Underworld - New Moon - I am Legend

Ja, jag veeet! Jag är mycket långsam av mig. Men när jag gör det, då gör jag det ordentligt. Därför måste jag nu grundligt gå igenom vampyren i fiktionen. (Märkligt förresten. Finns vampyren i non-fiction-form?) Jag är lite småless på vampyrer nu faktiskt, och nyfiken på nästa trend.

Igår var det dags för filmen Underworld. Det var lite hejig sådär, mycket action och vapen och blodsplatter. Sådant som jag verkligen inte gillar. För det är såhär, förstår ni: det pågår ett krig (nutid, mitt ibland oss, vi är bara omedvetna om det, trots alla strider på öppen gata mellan de olika lägren) mellan vampyrer och varulvar (lykaner). Detta krig har pågått i århundraden. Från början hejar man på de mer bildade och vackra vampyrerna, men det visar sig att de har börjat ruttna från insidan. Varulvarna däremot ser äckliga ut utanpå, men visar sig ha en anledning att kriga, förutom makten. Många dör men kärleken spirar mellan människan Michael (biten av en varulv) och huvudvarulvsjägaren och vampyrprinsessan Selene. Det finns en fortsättning och kanske ser jag den, eftersom jag totalvände på slutet och började heja på de gräsliga varulvarna, bara för att de såg så äckliga ut och för att deras raseriutbrott kändes mer logiska och verkliga än de kallhamrade vampyrernas totala brist på charm och empati (även om de var vackra).

Helgen bjöd på New Moon - jag har sparat den till dess att min dotter köpte den för egna pengar - jag är hemsk för hon har längtat så men eftersom hon bara är elva tycker jag att all tid man kan dra ut på upplevelsen av dessa böcker/filmer för halvvuxna är god. Vi såg den tillsammans och jag var uppriktigt rädd ett par gånger! Den här filmen var något helt annat än Twilight, som ju var en romantisk film, mycket lik bokens känsla. I New Moon ser vampyrerna UT som vampyrer. Man har trixat med deras ögon (även de goda vampyrernas) och man har skapat en obehaglig stämning omkring hela historien. Det enda som gav positiva känslor i hela filmen var Bellas vänskap/kärlekshistoria med Jacob Black, och på grund av detta gjorde jag en kovändning även här: från att aldrig ha tvivlat på att det var Edward och Bella som var ämnade för varandra, så satt jag nu och hoppades att filmen frångått boken så att det var Jacob och Bella som var kärleksparet.

Och så, ytterligare ett tips från Nils Ahlands bok: I am Legend. Tyvärr tyvärr tyvärr valde jag att se filmatiseringen från 2007 med Will Smith i huvudrollen. Jag är ju en räddhare, och den här filmen saknade all förfining hos både huvudperson och vampyrer. Vampyrerna är bara helt galna och skriker besinningslöst rakt ut, och känslan i slutet av boken när New Yorks alla hungriga vampyrer spårar de tre människorna till huset var helt fruktansvärd - dessutom var det ett barn med i huset, och när barn är med i skräckfilmer blir allt sju resor värre. Men det är jag det. Jag läser den hellre i bokform tror jag, den skrevs på femtitalet av Richard Matheson.

(Filmlänkar till The Internet Movie Database)

Fler lär det bli... Vampyrerna står mig upp i halsen just nu (eller står de mig efter halsen?) och all läsning och filmtittning slukar tid. Kanske kommer fler här på bloggen!