Jag glömmer aldrig Kristin Scott Thomas i slutscenen av filmen Den engelska patienten - en av mina favoritfilmer, filmad efter Michael Ondaatjes roman med samma namn. Och vad jag grät! Då, och nu - när jag återser henne igen.
Jag har älskat dig så länge är en fransk film av Philippe Claudel som handlar om Juliette, spelad av Thomas, i vilket som måste vara en av hennes bästa rolltolkningar. Juliette har i filmens början precis blivit hämtad av sin betydligt yngre syster Léa (Elsa Zylberstein) på flygplatsen. Hon har precis kommit ut från fängelset där hon suttit i 15 år. Hon och systern har nästan inte haft någon kontakt alls sen den bröts då lillasystern fortfarande var ett litet barn. Systern lever nu ett lyckligt familjeliv med man och två adopterade barn och har erbjudit systern att få bo hemma hos dem tills hon ordnat allt praktiskt med jobb och bostad.
Men direkt möter Juliette alla de svårigheter som det innebär att rehabiliteras och återföras till ett samhälle och en familj man inte varit delaktig i under så många år. Dessutom är hon skör, fylld av en stor sorg och innesluten i sig själv. Förtvivlat försöker den yngre systern förstå och osjälviskt ställa upp på systern, trots att hennes man tydligt visar sin antipati, de små flickorna frågar och den övriga släkten undrar.
Filmen pendar mellan vardagsscener och olika möten Juliette har - med att söka jobb, träffa sin övervakare, socialtjänsten, en älskare mm. Sakta sakta närmar sig de två systrarna varandra tills inga barriärer längre finns mellan dem utan bara den nakna smärtsamma sanningen.
Thomas rolltolkning är helt suverän. Hennes ansikte genomgår subtila förändringar vartefter att handlingen fortskrider och Juliette låser upp sitt stängda inre. Otroligt bra. Men ha näsdukarna framme!
Filmen har fått lysande recensioner överlag och blivit nominerad till två Golden Globe mm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar