Julväder av Börje Lindström

Huvvaligen! Snön yr utanför fönstren och min gamle far har kommit till stan med en granne. Bilen och stugan där han nu bor är helt insnöat. Nu är det skottning som gäller! Det är precis en sån här dag i juletid man skall läsa Börje Lindströms bok Julväder.

Detta är en gastkramande spökhistoria från Lillvargbyn i Lappland. Där bor Börje. Det är någon gång i början av 60-talet. Bröderna Cartwright rider på TV, tjejerna sprayar håret och man äter kalaspuffar till frukost och sjunger Tom Dooley.

Det är några veckor före jul. Börje går fortfarande i skolan, där deras magister, den märkliga sörlänningen med bockskägg och som liknar Gammel-Erik (det namn man sätter på hin håle själv så man slipper säga svärord) regerar. Familjen bor i villa Snedablick som under snötyngd och blåst jämrar sig som ett gammalt skepp i storm. "Villa Snedablick vart som den vart. Gick man på fel lösbräda ute på sågspånsvinden började västerväggen i finrummt att gunga nere vid golvet. Slog man igen dörren till sitt rum för hårt flög det murbruk ut ur ventilen i köket." Tillsammans med kusinerna Agnetha och Bibbi och Svenny (som kommer uppresande från Uppsala) blir julen detta år inte som andra jular i Lillvargbyn.

Allt börjar med elektriciteten. Den som alltid läser av elmätaren heter Volter (haha) och han dyker plötsligt upp mitt i vintern och påstår att det är något konstigt med elektriciteten. Någon tjuvtar ström så det sviktar i ledningarna tror han. Och visst är det något konstigt med ljusskenet över himlen. Förebådar det något?

Bit för bit vecklar Börje Lindström upp en hiskelig spökberättelse. Att bygdegården höll på att rasa in när Börje var liten, det som han läst om så många gånger i ett gulnat tidningsurklipp från Västerbottens folkblad, kan det ha något att göra med den gamla händelsen farmor berättat om, när många lappar blev innebrända för att någon stängt dörren utifrån? I magisterns röda bok finns mystiska inlägg och Börje och Svenny och de andra inser snart att mörka krafter är i antågande. I svindlande, mustiga och väldigt välskrivna kapitel följer vi äventyret ut på Lapplands myrar där blå olycksbådande knastrande spindlar springer längs kraftledningarna. Boken slutar "filmiskt" med action till sista bokraden - precis som i Börje Lindströms enormt bra bok Vitterväder som Julväder är en fristående fortsättning på. I den boken har Börjes farfar en viss betydelse - i den här boken ligger han begravd på kyrkogården. Död är också farbror Lennart - vars kropp man aldrig hittat sen han försvann utåt myrarna. Ja, ni förstår upplägget. Många trådar snos elegant och mästerligt ihop på slutet och man ryser ända in i märgen.

Börje Lindström heter även bokens huvudfigur. Man undrar ju vad som är sant och vad som är påhitt. Jag läser på Börje Lindströms hemsida att när han fått korrekturet och skrev om första meningen i boken "Den natten drömde jag att Svenny dog" så gick strömmen och det började blåsa våldsamt. Då bestämde han att inte ändra ett ord. Efter en kort stund kom strömmen tillbaka. Att Börje också är något av en mystisk person själv, både osynlig och synsk, kan man läsa på hans hemsida. (se länk nedan). Han har skrivit flera böcker för alla åldrar. Som dramatiker har han skrivit ett flertal pjäser. Hans bilderbok Gunnar i granskogen är en av de få riktigt bra norrlandsskildringarna i bilderboksformat. Vi saknar nämligen böcker från våra breddgrader för barnen att känna igen sig i.


Börje Lindströms hemsida!