Brottsjöar av Claudie Gallay

En bok att ta till sitt hjärta. Saltstänkt, stormande och samtidigt vackert lågmäld.

En liten by högst upp vid Atlantkusten i Normandie, La Hague. Dit har en ung kvinna sökt sig. Hon jobbar för ett ornotologisk center i Caen. Hon räknar fåglar, ägg och bon. Hon har redan hunnit bo i den lilla gudsförgätna byn i ett halvår. I ett hus, La Griffue. "La Griffue, den kloförsedda, därför att tamariskernas grenar lät som naglar när de skrapade mot fönsterluckorna". Det står alldeles för nära havet och folk i trakten tror att det bara kan vara någon riktigt galen som bor där. Men hon bor inte ensam i huset. På bottenvåningen bor skulptören Raphaël med sin syster Morgane. Om man lägger sig på golvet ovanpå kan man kika ner mellan golvspringorna när Raphaël skapar sina konstverk.

Kvinnan bär på en stor sorg. Hennes sorg harmonierar med det karga vädret, havets nyckfullhet, alla havsfåglars skrin. Till byn kommer redan på första sidan en man, en främling, in på byns värdshus som i romanen kommer att vara ett nav för människorna i byn. Han heter Lambert. Så småningom förstår man att han kommit i ett syfte. En gång för länge sedan förliste en båt. Hans föräldrar och lillebror omkom i vågorna. Fyren hade märkligt nog släckts ned. Av vem? Varför? Vilar en hemlighet över den lilla byn.

Med mannen drar också en oro in över trakten. Till slut väver berättelsen samman människorna, Theo, Lilli, Max, Raphaël, Morgane och mannen och kvinnan. De två möts redan på första sidan på värdshusets terass under en begynnande storm men de kommer succesivt att föras mot varandra.

Det är ett fantastiskt poetiskt och vackert språk som Gallay skriver på och naturen, havet och fåglarna är den fond som allt utspelar sig mot. En riktig pärla knappt 500 sidor - och mycket fransk.