Igår såg jag en verkligt aktuell film - Citronlunden av regissören Eran Riklis. Vilken underbar film även om den handlar om djupt allvarliga ting. En änka, Salma, har ärvt en citronlund som är hennes enda utkomst. Hon är arabiska och bor alldeles vid gränsen till Israel. En dag flyttar försvarsministern in i ett hus alldeles på andra sidan gränsen. Eftersom han befarar att terrorister kan gömma sig bland citronträden så bygger han först ett vakttorn, sätter därefter upp ett stängsel - så inte ens Salma kommer åt sina älskade träd och därefter vill han genomdriva att alla träd skall huggas ned. Men Salma ger sig inte - hon går för att söka rättvisa. Salma är utestängd från sina citroner - försvarsministerns fru är instängd hela dagarna bakom vakter och skottsäkert glas - man kan undra vem som känner sig mest fri? Filmen känns så himla aktuell eftersom man sen jul följt det tragiska kriget i Gaza. Israel-Palestina-konflikten måste vara världens mest hårdknäckta nöt - alla kategorier. Men jag vet då var jag står - här hemma köps inga varor från Israel.
Jag blev i alla fall så himla sugen på citroner. De är ju så vackra att bara lägga upp i en skål och gå och titta på. Jag gjorde citronvatten igår kväll och idag drack jag ett isande kallt glas med smak av citron. Åker till Sardinien senare i vår och i Italien finns det gott om citronlundar så man får njuta dem i naturligt tillstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar