Å, kul att läsa allt som skrivits här ... Ja, Vicky - livet är som en lång, oförutsägbar film (eller var det tvärtom?) men periodvis är handlingen inte så spännande - på ytan i alla fall ...Jag har läst två böcker om medelålders människor med I-landsproblem som befinner sig i skeden av livet då allt tycks gå runt runt i det berömda ekorrhjulet. Böckerna är Vi i villa av Hans Koppel (som egentligen heter...?) och Så fick vi se slutet av Joshua Ferris.
Hur kan en trygg, välbärgad tillvaro bli ett plågsamt bekvämt fängelse, en utmärkt grogrund för galenskap? Och hur bryter man sig ur ett polerat paradis som man själv strävat efter att landa i?
Huvudpersonen i Vi i villa försöker överleva genom att spela sina grannar - som han hemligen hatar - små spratt, som till en början är ganska oskyldiga, men som alltmer spårar ur... Fasader rämnar till höger och vänster! Grannen Martin är en underbar karaktär som jag älskar att hata - en riktig "livscoachen Peter Nilsson"!
Så fick vi se slutet utspelar sig på en reklambyrå i Chicago och är en uppmärksammad debut som jämförts med både Kafka och The Office. Handlingen utspelar sig i vi-form: gruppen är "som Gud - vi visste allt, vi hade ohyggliga krafter, vi skulle aldrig dö".
"Vi" hyser en hatkärlek till jobbet, där kärleken mest handlar om rädsla för att bli nästa person som måste "gå på spanska genom korridoren" (dvs få kicken). Även här är mer eller mindre djävulska spratt en strategi för att klara av vardagens mördande tristess.
Underligt nog är båda dessa böcker väldigt roliga!
Tanken som dröjer sig kvar hos mig efter läsning - Låt oss inte slösa bort våra liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar