Så sorgsen jag kände mig när jag läst Toni Morrisons bok En välsignelse - samtidigt så lycklig. Sorgsen över handlingens obegripliga mörker - lycklig över språket och kraften i de människor hon skildrar.Handlingen utspelar sig i slutet på 1600-talet och platsen är Virginia. Det är en omvälvande tid i Nordamerika, i det som till slut skall formas till de förenta staterna, en stormakt i världen. Nybyggare från hela Europa samlas i samhällen och sprider ut sig på enskilda ensliga platser. Det är ett hårt liv. Många kommer från fattiga förhållanden för att söka lyckan och en ny tillvaro - överresorna är vådliga, långa med många umbäranden - detta är ju på segelfartygens tid. Tillvaron i det nya landet är hård.
Men detta är också en tid för lidande för den inhemska befolkningen, indianerna, som ser sina marker bli förrödda, byar brännas, familjer splittras, kulturer trasas sönder. Hit kommer också de som inte beträder ett hoppets land eller som med sina generationsdjupa rötter har något att kämpa för - nämligen slavar från Afrika - från de olika kolonierna. De har inget värde annat än som handelsvara, ingen framtid, inget att återkomma till. De behandlas värre än djur och det är en skakande läsning om både infångande, slavmarknader, överresor och försäljning. Detta är vid sidan av förintelsen och andra humana övergrepp mänsklighetens stora skam.
Toni Morrison förenar dessa olika grupper i fyra kvinnor. Nybyggarhustrun Rebekka, indiankvinnan Lina, blandrasflickan Sorg och den unga slavflickan Florens. De sammanförs av ödet på Jacob Vaarks farm, en man som trots allt är emot slaveriet. Men Jacob dukar under för sjukdom och kvar finns kvinnorna och när även husmor Rebekka insjuknar förstår de övriga att de är helt rättslösa om även hon går bort.
" Ingen av dem kunde ärva, ingen tillhörde någon kyrka eller stod upptecknad i deras böcker. Kvinnor utan lagliga rättigheter, de skulle bli inkräktare och ockupanter om de stannade kvar efter Fruns död, de kunde säljas, hyras ut, bli överfallna, bortförda, drivas i landsflykt. "
Toni Morrison skriver på en tät, vacker och obarmhärtig prosa om sina anfäders liv på den amerikanska kontinenten. Hennes författargärning är att skriva de svartas historia och den här romanen är utmärkt att läsa innan man läser hennes stora roman Älskade. Hon fick nobelpriset 1993 och förtjänas att läsas om och om igen. Den här boken borde vara obligatorisk i skolans högstadium.
Alla kvinnorna bär på en historia som var för sig är djupt gripande och romanens lilla Florens, som är den genom vars ögon vi får uppleva världen, räddas i den starkaste form av kärlek man kan tänka sig - den att osjälviskt avstå från det man skattar mest i livet för att skänka hopp om frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar