Just nu brinner Australien och vi har väl alla läst om de tragedier som utspelar sig down under. Människor som förlorar allt de äger men också släktingar, grannar, vänner. 1971 var det nära att jag flyttade med mitt första barn och henns pappa till Australien - det var då ett land dit många emigrerade - ett löftenas och drömmarnas kontinent. Märkligt vad våra val är ödesmättade. Idag är jag glad för att just mitt liv blev som det blev - precis här och precis nu. Min far reste också som ung till Australien - blev erbjuden del av en fårfarm av en rik kvinna men valde att åka tillbaka samma väg - till Sverige där han något år senare träffade den kvinna som blev min mamma. Återigen ett ödesval.
Jag har sett en hel del filmer från Australien - dels därför att det är en relativt ung nation men med en urgammal historia, dels för att nybyggartiden i Australien är lika intressant men mer bortglömd än den i USA. De nyanländas liv var hårt och många gånger våldsamt liksom det var tragiskt för urinnevånarna, indianer som aboriginer. En kulturkrock som bär sina sår in i modern tid.
I filmen Rabbit-proof fence får man följa tre barn (fantastiskt gestaltade av aboriginbarn) som tillhör det man i Australien kallar för den "stulna generationen". Under 30-talet och i rashygientänkandets spår bestämmer de vita i Australien att alla halvblodsbarn, nästan uteslutande de med vit far och infödd mor, skall tas ifrån sina mödrar och uppfostras i särskilda uppfostringsläger där de skall lära sig att bli civiliserade vita. Deras hudfärg skall assimileras in bland vita för att efter några generationer få helt vit avkomma. Filmen baseras på en verklig historia. Underlaget är en bok skriven av filmens verkliga Molly, Doris Pilkington. Hon rymde tillsammans med sin lillasyster och en kusin och tog sig otroliga 200 mil tillbaka till sin verkliga mamma i Jigalong i norra Australien längs med det stängsel man byggt för att skydda åkerjorden från kaniner - därav filmens titel. Stängslet var för övrigt världens längsta stängsel. De jagas såväl av poliser som av en infödd skicklig spårare.
Filmen är otroligt gripande och väldigt bra och den bärs helt upp av de unga skådespelarna som regissören handplockat. Som överprotektorn Neville ser vi Kenneth Branagh. Jag rekommenderar även att man ser extramaterialet där vi får följa regissören Phillipe Noyce när han till slut hittar de tre barn som får rollerna. Det är roligt att se med vilken varsamhet de tre barnen tas om hand av filmteamet. Det är också traumatiskt att gestalta vissa av scenerna och både barn och filmarbetare blir väldigt berörda. Phillip Noyce är själv från Australiens outback. Det går inte att ta miste på vilken tillit han sakta bygger upp till sina tre adepter.
Sådana här filmer är viktiga och jag tycker den här filmen är betydligt bättre och sannare mot historien än t ex storfilmen Australia som nu går på biograferna i skrivande stund. Filmen skildrar mötet mellan vita och aboriginer på många olika sätt - både vad gäller kön, sociala skillnader som kulturella. En bra film att visa t ex för högstadieelever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar