Tack shortsmannen, tack.

Anna-Karin, Anna, Annalena, Vicky och Jenny hade fantastiskt trevligt på Mekka tidigare idag. Dessutom hade vi en stund sällskap av en man med smutsigt hår och mycket på hjärtat.

Dagens bok var Tusen strålande solar av Khaled Hosseini.
-väldigt bra historia
-osentimentalt berättat
-tuff bok att läsa
-någon tyckte: Rashid tydligast porträtterad, svårare när en man ska porträttera en (eller två) kvinnor, kommer dem inte in på livet
annan tyckte: inte alls, kändes äkta även i kvinnoporträtten
-Tariq, Jalil: andra slags män

Annalena uttryckte den allmänna känslan efter att ha läst boken: "Jag kan inte bli samma människa igen".

Vi tangerade Flyga drake, Vicky hade dessutom sett filmen. Nyckelord blev utsatta kvinnor, livsfara, förtryck, kränkningar.

Ytterligare en film: Maria Larssons eviga ögonblick - hur kvinnor alldeles "nyss" behandlats i Sverige. Ständigt hunsad jämt.

Vi kommer in på Bitterfittan av Sveland. Det ständigt dåliga samvetet och skulden som vi som kvinnor bär med oss (skildrad av bl a Marianne Fredriksson).

Frånvarande mödrar var dessutom temat för SBIs bokprovning tidigare i år: dessa sjuka, förrymda, döda mödrar i ungdomsboken. Som motvikt finns bl a Mig äger ingen av Linderborg.

Inledningen stod Vicky för: P-O Enqvists nya Ett annat liv: från Hjoggböle till Uppsala, han befann sig på fel/rätt ställe jämt: baltutlämningen, Prag, Berlin, Argentina... Han berättar om kärleken till Lone, om alkoholismen och enligt Vicky faller hans tidigare böcker på plats som tunga tegelstenar i ett litterärt Tetris. ("Makalöst jävla bra".)

Dessutom berättar Vicky om Fausta Marianovics Sista kulan sparar jag åt grannen om sin flykt från ett söndertrasat Jugoslavien. Hon har en man, en älskare och en son. När kriget rasar omkring dem och sonen kallas in åker hon handgripligen till frontlinjen och hämtar hem honom och flyr huvudstupa till Sverige. ("En jävligt bra bok".)

Vi diskuterar naturligtvis vampyrer: Parasit av Scott Westerfeld, en tjock bok av Kate Moss om vampyrer som vi inte minns vad den heter och som jag inte kan belägga i Google och därför inte orkar ta med, skriv gärna in i kommentarer vad den heter om ni kommer på, Meyers Twilight-serie (Naturligtvis! Hur skulle vi kunna lämna Edward utanför dessa diskussioner?) samt Anne Rice. True Blood heter den hypade serien från USA där Sookie (människa) och Bill (vampyr) faller för varandra. Denna serie är fö anledningen till att jag renskriver denna sena timme en fredagkväll: Vicky skickar den till mig över MSN och jag väntar.

Nu slåss katterna därute, jag ska pussa godnatt på min stora flicka och sedan bär det av till vampyrland...