Läsåret 2009

Det blev inte lika många lästa böcker detta år men jag är ändå nöjd. Det blev många bra.

Den första jag kommer att tänka på är Rajaa Alsaneas Flickorna från Riyadh. Den handlar om fyra väninnor som bor i Riyadh. De är väldigt frigjorda samtidigt som traditionen smyger sig på och krymper utrymmet för dem. Deras längtan efter kärlek är ganska problematiskt i Saudiarabien där samhället styrs av gamla traditioner och religiösa regler. Det blir en balansgång mellan det moderna västerländska och de traditionsbundna männen. Det är frmaförallt detta som är så bra i boken och som jag gillar så mycket. De är nära och man känner deras vanmakt, frustration och längtan. En mycket intressant och levande bild av kvinnors situation i en annan kultur. Det är ingen större skillnad på "dem" och "oss".

Joyce Carol Oates Mörkt vatten är nästa jag kommer att tänka på. Den har jag

återkommit till många gånger under året i tankarna. Den handlar om en ung kvinna

som lämnas att dö i en bil som kört av vägen ner i en flod. Föraren lyckas ta sig ur bilen men kommer inte till kvinnans undsättning. Detta är inte bara ett rent moraliskt och mänskligt problem för han är senator och det läcker naturligtvis ut. Men det är inte det som är mest gripande utan det är skildringen av kvinnans tankar medan hon håller på att drunkna. Det är inte så ångestfyllt som man skulle kunnat tänka sig utan hon är säker på att bli räddad ända till slutet. Detta gör senatorns svek än värre och boken är otroligt gripande och lämnar tydliga spår. En extra "krydda" är att händelsen har verkligt ursprung som Oates har spunnit vidare på. Den bästa jag läst på länge.

En annan riktig favorit är Ewa Christina Johanssons Silverhäxan. Den läste jag till ett spökhistoriebokprat och det är verkligen en riktig spökis som kryper upp efter ryggraden. Hon lyskades verkligen skrämma mig. Den handlar om My som på jullovet åker till sina storasystrars gemensamma hus på landet. Huset är ett gammalt ruckel och på natten vaknar My av att någon går uppe på vinden. På morgonen då det visar sig att det inte var någon av systrarna går My upp på vinden för att se vad det kan ha varit. Då hittar hon en gammal koffert och i den en ring och ett brev. Brevet är skrivet av Agate 1805 efter att hon blivit instängd på vinden av Silverhäxan som vill ha tillbaka sin ring för att få tillbaka sin makt. Nu har My ringen och konstiga saker börjar hända och My ligger riktigt farligt till.

Jag såg också till att få med en gammal favorit på det där bokpratet, Maria Gripes

Agnes Cecilia. Den handlar om Nora som är 15 år. Hon bor hos fastern och hennes familj efter att föräldrarna omkommit i en olycka när Nora var liten. Nora känner sig ofta lite utanför i familjen trots att alla är snälla och omtänksamma och storebrodern Dag är hennes bästa vän. En dag flyttar de till ny lägenhet och Nora känner sig äntligen som hemma. Samtidigt börjar det hända Nora en massa märkliga saker, en klocka som går baklänges, steg som hörs trots att Nora är ensam, en bok som trillar ur bokhyllan av sig själv. Nora börjar nysta i vilka som bott i lägenheten för länge sedan och då händer fler märkliga saker. Mycket mystik och historia. Noras historia nystas upp på ett spännande och intressant sätt. Jag vill stanna kvar i den där lägenheten ett tag till i Noras sällskap.

På grund av bokpratet blev det flera lästa spökisar än någonsin för mig. Det är annars en genre jag undviker eftersom jag är lättskrämd och mörkrädd. Trots det så hittade jag ännu en favorit bland dessa böcker, Lena Ollmark och Mats Wänblads Kapten Svarteks grav. Karl bor hos sin morfar i krabbsjögrund medans mamman jobbar på ett forskningsfartyg långt ute till havs. Han är bästis med Sara som blivit utsedd att spela huvudrollen i byns lokala nyårspjäsen. Den är omgärdad av en massa kusliga myter och Karl märker på Sara att det ligger en hel del sanning i myterna. Tillsammans måste de stoppa förbannelsen över pjäsen. Det blir både otäckt och farligt för dem. Det jag gillar bäst med deras böcker är alla små spökhitorier som finns med och fyller ut och nästlar sig in i ramberättelsen. Dessutom är de spökiga och otäcka på en lagom nivå för min del.

2009 bjöd också på ännu en Roslund och Hellström, Tre sekunder. De är mina

favoritförfattare så jag har läst allt av dem. Deras böcker är välskrivna, trovärdiga och en riktigt bra historier med stark samhällskritik utan att vara gnälliga. Så även denna gång. Den här handlar om Piet Hoffman, en före detta kriminell som numera arbetar som infiltratör hos polisen. Han har infiltrerat den polska maffian som ger honom i uppdrag att ta sig in i ett svenskt fängelse för att ta över narkotikahandeln där. Detta gör han med polisens hjälp men han råkar skjuta en person och helt plötsligt har han kriminalkommissarie Evert Grens efter sig, vilket är problematiskt både för polisgruppen som har hand om honom och för honom själv. Blir han avslöjad är han död. Det är otroligt intressant och spännande och går verkligen inte lägga från sig förrän boken är slut. Varje bok av denna duo tar upp ett samhällsproblem i detalj utifrån alla vinklar och det blir väldigt trovärdigt och fantastiskt spännande.

Michelle Paver kom också detta år ut med en ny del i serien Vargbröder: Ondskans schaman. Thiazzi, ekschaman och själslukare, är tillbaka. Han dödar Toraks vän Bale och tar eldopalen. Förlusten av Bale gör Torak galen av sorg eftersom han känner skuld i Bales död. Torak ger sig av efter Thiazzi för att hämnas. Renn och Finn-Kedin följer efter för att hålla ett öga på Torak och det är tur. Thiazzi vet att Torak är efter honom och gillrar en fälla som Finn-Kedinn nästan går åt i. Toraks sorg över Bale gör att han utsätter både sig själv och sina vänner för stor fara och det upptäcker han för sent. Än en gång briljerar Michelle Paver med sin förmåga att berätta en bra historia och hon har gjort ordentlig research för man känner historiens och ursprungets vingslag. Helt otroligt bra.

Sist men inte minst en bok ur en helt annan genre, biografier. Claudine Monteils

Söndagar med Simone handlar om om Claudine som ung kvinna kom att ingå i Simone de Beauvoirs feministiska grupp MLF. Varje söndag träffas de hemma hos Simone och diskuterar olika feministiska problem i samhället. De blir nära vänner och börjar så småningom arbeta hårt och aktivt för att förändra franska kvinnors förutsättningar, möjligheter och vardag. Det som är extra härligt är att de lyckas väldigt bra. Det blir ett nära och kärleksfullt porträtt som Claudine gör av sin idol som blev hennes vän. Jag blir varm och glad och önskar att jag hade fått vara med och att dagens tjejer och kvinnor skulle få upp ögonen och orka kämpa och engagera sig istället för att ta allting för givet och tro att allt varar för evigt. En väldigt inspirerande och härlig bok.

Det var mina godbitar. Nu är det nytt år och nya böcker. Det blir ju en del gamla också förstås. Jag har börjat och det ser lovande ut. Gott nytt läsår!