De ska såklart vara Kanada till att producera en sådan här film - cool, jordnära och varm: Jag talar om Juno. Filmen kom för ett par år sen och jag hade sånär missat den, men den stod på film för ungdom på biblioteket och åkte med hem. En film att se med halvstora döttrar, tänkte jag. Och jag hade rätt, men bara delvis.
Juno (Ellen Page, suverän skådis) är 16 år och har ännu inte gått ut skolan. Hon bestämmer sig för att ha sex med Paulie Bleaker (Michael Cera, helt underbar han med) som råkar vara hennes bästa vän. Det blir barn. Hittills inget häpnadsväckande, alltså. Juno bestämmer sig för att vare sig göra abort eller behålla barnet - istället vill hon hitta de perfekta föräldrarna till det. Fortfarande inget chockerande nytt kanske, men det är fint, det är roligt, det är inte särskilt förutsägbart och det är framför allt väldigt mänskligt. En film som gör att man inte skäms över att vara människa, som ger hopp om framtiden. Är inte det något att värma sig med i vintermörkret?
Vad menar jag då med att det bara delvis är sant att det är en film att se med halvstora döttrar? Jo, att ingen borde vara för gammal för denna film, ungdomsklassningen till trots. Sista scenen, där Juno och Paulie sjunger tillsammans borde få våren att spira i det mest förhärdade vinterhjärta ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar