söndag 9 september 2012

Babels torn i Bojtikken av Björn Löfström

Ett myller av människor har underhållit mig en del av sommaren när jag läst Björn Löfströms bok Babels torn i Bojtikken med underrubriken Jojkar från Västerbottens lappmark. Berättare är en pojke i 9-årsåldern och allt utspelar sig under den stora vårhelgen 1960 - en helg som firas i byn Bojtikken med omnejd helgen efter midsommar, med tivoli, dragkamp, dans och med Levi Pethrus besök i pingsttältet.


Allt som händer iakttar den unge berättaren och delger oss med en öppen, rapporterande och nyfiken röst - inte ofta med stor förundran inför vuxenvärldens förehavanden. I centrum står själva byn med sina invånare, släktingar, grannar, näringsidkare, byoriginal och de som är lite eljest som tattarna på udden och samerna. Till byn kommer också besökare, den store predikaren Levi Pethrus och t o m kungen besöker ju trakten kring Tärna men hit kommer även denna helg folk från byarna runt omkring vilket inte alltid är så lyckat när struparna kallnat av syndiga drycker. Ett vakande öga håller den lilla men engagerade polismakten - särskilt när det drar ihop sig till råkurr framåt kvällen.

Men på de 350 sidor som boken utgör så får vi blicka ut över byns historia över tid för pojken minns alla de berättelser han vuxit upp med och hört och det han själv minns från sitt barndoms 50-tal. Här redovisas om faderns övertygelse som byns sanne kommunist vilket ändras i den mån man stundtals måste hålla låg profil vartefter som världshistorien ändras. Det är mustigt, roligt, sorgligt och fyllt med händelser som Björn Löfström absolut måste upplevt delar av själv. Jag skrattar högt under läsningen och utsatte mina vänner för högläsning under de sommarveckor jag läste boken - för den måst läsas långsamt - det är ett sådant myller av berättelser och personer så man får skynda långsamt. Dessutom är stora delar skrivna på dialekt.

Redan i bokens början redogör den unge berättaren för skillnaden mellan Bojtikken och Vilhelminamålet och t ex Tärnabymålet - där man i den förra säger "E hennen" och "E dennen" medan man i fjällkommunen Tärna säger "Hänna" och "Dänna". Stor skillnad är det också på språket när man skall vara lite högtidlig - då kommer lätt Stockholmskan in och denna Stockholmska är nog helt enkelt rikssvenskan. Skillnad görs också på folks hemvist med utgångspunkt av deras tandstatus. Löständer är icke för Stockholmare och andra storstadsbor. Pojken betecknar ofta människor han möter utifrån om det är deras egna eller landstingets tänder som sitter i mun på dem.

Pojken vandrar genom byn denna helg och iakttar allt. Stolt är han över den höga koja han byggt, Babels torn, varifrån man ser hela bygden och där han tänker sig äta en gräddtårta alldeles själv av pengar han under kvällen, på diverse olika sätt, kommit över. Skatterna han kommit över genom sina möten förvarar han i byxfickorna och skörden växer vartefter boken och berättelserna fortskrider.

Det är nästan omöjligt att göra något nedslag i det stora persongalleriet men här finns allt från Verje Holmberg, byns ende kriminelle, som varje sommar rymmer från fångvårdsanstalten för att åka hem på lite semester under polismaktens tålmodiga övervakning, de låter honom njuta några veckor och hjälpa till med höbärgningen, till Valle som med sin I F A, bilen där dörrarna öppnas bakvänt, skjutsar runt sin blinda mor så hon kan lukta sig till folk och platser. Här finns Porjus-Pelle, Buffalo Bill, Barruk-Ujma, den vackra Katja och den pråliga Paulina Påfågel, men också tant Augusta och den snälle farbror Erhard som hållit pojken med bräder till kojbygget - och många många fler.

Det saknas inte dramatik. Nere i pannrummet i pojkens hem avhandlas stora saker och när så en livs levande mördare kommer på besök så förstår man att små öron hör allt - med bävan och förnöjsamhet.

Jag tänker tillbaka på alla mina egna minnen från de vuxnas förunderliga liv under barndomen i Bullmark, Flarken, Lycksele och Umeå i en tid då barn inte hängde framför TV och datorer utan fanns - i lek och allvar- runt vuxenvärlden och själva livets glädjeämnen och fasor.

Boken fick Norrlands litteraturpris 2012.

Mycket nöje, kära läsare!