sig för barnen (Jill och Adam) och driver igenom att sätta in ett spionprogram i Adams dator!! Det är ju verkligen att ta i kan man tycka. Han är 16 år och är i inledningen låg - hans kompis Spencer har precis tagit sitt liv. Nu är det party på gång i ett grannhus och föräldrarna anar oråd. Samma kväll försvinner Adam spårlöst och detta blir bokens tema. Föräldrarna letar efter sin son och genom ett virrvarr av förvecklingar kommer de att korsa en massa kriminella spår. Parallellhandlingen handlar om en mycket grym seriemördare - men spåren kommer att korsa varandra.

Boken var spännande i inledningen men i slutet blev den väl skruvad och därmed svår att tro på. Jag vet inte om Coben lyckas lura i mig fler av sina deckare! Men Reine är en bra berättare - han rekommenderas som uppläsare!

Då är Joseph Wambaugh betydligt mer driven. Hans nyss utkomna bok - den första på länge - Hollywood Station - handlar om ett luttrat gäng poliser som håller till just på polisstationen i Hollywood. Det är rätt roligt att läsa om Hollywood från ett annat perspektiv än filmstjärnornas glamorösa liv och boken är full av galna historier - lite som Cops i bokform. Hans böcker lär ju även ha inspirerat till serien Spanarna på Hill Street om ni som har några år på nacken minns den! I polisdistriktet jobbar en lång rad personligheter och aldrig tidigare har jag i en hård snutroman läst om en kvinnlig polis som stannat för att mjölka ur brösten när larmet plötsligt går.

"Budgie hade precis lagt mjölken i frysfacket med kylpåsarna och höll på att knäppa skjortan. Hon stack ner komradion i sitt hölster när Fausto slog upp dörren och vrålade: "Kollega illa ute, Western och Romaine! Är du klar?"

Boken vimlar av rå och fräck humor och polisjargong som verkligen, till skillnad mot Coben, känns äkta. I Hollywood finns det många märkliga människor, knäppgökar, wannabees, B-skådisar på deken och människor från samhällets botten. Vi får följa poliserna både i jobbet och på fritiden. Kvinnorna har som synes ovan börjat ta plats i kåren, vilket inte varit helt vanligt bara för ett tiotal år sedan. Nytt och fräscht. Språklig fröjd. Gillar ni serien Wire är detta definitivt en bok för er!

Joseph Wambaugh har själv jobbat som polis i det ökända LAPD - Los Angeles Police Department i över 14 år, enligt engelska wikipedia, innan hans bana slog in på litteraturens område.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf

För några år sedan läste jag en jättebra biografi över Virginia Woolf, skriven av Nigel Nicolson. Sedan dess har jag tänkt på att läsa hennes böcker och i höstas köpte jag tre av dem.

Den första bok som jag har läst är "Mrs Dalloway", som anses vara hennes mest lättillgängliga bok.
Handlingen utspelar sig under en dag i juni och det som genast fattar tag i en är språket: det är uppbyggt enligt principen stream of consciousness, tankarna flödar fritt bland de olika karaktärerna.

Mrs Dalloway ska förebereda en fest för societen, bl a för att stödja sin man Rickard i hans karriär. Under dagen börjar hon att fundera på sin ungdomskärlek Peter och av en ren slump dyker han plötsligt upp hemma hos henne,efter att ha bott en längre tid i Indien. Karaktärernas tankar går in i varandra och flödar fritt, vi får läsa hur Peter tycker att Clarissa (Mrs Dalloway) har blivit en stel figur och Clarissa i sin tur ser hur Peter har åldrats men ändå har kvar sitt unga sinne. I parken hamnar vi också i tankarna hos paret Smith, där mannen lider av posttraumatiska symptom efter kriget, och hustruns vånda över detta. Tiden för berättelsen är på 20-talet och tankar och känslor efter första världskriget kommer fram hos flera personer. Även en kritik anas, mot societen som har pengar och tänker mest på fester och lever ett mer bekymmerslöst liv.

Det är intressant att läsa boken, både handlingen och språket har en säregen stil.
Nästa bok att läsa blir "Mot fyren".


Den som vill se en filmatisering av Virgina Woolf ska absolut se Timmarna.
En helt underbar film med underbar musik av Philip Glass.
Oväntat i rollen som Virginia Woolf ser vi Nicole Kidman, som med en lösnäsa faktiskt blir otroligt lik henne.

Om stora män som kan göra rätt sak

The president reads Where the wild things are by Maurice Sendak.

Filter - tidskrift som filtrerar vår tid

Saknar tidskrifter som Månadsjournalen och POP. Den ena en tidskrift om stort och smått i Svedala, den andra om musik - men bägge med bra journalistik och intressanta teman och supersnygga bilder. Nu försöker jag med Filter - ett läsmagasin för nyfikna.

Det känns trivsamt och bra - väldigt välskrivna artiklar som handlar om det som ligger i tiden. Litet behändigt format - kompakt. Startad 2008 av Offsides gamla chefredaktör och grundare Mattias Göransson. Fått pris som årets tidskrift 2009. Kommer ut med 6 nummer/år.

Tidigare nummer har handlat om Killinggänget, om företaget Acne, om hur Basshunter blev hatobjekt nr 1 för musikkritiker och sen en av våra största musikexporter, grävande reportage om utfiskningen av haven, intervju med Lars von Trier m fl. Väl blandat. Man kör alltid några riktigt långa väl genomarbetade artiklar. I slutet finns Guiden om böcker, film, konst, musik, vetenskap mm. I senaste numret fördjupningsporträtt om allas vår clown Manne af Klintberg - tät och utelämnande om en av våra stora humorister. Ett reportage om skönhetsföretaget som började framgångsrikt men slutade med ekonomisk brottslighet, torpeder och familjesplittring. Stefan Holm vs Patrik Sjöberg och underbart läckert fotoportfolio om och av Patrik Andersson - en av våra okända kända fotografer som fotat presidenter och världsstjärnor.

För prenumeranter även flera gratisföreställningar på bio - men tyvärr oftast bara i storstäderna. Reklamen överkomlig - mycket filmreklam, kläder men även för organisationer som Amnesty, institutioner som Stockholms konsthall etc.

Filters hemsida

Skräckens cirkus

Darren Shan, författarens namne är också huvudperson i boken, tvingas av sitt goda hjärta att bli vampyrens medhjälpare. Precis så heter också filmen som kommer i februari Cirque du Freak: The Vampire's Assistant

Jag läste den igårkväll (men har haft med den på många bokprat, tipsat många elever om den, ha låtsats ha läst den, jag min bedragare!) och den motsvarade mina förväntningar. Jag undrar varför man ännu inte lärt sig att slå mynt av en kommande film? På mitt bibliotek finns den inte inne, dessutom var det kö på den så jag åkte till mitt närbibliotek där jag hittade den under en hög med andra böcker, helt lös och ledig för att följa med hem till mig och min äldsta dotter. Att hjälpa ungdomar till vetskapen om att det ofta finns en bok bakom en film tycker jag är behjärtansvärt!

Den är lättläst och inte alls särskilt läskig, den är klassad uHce vilket förvånar mig då jag personligen var räddare när jag läste böckerna om Spiderwick (Hcf).

När jag kollat klipp på Youtube ser jag fram emot en mysrysig biokväll med det av mina barn som är gammalt nog att se den. Premiär 26 februari i Sverige.

Andra bou-böcker nyligt filmade som jag ser fram emot:



Alice i Underlandet

och förstås: Till vildingarnas land

Huset med den blinda glasverandan

Avslutade trilogin om Dina under hösten och började genast att läsa nästa trilogi av den norska författarinnan Herbjorg Wassmo.

"Huset med den blinda glasverandan" är den första boken om flickan Tora som växer upp i en liten fiskeby i Norge strax efter andra världskriget. Tora förstår att det finns en hemlighet runt vem hennes pappa är och under berättelsens framväxt får vi veta att hennes pappa var tysk. Under kriget hade hennes mamma en kärlekshistoria med en tysk och det sågs inte med blida ögon av byfolkningen - Tora är annorlunda och någon som man kan behandla lite hur som helst. I boken får vi följa hennes uppväxt och den hemska styvpappan Henrik som förgriper sig på henne hela tiden och mamman som inte orkar se vad som pågår. Barnets vilja att trots det hemska ändå dölja för modern vad som pågår (mamma har nog med bekymmer) och med otrolig styrka klara av en traumatisk barndom.

Liksom böckerna om Dina får vi även här möta en stark kvinnogestalt - ett offer för folks fördomar och mäns brutalitet. Vi får också möta en stark kvinnogestalt i Toras moster Rakel och man hoppas att hon snart kan berätta för henne vad som pågår i hemmet med styvfadern.

Nästa bok i serien heter " Det stumma rummet" och Toras berättelse fortsätter. förhoppningsvis tar hon sig bort från fiskebyn. Ska genast börja läsa och se vad som händer.

Nausicaä från Vindarnas dal av Hayao Miyazaki

Nu har vi köpt flera av Miyazakis filmer till biblioteket. En av mina stora idoler när det gäller animerad film och japansk anime. Med filmer som Spirited away och Det levande slottet har han blivit prisad över hela världen.

Före jul var jag och såg Avatar. Häftig och trots den svart-vita bilden mellan ont och gott och en hel del hollywood-klicheer så visar den i alla fall hur naturen slår tillbaka och träden har en viktig funktion. Samma magi tillskrivs skogen i Nausicaä. Men den här filmen gjordes långt innan klimatdiskussionerna nått den nivå den har idag. Filmen tillkom 1984 och som i många av Miyazakis filmer är det en intelligent och humanistisk flicka som står i centrum. Allt är inte heller lika förenkelt utan figurerna och deras handlingar är mer komplexa och därmed intressanta.

Nausicaä är prinsessa i Vindarnas dal. Det har gått över 1000 år sedan civilisationen på jorden brutit samman - efter att De gyllene krigarna använts som vapen. Hela jordens ekosystem är skadat och runt den fredsälskande Vindarnas dal ligger nu en förgiftad skog vars sporer är dödligt farliga för människorna. Skogen vaktas av jättelika insekter där den farligaste arten är den stora skalbaggen Oomu. Men Nausicaä har en magisk förmåga - hon kan kommunicera med insekterna och har också efter studier av skogen förstått ett djupare sammanhang mellan skogens träd, insekterna och människorna.

Hon utnyttjar vindarna till att ta sig fram i sitt glidflygplan och en stor hjälp är också den kloke Yupa. Men det är inte bara i Vindarnas dal det finns rester av mänskligt liv. Ett annat folk har ett embryo till en gyllene krigare bevarad och står nu beredda att återigen väcka detta enormt farliga vapen till liv för att bekämpa den giftiga skogen. Den enda som kan mäkla fred och har en chans att rädda världen från undergång är Nausicaä.

Liksom alla Miyazakis filmer så är den vältecknad, trots 25 år på nacken och budskapet är aktuellare än någonsin. Humanism, ekologi, naturmystik och spänning vackert förpackad. Miyazaki är fortfarande i full gång. Hans senaste film heter Ponyo på klippan vid havet. 2002 fick han en Oscar för Spirited away. Han är även gift med en animatör och har en son (Goro) som bl a regisserat filmen Legender från övärlden baserad på Ursula K Le Guins böcker.

Kända filmer av Miyazaki och hans Studio Ghibli är t ex: Min granne Totoro, Kikis expressbud, Porco Rosso, Det levande slottet och ovan nämnda Spirited away.

För er som inte kan japanska så finns det några bra sidor om filmerna.

En fan-sajt! On-line Ghibli!

Ghibliworld.com

Bra men kort beskrivning av filmerna på svenska!

Mitt extraliv av Johan Unenge

Vellinge! En ort i Sverige som idag förknippas med främlingsfientlighet. Det skulle kunna vara Hellevik - orten i Johan Unenges nya serieroman.

Mattias, en högstadiekille, befinner sig mitt i det kaos som kallas tonår. Vem är jag som person? Vad vill jag? Vad tycker jag? Egentligen! Många moraliska och svåra ställningstaganden tas upp i boken. I Hellevik som på många ställen i verklighetens Sverige påverkas samhället av nedskärningar, arbetslöshet, framtidsoro. Bibblan, där Mattias mamma jobbar, är på väg att läggas ner, men är det då viktigare att bygga ny baskethall? Främlingsfientligheten grasserar och rymningar från den lokala flyktingförläggningen höjer temperaturen, även på klassens egen lilla "nasse" Albin, samtidigt som alla vill ha kvar mästerspelaren Yossuf som har tagit Helleviks Tigers till elitnivå.

Mitt i allt detta finns plats för bästisen Ubbe - även om han för det mesta är uppslukad av att skjuta sig fram i combat-spel. Och så finns Alva! Men hur stora murar är man beredd att kliva över för kärleken? Många svåra val för Mattias. Hemma häckar han framför TV:n och ser på skitprogram eller lyssnar på polisradion. Där, bland alla utropen och koderna, finns pappa polisen i sitt dagliga värv på Helleviks gator. Hemma likväl som i skolan och kompisgänget finns det spänningar som lyhört tas upp av författaren men läggs i knät på läsaren att själv känna av.

En dag läggs TV-spelsvärlden som ett raster över verkligheten och Mattias öppnar dörren - bokstavligt - till nya erfarenheter och allt är plötsligt blodigt allvar.

En aktuell och väldigt bra ungdomsroman som väcker viktiga frågor. Grafiskt snygg i både text- och bilddelar. Unenges egna bilder är skissade läckert på ett lite löst oskarpt sätt som jag gillar. Se bara på omslaget! En kille, på väg ensam mot en synbarligen tom horisont. Så på pricken kunde jag känna det när jag var 14-15 år. Vägen oviss mot en vuxen framtid och med alla val som väntade.

Språket känns autentiskt och trovärdigt och ligger nära ungdomar. Det är ett driv i texten som för den framåt på ett spännande sätt med Mattias egna tankar blandat med dialog. Kommer osökt att tänka på Lapidus Snabba cash där språket också ligger nära olika språkgrupper och miljöer. D v s poliser pratar på polisers sätt, spelnördar på sitt, tonårskillar på sitt, invandrare på sitt.

En superbra bok även för skolan att på ett bra sätt ta upp viktiga dagsfrågor.

För guds skull: visa aldrig vem du är!

Jag klev under julledigheten ned i osäkerhetens träsk. Jag slungade mig själv tillbaka i tiden till eran där man aldrig fick sticka ut eller visa känslor: tonårstiden.



Natthimmel av Sofia Nordin handlar om Tilda som förlorat sin bästa vän. Vännen har visserligen bara flyttat till andra sidan av stan men också bytt skola, och de två flickorna tappar kontakten alltför fort. Tilda har också svårt att prata med sina föräldrar och sin syster: i hennes familj sker inga känsloyttringar utan helst ska allt bara ligga på rätt ställe, leendena ska vara svala och dörren till det egna rummet stängd.

Men så upptäcker hon Jesper! Han går i hennes klass och av en slump börjar de att tala om hans passion i livet: lajv. Jesper är glad och levande och drar med Tilda till sin värld av föräldrar och syskon som möter ens blick och lyssnar på vad man säger och bjuder på egna tillkortakommanden. Men framförallt till lajvandet...

Tilda som tidigare varit paniskt rädd för att inte passa in, vare sig i skolan eller i sin egen familj, som länge gått runt och inte passat in någonstans alls och sett sitt liv utifrån som en film: hon börjar plötsligt säga som hon tycker. I början blir hon nästan rädd för sig själv men så småningom lägger hon upp en strategi...

Här finns ingen kärlekshistoria heller, inte hos Tilda och Jesper i varje fall, och det kan ju ibland vara befriande okladdigt att läsa en sådan bok (och en del av mina elever frågar också efter sådana böcker).



Agnes flyttar med sin familj till Umeå! Efter ett år i gymnasiet (i Stockholm om jag minns rätt) där hon varit totalt utfryst, trots enormt många försök att passa in, har hon skrivit en lista där alla punkter går ut på att bli den socialt mest välanpassade flickan någonsin.

Och det går riktigt bra för henne i Tänk om det där är jag, även om det inte känns så alla gånger. Hon känner sig flera gånger stå och balansera på kanten till avgrunden igen, men upptäcker att de nya människorna runt omkring henne faktiskt inte är elaka. Ingen vill prata skit om henne, alla gillar henne men alla kan inte älska henne. Hon träffar musikern Jakob, som är intensiv och får hennes hjärta att slå fortare. Men i hennes klass finns också Adam, som också är den allra första kille hon träffar när hon anländer till Umeå på sommarlovet före tvåan.

Och här finns kärlekshistoria! Agnes är äldre än Tilda, kanske beror det på det, det är viktigare i hennes liv än i Tildas? Men som i Johannas tidigare romaner: inga detaljer, inget rent sex, utan mer spänning, nyfikenhet och nybörjarpirr.

Och angående tonåren: jag vet att det är olika. Jag visste det då och jag blev påmind nu, tack vare dessa fina böcker. Själv var jag en skränig och obekväm tonåring med ett obändigt tvång att säga precis vad jag tyckte just då, rakt ut och helst med hög röst. Men visst hade jag tysta vänner som inte ville (eller kunde?) synas.

Jag trodde nog att det var så de ville vara då, precis som Tilda och Agnes som är beredda till nästan vad som helst för att bli accepterade. Men jag blir beklämd när jag tänker på det, när man är sexton (eller fjorton eller nitton eller när det nu infaller) borde ens kraft och energi få läggas på annat än att bara bli accepterad av omvärlden.

I vilket fall landar dessa böcker på bokhögen jag vill ge mina barn att läsa när de närmar sig detta! Två viktiga böcker att ta med sig i livet - om de inte ser sig själva i dem kan de se andra.

Borta bäst av Sara Kadefors

God fortsättning till er alla och hoppas att även 2010 blir ett bra bokår!
En av mina svenska favoritförfattare är Sara Kadefors och jag läser hennes böcker med stor förtjusning, nu senast "Bort bäst" som utkom förra året.
I boken får vi följa en kvinna som heter Sylvia och vi förstår redan efter första sidorna att här är det något som inte står rätt till. Av någon anledning är Sylvia hemlös och bor i sin bil i närheten av IKEA, av ett rent praktiskt syfte. På Ikea finns toaletter, sängar att provligga/sova i, restaurang där man lätt kan mingla sig in med resten. Vi förstår att Sylvia inte ser ut som en hemlös, hon är väldigt noga med kläder och utseende - och hon bemödar sig om att ha olika stilar när hon går in på Ikea så att hon inte ska bli igenkänd. En dag har hon virat en turban runt huvudet, en annan dag något annat. Hon har massor med tricks och tips på hur man gör för att helt enkelt överleva och ändå verka vara en "typisk medelklasskvinna i medelåldern". Ju längre man kommer i boken desto mer nyfiken blir man på vad det egentligen är som har hänt, för det är någonting oförlåtligt som har hänt för Sylvia och vi anar det i hennes tankar när hon spionerar i sitt gamla villaområde.
Det boken väcker är tankar om vem som egentligen är hemlös, även om man har en perfekt fasad kan vi aldrig veta. Även skammen med att vara hemlös, att inte vilja ha någon hjälp eftersom i dagens samhälle räknas det som ett ofattbart nederlag. I Sara Kadefors tidigare bok "Fågelbovägen 32" tar hon också upp en medelålders kvinnas kamp med den egna fasaden, där är det en kvinna som anser sig vara väldigt god och hjälpsam mot flyktingar men som flippar ut när det kommer för nära hemmet i form av en hemhjälp.
Det är bra skrivna böcker som tar upp teman som väcker tankar efteråt.
Just nu på nattduksbordet: Augustprisvinnaren "De fattiga i Lodz", fjärde boken i Stephen Kings "Det mörka tornet" och klassikern "Forsythe-sagan".

Veronikas dubbelliv av Krzysztof Kieslowski

Jag har sett om Kieslowskis otroligt vackra och outstanding film Veronikas dubbelliv. Det här är en film man kan se om med jämna mellanrum i livet och omtolka varje gång.

Den handling man i vart fall klart kan se en röd tråd i är att den handlar om två kvinnor, Veronika och Veronique, lika till utseende, med samma intressen (musik), samma medicinska åkomma (hjärtfel) som lever med sina fäder - men den ena i Polen den andra i Frankrike. Tiden är tidigt 90-tal. Filmens avdelare är när de båda kvinnorna möts - den ena stiger på en buss och fotograferar den andra genom bussglaset. Ett fotografiskt ögonblick fruset i tid. Bakgrunden är ett Krakow med demonstrationer - det är tiden strax efter att kommunismen brakat samman.

Glasets reflektioner, brytningar och dubbleringar återkommer i filmen. Världen skådas genom fönster, i solkatter som bryts genom glasrutor, den upp-och-nedvända världen sedd genom en plastboll. På något sätt lever de två kvinnorna genom varandra, i varandra, utan att veta om den andras existens. Det är magiskt och obegripligt. Inte förrän den franska Veronique möter dockspelaren som med sina dubbla dockor han gjort efter hennes utseende berättar början på den historia han skall skriva får vi veta att två flickor föds i samma ögonblick i två olika sammanhang på två olika platser. Så börjar historien och så slutar den.

Slutscenen är otroligt öppen för egna tolkningar. Vad är det fadern vet? Vilken visshet uppfyller honom plötsligt? Deras avslutande möte får vi aldrig se.

Det här en av de vackraste filmer jag sett - även om jag också älskar Den blå filmen - främst för musiken som även i denna film har stort utrymme. Det är smärtsamt vackert. Inte bara musiken är viktig i filmen - alla små ljud spelar stor roll och det är också ljuden på kassetten som Veronique får som leder henne till dockspelaren Alexandre. Aldrig har väl det välbekanta ljudet av att ta ut en kassett ur ett fodral och stoppa in det i spelaren - som man gjort hundratals gånger - blivit så igenkännande ljudmässigt! Fotot enastående. Varje detalj är viktig. Solljuset, skuggor, speglar - allt finns på Kieslowskis palett som har grundfärgerna guld, gult, ockra, orange - höstens alla färger. Kärleksscenerna är otroligt sensuella och allt har fått ta den tid det behöver så man kan lugnt sjunka in i varje minut av filmen. Det gör inget att man inte förstår allt - filmen griper snabbt tag och man vill bara se allt, allt.

Bägge "veronikorna" spelas av Irène Jacob. Filmen hade premiär 1991 och har naturligtvis kammat hem massor med priser.

Spårsnö och andra noveller

Snön vräker ner fortfarande och vad är mer passande än att då läsa en liten novellsamling med namnet Spårsnö av Elvin Enqvist, en ny bekantskap bland gamla halvt bortglömda norrlandsförfattare som svärsonen tipsat om.

Bokens tre berättelser utspelar sig alla mellan åren 1897 till 1917 och miljön är Lappland och vi får möta svenskar, norrmän och samer under en tid då fortfarande motsättningarna mellan svenskar och samer, eller lappar som man sa då, var stark.

Titelnovellen handlar om hur spår i snön kan misstolkas och vilka vådliga konsekvenser det kan få. Är det inte så att hustrun Berta, som tjatar om kortspel och drickande i stället föredrar den präktige och duglige norrmannen Hauge som är hjälparbetare i byn?

Berättelse nummer två är den längsta och har lappen Stor-Abraham som huvudfigur. Hans fru ligger på sjukstugan och en dag beger sig Stor-Abraham ned till samhället för att bunkra förråden och samtidigt hälsa på sin sjukliga hustru. Enda sällskap på resan är trotjänaren Waikki, hunden. Hemma i vistet finns barnen kvar och den unga dottern Aino har hemligheter och fadern misstänker att allt inte står rätt till. Farhågorna besannas när han kommer åter till vistet - Aino är borta. Misstankarna går direkt till några svenska malmletare som håller till i närheten. Den förtvivlade och uppgivne fadern ger sig åter i väg och dramatiken stegras.

I den sista korta historien med namnet Poker i Kangas får vi vara med om ett kortspel - ett Lappland noir, mörkt, tungt och grymt. Den unge Björn kommer åkandes med släden som Isak kör. De är på väg ned till byn.

"Vit och jämn bredde den sig, lutade först långsamt, sedan allt hastigare för att med ens huggas tvärt av. Nedanför stupet tog skogen vid igen, svall efter svall, spräckliga i barrgrönt och vitt. Solen hade nyss gått ner men skenet vävde upp ett lysande glödbräm över åsarna. I brämkanten satt aftonstjärnan, blank som en silverspik, ovanför svalnade himlen ljust isblå".

Motvilligt kommer Björn att åter hamna hos Kangas-Erik där speldjävulen huserar. Kvinnorna i huset är borta för att döpa minstingen, kvar är bara gamla mormor som ligger på sitt yttersta och lillpojken, 6 år. När döden står vid sängen går Kangas-Erik emellan och tar över rollen.

Jag blir så positivt förvånad att läsa Enqvist. Jag kan mina författare Lidman, Lindgren, Enquist och kan konstatera att han står sig väl i jämförelse. Språket är dramatiskt, penslarna han använder målar upp det lappländska landskapet och dialekt och uttryck ger autencitet. Boken kom ut 1974 efter en lång tystnad från författaren som gett ut framför allt diktsamlingar under 30-40-talet.

Jag var ju också tvungen att låna och läsa den under hösten så omtalade kanadensiska författaren Alice Munros till svenska nyligen översatta Nära hem. En författare med nobelstatus läser jag mig till och har stora förväntningar. Det jag möter är ett stillsamt berättande om ordinära människor som du och jag. Inga stora dramatiska skeenden men titeln Nära hem anger tonen. Närhet är den bästa beskrivningen jag kan ge. Hon öppnar små luckor i det kanadensiska småstadslivet och vi får följa olika personer, mest kvinnor, under resor, som kalkonarbetare (Munroe växte upp på en kalkonfarm), under en Labor day-middag m m.

Hon beskriver utförligt miljöer, kläder, mat - med ett detaljerat språk lyfts vi varsamt in i historierna och man förstår snart på vilket otroligt sätt hon sätter fingret på människors vardagliga liv och lyfter upp det, vidrör därmed vårt innersta och vi känner igen oss i de små subtila känslorna hon förmedlar. Man anar hela tiden en större dramatik, vågen väger, det återhållna kan lika gärna brisera. Boken innehåller tolv noveller som spänner över tre decennier.

Alice Munro är mästerlig novellist. Ytterligare en bok kommer ut under våren men jag tror man har stor behållning att läsa dem även på originalspråket.

Mer om Elvin Enqvist:

DN om Alice Munroe: