Filmen Hunger är en av de filmer som lämnat dokumentärfilmens verkliga bilder men ändå lyckats överföra verkligheten till en otroligt närgången och bra spelfilm. Historien handlar om IRA-medlemmen Bobby Sands som tillsammans med 9 medfångar i Mazefängelset, Nord-Irland, hungerstrejkade sig till döds i maj 1981 i protest mot att de inte accepterades som politiska fångar. De vägrade också att bära fångkläder och gick därför nakna.
Filmen utspelar sig i stort innanför fängelsemurarna och i den inledande delen följer vi nära den hårda diciplinen och övergreppen mot fångarna. Det är nästan outhärdligt att se filmscener som känns så brutalt verkliga. I en mellandel av filmen följer ett längre samtal som Sands har med en präst och detta utgör filmens vändpunkt. Samtalet handlar om moral och martyrskap och vad man egentligen kan uppnå för politisk vinning med att dö för en politisk sakfråga. Men det handlar också om ansvar. Utöver att scenen utgör en välbehövlig vila från de mer våldsamma scenerna är den snyggt filmad som en avskalad teaterakt med blå cigarettrök som inramar de två som med ord försöker övertyga varandra om det de anser vara det rätta.
Filmen tar inte upp de långa historiska politiska förvecklingar som handlar om kampen för Nord-Irlands frihet - bara som en vag bakgrund hör vi uttalanden från Margaret Thatcher som var premiärminister vid den här tiden. Filmens avslutande del handlar om själva hungerstrejken. Det är nästan otroligt hur skådespelaren Michael Fassbender måste ha gått ned i vikt för att kunna övertyga i sin roll som Bobby Sands.
Det är en "tyst" film där den enda längre dialogen förs mellan prästen och Bobby. Känslomässig musik saknas likaså. Det är bilderna, en del frusna som stilleben, några scener utdragna och monotona, några symbolfyllda, några vackra, som utgör en stark och gripande bakgrund till denna skildring av en ung man som idag är hågkommen som hjälte och martyr.
Filmen skildrar också vakterna och hur både rädsla och makt samverkar till den brutalitet och avhumanisering som de genomgår men ger också en nyanserad bild av det våld som en del i vaktstyrkan inte klarar av. Flera av vakterna blev också mördade utanför fängelset. Man kommer osökt att tänka på hur människor i grupp kan bli en kollektiv våldsmaskin - inte bara fångvaktare utan även poliser, soldater, lynchmobbar m fl.
Frågor om moral och politisk övertygelse, etik och det rätta med att nå sina mål med endast sin kropp som vapen väcks i filmen och jag och min kompis diskuterade detta länge efter filmen. Det är med andra ord en film som man inte kan undgå att bli berörd och upprörd av.
Skådespelarinsatserna är fantastiska - i synnerhet Fassbender som Sands men även Stuart Graham som fångvaktaren Lohan. Filmen har fått stor uppmärksamhet och flera priser.
Den verklige Bobby Sands har en minnessida på Internet: http://www.bobbysandstrust.com/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar