Har läst en sagosamling där Marie Louise Ramnefalk återberättat gamla klassiska sagor som Snövit, Askungen och Hans och Greta. Texterna är anpassade för att vara lättlästa och det är bra att vi har LL-böcker men visst saknar man det blommande eggande språket som många sagor rymmer. Det går man lätt miste om när man skall skriva i lättläst form. Men jag tycker ändå Ramnefalk lyckats hyggligt bra.
Däremot har jag alltid svårt för Riddar Blåskägg. Jag älskar sagor och kan inte nog övertyga alla - vuxna som barn - att läsa sagor. De skär rätt igenom tid och säger något om hur det är att vara människa - både i glädje och sorg. Sagans balans mellan det goda och onda, svart och vitt, liv och död, fattig och rik, den lilla människan som besegrar det stora ludna monstret - alla dessa motsatser är klassiska i folksagorna. Vad som skrämmer mig med Riddar Blåskägg är att han lever i allsköns välmåga och i många former världen över. Mannens som stänger in, hotar, våldför sig och förgör sin kvinna är dagsaktuellt. Fler kvinnor dör till följd av våld än i bilolyckor, krig och malaria - för att ta några exempel. Jag känner i alla fall stark olust när jag läser sagan och har aldrig berättat den för barn även om det går Blåskäggs unga hustru väl till slut - med hjälp av hämnande bröder (känns motivet igen??) Jag skulle personligen själv helst velat stänga in Blåskägg för tid och evighet i en av hans fängelsehålor.
I sagosamlingen finns också sagan om Enbusken. Här är det en våldsam styvmor som hugger huvudet av sin makes lille son och kokar en pölsa att bjuda den intet ont anande fadern på och begraver benen som fadern slänger under bordet vid det träd där den riktiga modern ligger begravd. Vad säger ni om det? Ja, det är i vart fall ingen saga jag läser för mitt barnbarn Nora, 5 år. Jungfru Malin blir instängd i ett torn av sin far kungen? Så sent som i fjol kunde vi läsa den groteska historien om fadern som låst in sin dotter och barnbarn i källaren. Ett torn i vår tid.
Sagorna lever och är dagsaktuella. Familjen kan vara den farligaste platsen för ett barn. Ondskan har många ansikten. Men som kvällsläsning? Jag skulle nog inte låta mina telningar somna med Blåskägg i alla fall. Nog får man vara i skolåldern för att ta till sig detta urval. Helst kanske vid högläsning så man får en chans att prata om sagorna efteråt. I övrigt en vacker bok med många suggestiva bilder av Peter Bergting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar