Skuggporten

I fredags satt jag med två fantasifulla killar från Skugg-teatern - och gissa vad vi diskuterade? Parallellvärldar och alla de märkliga sätt man kan passera på när man vill ta sig från nutid till en magisk och hinsides äventyrsvärld. Via dörrar, brunnar, speglar, spel och skåp träder man in i en annan värld i barn- och ungdomslitteraturen. Eller en alldeles särskild perrong! Därför var det ganska kul att jag precis nu i helgen läste Lene Kaaberböls bok Skuggporten. Jag gillar den här danska författarinnan jättemycket. Har läst allt hon skrivit som översatts till svenska - Skämmar-serien och böckerna om Silverhästen och Katriona. I de böckerna - precis som den här - är det kaxiga flickor som är huvudpersoner.

Skuggporten börjar dramatiskt och grymt när Anna som är stum, övermannas av en hel hop av ligamedlemmarna i Hajarna. De bär henne, trots hennes förtvivlade motstånd ner i skolans pannrum där de binder henne med ståltråd och lämnar henne ensam i mörkret. Hon har ingen röst att ropa på hjälp med bara en pockande röst inne i huvudet - en röst som liksom hon själv ropar på hjälp. Oh, vad jag älskar när böcker börjar så här spännande och Lene skriver så himla bra och suggestivt.

Hur som helst. Så här är det. Anna är 14 år och bor med sin pappa väldigt provisoriskt i växthuset. För sju år sedan försvanna hennes mamma spårlöst och pappan har sedan dess låst huset och låtit allt förfalla. Han vägrar envist att svara henne var mamman tagit vägen. Har hon övergivit familjen? Är hon död? Anna är säker på att svaret finns inne i huset. En dag bestämmer hon sig för att ta nyckeln som öppnar dörren till det förbjudna huset från sin far. Förnimmelserna av rösterna blir inne i huset starkare. När hon återvänder för andra gången så är det med sin nye vän Aian (som också är den som befriat henne från pannrummet). På den övre våningen finns en fastspikad matta och när ungdomarna frigör mattan finner den en märklig inskription. Det kommer att visa sig vara Skuggporten - nedgången till en fördold och mörk värld fylld med skuggvarelser. Äventyret kan börja.

Det här är en jättespännande och läskig bok och väldigt välskriven. Perfekt att läsa högt hemma med hela familjen som åhörare. Men inget för mörkrädda!! Jag tycker Anna är en liten Lisbeth Salander. Tuff, orädd och tatuerad - med en spindel i handflatan. Boken handlar också om barns utsatthet - om längtan och kärlek och viljan att finna svar - på vem man egentligen är.