1) ett barnbarn som fullkomligt älskar Kate Winslet sen flera år tillbaka
2) en kompis som jag har ett "span" tillsammans med
Därför har jag nu sett två Winslet-filmer på raken för att kunna föra uppdaterade diskussioner med Linn och samtidigt har jag satt på mig genusglasögonen. Det är nämligen så att min kompis span går ut på att även om kvinnor har huvudrollen i många filmer som gestaltas de med manlig blick.
Jag har sett The reader och Revolutionary road - två otroligt bra filmer för övrigt - bägge baserade på välkända böcker - The reader (Högläsaren på svenska) av Bernhard Schlink och Revolutionary road av Richard Yates.

The reader är ett gripande kvinnligt personöde. Samtidigt handlar det om en ung pojkes första möte med kärleken - en kärlek han aldrig riktigt kommer över. När de träffas är det stor åldersskillnad - Michael är fortfarande en grabb i tonåren - Hanna (Kate Winslet) en vuxen kvinna med mörka hemligheter i bagaget. Deras kärleksmöten innehåller mycket sensualism och efter kärleksakten läser Michael högt för henne ur världslitteraturen. Handlingen utspelar sig i Tyskland under 60-talet när den tyska skulden över förintelsen är tung för det tyskar som försöker möta en framtid. Paret skiljs hastigt åt och när de återser varandra uppdagas Hannas förflutna. Boken är otroligt bra och i den får man ju också tillgodogöra sig det vackra språket.
Men nu till spanet; joodå - nog sjutton är det genom Michaels ögon vi upplever Hanna. Hennes tankar och reflektioner finns inte med i filmen även om hon är den som står i fokus. Kate Winslet är urbra i rollen och åldras trovärdigt medan den unge Michael spelas av en likaså duktig ung skådis som jag inte känner igen (David Kross) - den äldre upplagan är snyggingen Ralph Fiennes som jag aldrig glömmer efter filmen Den engelska patienten. Se filmen - läs boken!! Kate fick en oscar för rollen i år. Grattis Kate - jag gillade din oförställda glädje när du fick guldgubben - det var du värd!

It´s a mans world - but it wouldn´t be nothing without a woman in it ...... eller hur?
Anna-Karin! Jag håller med dig på alla punkter ang Låt den rätte komma in. En film att äga och se många gånger. Jag älskar att det ser ut som om filmen spelats in på mitt Ålidhem. Alfredsson har verkligen fångat det djupa vemodet i boken. John Ajvide måste vara nöjd. Skulle by the way gärna stöta på en vampyr "modell -du-vet-han-i-true-blood" i tvättstugan.
(Bilderna från flickr)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar