måndag 2 mars 2009

Tema: Jane Austen - Stolthet och fördom

Jag läste Stolthet och fördom i vårt lilla Jane Austen-tema. Det är ju en av hennes mer kända böcker och jag såg även filmen i lördags. Jag gillar boken, vacker i engelsk utgåva - mycket tack vare Lizzy. Hon är en tjej med skinn på näsan och som vågar gå sina egna vägar på tvärs mot vad seden bjöd vid den här tiden (som man kan anta är tidigt 1800-tal). Det var inte lätt att lotsa sig igenom seder och bruk, artighetsfraser och ritualer vid dåtidens dejting och romanser.

Lizzy, eller Elizabeth Bennet som hon egentligen heter, bor i Hertfordshire, en liten by, med sin familj bestående av en vänlig och tålmodig far, en hysterisk mor och fyra systrar. Själv är hon den näst äldsta och tillsammans med storasyster Jane de av fadern mest avhållna. En dag får familjen vetskap om att en rik yngling, Mr Bingley, skall flytta in i det närbelägna godset Netherfield. Lizzys mor ser genast en blivande måg i den nyanlände och när de blir inbjudna till den första balen till Mr Bingley försitts ingen tid att få alla döttrarna presenterade - i synnerhet de äldsta. Mr Bingley har en vän med sig - den tystlåtne Mr Darcy. Det är nu pardansen börjar mellan den unge Lizzy och den från början så inbundne Darcy. Men Lizzys fördomar om den unge snygge mannen växer i takt med att historien vecklar ut sig och deras stolthet sätter likaså käppar i hjulet - men som läsare följer man författarens skickligt upplagda passionshistoria och man bara VILL att de skall falla i varandras armar.

Det är lite enklare nu för tiden när man bara kan lägga ut ett kort och skriva en häftig presentation på en dejtingsajt så är saken biff - nåja för en del i alla fall. Dåtidens engelska etikett är närmast att likna vid en orrspel i Norrland en arla vårmorgon.

Filmen var helt okey och följer boken väl. Det finns ju massor med filmversioner men TV-serien från 1995 med Colin Firth som Darcy är snäppet vassare. Jag såg filmversionen från 2005 med Keira Knightley och Matthew Macfadyen. Donald Sutherland spelar fadern övertygande och alla scenerier känns väldigt autentiska. Sen är det ju massor med ängar och dimmor och fladdrande hår och caper förstås. Både boken och filmen skildrar även klassamhällets olika skikt även om de riktigt fattiga lyser med sin frånvaro. Lizzys familj är väl vad man idag skulle kalla för medelklass. Men tuffast är nog ändå att Jane Austen skildrat en kvinna som går sina egna vägar och gör sina egna medvetna val i en tid då ingen knappt ens kunde stava till jämställdhet och kvinnors rättigheter.

Inga kommentarer: