Om "oknytt". Det låter gulligt men wo-åow - akta er! Den här världen, med dess hov (Sommarhovet, Vinterhovet, Mörkerhovet m fl) av varelser, regenter som gör allt för att deras undersåtar ska må gott, artighet och ålderdomliga seder - den är inte lätt att tas med! Det upptäcker i den första boken (Mer än ögat ser) Aislinn, som av Sommarkungen utsetts till hans nästa Sommardrottning oavsett om hon vill det eller inte (kampen mellan ont och gott, sommar och vinter). I den andra boken (Under din hud) är det Leslie, som grymt utnyttjas av Irial, den gentemannamässige regenten av Mörkerhovet, genom ett blodbyte som hon går med på genom att beställa en tatuering...
Oknytt och dödliga, vi har parallella världar. Alla varelser i den andra världen är opålitliga, de lyder bara under sina egna lagar och regler. Däremot går de aldrig in i vår värld - om det inte är för sina egna angelägna syften. Det spelar ingen roll om det är sommarhov eller mörkerhov, i den andra världen är dess anhängare mer obehagliga men ändå bundna till dessa urgamla seder.
Och om man läst Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke: här återkommer all kunskap om alver och deras bruiger, ljus- och mörkerväsen, bergtagna människor och så vidare. Det var kul läsning, och en befrielse att det inte handlade om vampyrer utan om urgammal folktro som aktualiserats.
I båda böckerna av Marr är Aislinn och Leslie i början frustrerade av tvånget. Det är nämligen så att även människor inte har något val, när de väl blivit utvalda, det är som en naturlag. De måste lyda naturens lag (även om dessa lagar inte hör hemma i vår värld). Däremot, mot alla odds, väljer de att göra sin egen grej av situationen, till deras egen fördel. De förhandlar med de varelser som introducerat dem i de olika hoven och ser till att få det bästa av två världar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar