vi beslutar att flytta våra träffar till café station.
tema denna gång var FAVORITER.
jag vet att felet är mitt men det tycktes som en god idé när jag framkastade förslaget som åsamkade er så mycket vånda.
emellertid visade det sig vara så! ...att alla faktiskt hade favoriter, så bibliotekarier vi är. visst, vi kunde inte ta med dem alla men några titlar hade vi ju ändå valt att ta med oss.
(hilda som pga elevvårdskonferens inte hinner till oss denna fredag låter hälsa att hennes val, efter moget övervägande, blev fridegårds träl-trilogi, inledd med trägudars land.)
mina val:
blonde av joyce carol oates.
en bok som gjorde upp med fördomar och som öppnade ögonen för oates fantastiska författarskap. en bok om marilyn monroe, en kvinna i utsatt läge från barnsben, medspelare i männens värld och ständigt sviken.
charlotte löwenskiöld av selma lagerlöf.
jag fullkomligt avgudar selma lagerlöf. jag har alltid beundrat henne tror jag. hon tog sig fram och hon satte upp mål och hon fullföljde och hon blev berömd. och hon visade på vikten av berättelser i våra liv.
så fort jag kommer åt åker jag till mårbacka, vilket kan tänkas bli någon gång vartannat år eftersom vi ofta tillbringar en del av sommaren i de djupa skogarna i värmland. det är underbart att traska bakom henne i hennes hus, se hennes arbetsrum, strosa i hennes trädgård.
att det blev just charlotte... beror på att jag läste boken när jag var sjutton, jag hade precis fått upp ögonen för de stora mönstren i samhället som i slutändan visar sig vara (inga undantag) sprungna ur vilket kön vi utrustats med. jag sveptes med i charlottes liv och imponerades av hennes vilja att gå en egen väg.
särskilt upprorisk vet jag inte om jag blev. däremot är jag ständigt medveten och kan känna mig nöjd med det.
vicky valde skattkammarön. bröderna lejonhjärta. och romeo och julia eftersom hon i sin tur har en liten fling för shakespeare. att det blev romeo och julia: kärlekshistoriernas kärlekshistoria. klassikernas klassiker. den har en nerv som gör den gångbar i alla tider. och för alla scener; boken, teatern, filmen osv.
däremot har vicky återupptäckt västerbottensförfattarna. rynell, enqvist, lindgren, salomonsson m fl. och framförallt lidman vars jernbaneepos slår allt. vicky menar att det är hemkomst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar