Duddwig och Bamseflor

Ett inlägg från bloggen Grannfrun, till vilken jag hittade via min läsande dotters läsande lärare.

Jag har länge förfärats över att olikheter verkar måsta finnas. Att man ska slå knut på sig själv för att man ska vara mycket ovanlig. Man måste tydligen sticka ut.

Personligen tycker jag att det känns typiskt tonårsosäkert det där. Att man måste visa sig vara något som inte alla andra är. Eller så var det så jag själv upptäckte att jag blivit vuxen- det var plötsligt skönt att inte sticka ut utan bara "go with the flow".

Man kan vara en fantastiskt bra människa ändå, och spännande på alla vis och klok och respektingivande.

En bok om Duddwig och Bamseflor, som jag för några veckor sedan fick till biblioteket och som lånades ut så fort jag läst den (ståendes vid disken). Jag reagerade på den och frågan är om de läsande barnen kommer att fundera över den.

En bok om "De ovanligaste barnen i världen" - dvs en bok om varje unikt barn och ändå inte. Av Inger Edelfeldt. Med Emma Adbåge som illustratör. Det kan nästan inte bli bättre.