Underworld - New Moon - I am Legend

Ja, jag veeet! Jag är mycket långsam av mig. Men när jag gör det, då gör jag det ordentligt. Därför måste jag nu grundligt gå igenom vampyren i fiktionen. (Märkligt förresten. Finns vampyren i non-fiction-form?) Jag är lite småless på vampyrer nu faktiskt, och nyfiken på nästa trend.

Igår var det dags för filmen Underworld. Det var lite hejig sådär, mycket action och vapen och blodsplatter. Sådant som jag verkligen inte gillar. För det är såhär, förstår ni: det pågår ett krig (nutid, mitt ibland oss, vi är bara omedvetna om det, trots alla strider på öppen gata mellan de olika lägren) mellan vampyrer och varulvar (lykaner). Detta krig har pågått i århundraden. Från början hejar man på de mer bildade och vackra vampyrerna, men det visar sig att de har börjat ruttna från insidan. Varulvarna däremot ser äckliga ut utanpå, men visar sig ha en anledning att kriga, förutom makten. Många dör men kärleken spirar mellan människan Michael (biten av en varulv) och huvudvarulvsjägaren och vampyrprinsessan Selene. Det finns en fortsättning och kanske ser jag den, eftersom jag totalvände på slutet och började heja på de gräsliga varulvarna, bara för att de såg så äckliga ut och för att deras raseriutbrott kändes mer logiska och verkliga än de kallhamrade vampyrernas totala brist på charm och empati (även om de var vackra).

Helgen bjöd på New Moon - jag har sparat den till dess att min dotter köpte den för egna pengar - jag är hemsk för hon har längtat så men eftersom hon bara är elva tycker jag att all tid man kan dra ut på upplevelsen av dessa böcker/filmer för halvvuxna är god. Vi såg den tillsammans och jag var uppriktigt rädd ett par gånger! Den här filmen var något helt annat än Twilight, som ju var en romantisk film, mycket lik bokens känsla. I New Moon ser vampyrerna UT som vampyrer. Man har trixat med deras ögon (även de goda vampyrernas) och man har skapat en obehaglig stämning omkring hela historien. Det enda som gav positiva känslor i hela filmen var Bellas vänskap/kärlekshistoria med Jacob Black, och på grund av detta gjorde jag en kovändning även här: från att aldrig ha tvivlat på att det var Edward och Bella som var ämnade för varandra, så satt jag nu och hoppades att filmen frångått boken så att det var Jacob och Bella som var kärleksparet.

Och så, ytterligare ett tips från Nils Ahlands bok: I am Legend. Tyvärr tyvärr tyvärr valde jag att se filmatiseringen från 2007 med Will Smith i huvudrollen. Jag är ju en räddhare, och den här filmen saknade all förfining hos både huvudperson och vampyrer. Vampyrerna är bara helt galna och skriker besinningslöst rakt ut, och känslan i slutet av boken när New Yorks alla hungriga vampyrer spårar de tre människorna till huset var helt fruktansvärd - dessutom var det ett barn med i huset, och när barn är med i skräckfilmer blir allt sju resor värre. Men det är jag det. Jag läser den hellre i bokform tror jag, den skrevs på femtitalet av Richard Matheson.

(Filmlänkar till The Internet Movie Database)

Fler lär det bli... Vampyrerna står mig upp i halsen just nu (eller står de mig efter halsen?) och all läsning och filmtittning slukar tid. Kanske kommer fler här på bloggen!

bit lit

Bit lit är den amerikanska termen för den kategori av vampyrlitteratur där skräcken inte står i fokus utan det mer lockande, förbjudna och med inslag av romantik. Lite lagom lättsmält sådär. Southern Vampires t ex.

Att jämföra med chick lit. Kul begrepp, tyckte jag när jag läste det! (Ja, jag läser fortfarande Nils Ahnlands Odöd, blek och hungrig. Tog en paus för lite bokpratsläsning men är nu på'n igen.)

Tema Hetta, sol och värme

"Nu gick hon ut i öknen. Åt ena hållet höjde sig bergen, lika gula och grusiga som marken under hennes fötter men mjuka i linjerna; när hon vred på huvudet föll blicken fritt ut mot horisonten. Det var redan varmt, men hettan skulle komma senare, skulle stå som en skälvande massa över den bara marken och över henne."

Ur In i öknen av Anna-Karin Palm

Vi var två, Vicky och Anna-Lena, som träffades denna soliga men ändå frostiga söndagseftermiddag för att tala om böcker och filmer som skildrade hetta. Det kom att bli mycket ökenprat. Vi tyckte att öknen var en stark symbol för ödslighet, ensamhet, evighet, föränderlighet, farlighet, skönhet. Sinnebilden är lätt de mjuka dynerna, brännande sol i zenit och en gnistrande stjärnbeströdd himmel nattetid men öknen är så mycket mer. En säregen fauna och flora, en anpassad ekologisk mångfald och människor som lärt sig leva i extrema förhållanden.

En bra bok om öknen är t ex Paolo Coelhos klassiker Alkemisten. Den hade vi inte med oss men vi hade bägge läst den. Den handlar ju kort om en ung andalusisk herdes (Santiago) sökande efter livets mening. Efter en spådom ger sig Santiago iväg på sin långa resa för att söka en skatt dold i Egypten. Men det han upptäcker är snarare att de verkliga skatterna kanske trots allt finns inom oss.

Anna-Lena hade läst en annan klassiker, Albert Camus Främlingen. Mersault är en man som av ödet, eller slumpen snarare, blir en mördare. Brottet, som sker i Alger, är fyllt av hetta både bildligt och i texten, tyckte Anna-Lena och citerar: "Solen träffar honom som ett slag i ansiktet". Boken skildrar mordet på en arab och rättegången därefter men på ett djupare plan handlar den om en avhumaniserad, likgiltig människa. En betydelsefull roman som med fördel kan läsas i nyöversättning.

Själv hade jag läst Anna-Karin Palms lilla novellsamling In i öknen. De flesta korta små noveller om olika människors möten med öknen som för alla får olika betydelser. Några människor sammanförs för att sedan skingras. Alla berättar utifrån sin egen synvinkel om mötet och de utflykter de gör tillsammans. En kvinna irrar runt i Amman för att hon inte kan lämna sin älskare men egentligen är det ett sökande efter sig själv. En annan kvinna går i sin sorg rakt ut i öknen för att söka tröst mellan sand och himmel. Jag tycker om novellsamlingar - det är som att plocka en karamell när man behagar. Lagom att läsa som egna små "kvällssagor" och behöver inte sträckläsas.

En bok som stått några år på vårt bibliotek men som jag inte öppnat förrän detta tema dök upp var Jag har hört kamelerna sjunga av Marianne Ahrne. Jag vet inte varför den aldrig blivit läst för jag har hört Marianne Ahrne berätta om sina resor i något program för länge sedan så jag vet att hon upplevt mycket under sina resor i bl a Asien, i synnerhet Mongoliet. Nu var det ett sant nöje att läsa om hennes resor i Afrika, i Namibiaöknen och framför allt när hon följde med en karavan på en 24 dagar lång resa med tuareger rätt in i Saharas otillgängliga ökenlandskap.
Det är skrivet öppenhjärtigt och med självdistans och humor. Det finns gott om dramatiska inslag men också otroligt poetiska beskrivningar av öknens både farliga och vackra sida. Det är inte lätt för en - om än resvan - medelålders kvinna att ge sig i kast med både män uppvuxna i öknen och kameler som är öknens självklara kungar.

Till sist - några filmtips: Ökenfilmernas ökenfilm torde väl vara Lawrence av Arabien men för mig är det otvetydigt Den engelska patienten, efter Michael Ondaatjes roman. Filmen utspelar sig i ett litet hus, ett kloster, i Italien där sjuksköterksan Hana vårdar en engelsk patient, som kraschat med sitt plan i Saharaöknen. Genom tillbakablickar får vi veta hans historia, som till stor del handlar om kärleken till Katharine. Två andra män vävs också in i historien med sina berättelser, David Caravaggio och sikhen Kip. Det här är en av de bästa filmer jag sett. Jag gråter varje gång jag ser den - för den sorgliga historien, de oerhört vemodiga vackra bilderna och för den underbara musiken. Ralph Fiennes, Juliette Binoche och Kristin Scott Thomas är några av skådespelarna. Rikt oscarsbelönad.

En annan strålande och stark film är Den skyddande himlen av Bernardo Bertolucci efter en roman av Paul Bowles med John Malkovich och Debra Winger i huvudrollen. Det här är en brutal och gripande film om ett amerikanskt par som tillsammans med en vän reser till Afrika för att fly undan slentrian både i livet och i äktenskapet. Kanske mest en flykt från dem själva. De utmanar Afrika och öknen och öknen utmanar dem med katastrofala följder. Drama, tragedi, passion, erotik i en och samma film. Precis som i Den engelska patienten så är både miljöer och natur otroligt vackert skildrat och musiken underbar. Bägge filmerna ligger tidsmässigt strax efter andra världskrigets slut.

Anna-Lena slutligen hade med sig filmen Couscous som roligt nog utspelar sig i Sête i sydöstra Frankrike, där jag själv bott i över en vecka för några år sen. Jättekul. Filmen handlar om en familj, där den äldre hamnarbetaren Slimane blir arbetslös och bestämmer sig för att öppna en couscousrestaurang på en båt. Men när restaurangen öppnar så blir det också plats för en massa förvecklingar. Charmig, trollbindande i det varma sydfrankrike. Här hettar det både i matlagningen och i samtalen och magdansen vi får uppleva höjer temperaturen avsevärt.

Nästa gång skall det handla om passion!!

Oates har gjort det igen

Joyce Carol Oates är en författare som alltid skriver otroligt bra böcker. När en ny bok av henne kommer ut sparar jag den som en liten karamell att långsamt avnjutas.

Hennes senaste bok "Älskade syster" innehåller allt som en Oates bok ska innehålla: hemligheter i det förflutna, bra kvinnoporträtt, mord eller försvinnanden. I boken får vi följa den 20-årige Skyler Rampike som minns tillbaka till sin barndom under 90-talet och det tragiska mordet på sin lillasyster Bliss. De två syskonen växer upp i en konservativ, dysfunktionell familj med nästan sektlika kristna värderingar. Skyler är storebrodern, den "andre" och mindre älskade, Bliss är den blonda favoritflickan som vid 4 års ålder blir en isprinsessa och vinner flera tävlingar i konståkning. När Bliss står på toppen av sin karriär (vid 6 års ålder!) hittas hon mördad i familjens källare och ett mörker läggs över Skyler.

När man läser boken förundras man över hur egoistiska och fullständigt gräsliga föräldrar Skyler har, och samtidigt kan man se dem framför sig: fördomsfulla karriärsstrebrar som vill komma in i den högsta societen och beter sig precis hur som helst för att nå dit. Samtidigt med en dubbelmoral som kanske är typiskt amerikansk, som goda kristna går man i kyrkan varje söndag men visar inte kärlek till sina barn.

Delar av boken bygger på en verklig händelse i USA, skönhetsdrottningen JB Ramsey som mördades 1996. Oates väver en skickligt berättad historia som först på slutet får sin oväntade upplösning.

Har ni inte läst någon bok av Oates, gör det nu!

Odöd, blek och hungrig - vampyren i bok och film

Alltså. Jag är kanske inte rätt person att uttala mig då jag mest läst ungdomsböcker med vampyrtema. Men just nu läser jag en frejdig bok om vampyrer i fiktionen, av Nils Ahnland. Utgiven på BTJ Förlag och alldeles säkert med målgrupp bibliotekarier (författaren är själv bibliotekarie), även om det på baksidestexten står att läsa: "tänkt för alla - inte minst ungdomar - som har en djupgående kärlek till, eller fascination inför vampyren och det denne representerar".

Hmm... Kanske passar jag in där? I vilket fall är den rolig och underhållande och absolut lättläst. Den inleds med en (Heltäckande? Vad vet jag om det, den känns gedigen i alla fall.) genomgång av vampyrism i alla tider och många kulturer (mytologi, folktro). Sedan blir det vampyrlitteratur och film, de största och de bästa i sitt slag. Där kan man bläddra fritt, mellan egna favoriter.

Och grejen är den, trots att jag långt ifrån sett/läst allt detta, så "vet" man ju lite om vampyrer utan att ha forskat i ämnet, och det är roligt att plötsligt "förstå" en del om tanken bakom vampyren som figur och vampyren som lockelse. Jag läser den just nu för att få uppslag till det där seminariet om vampyrer på Littfest, och kanske jag känner att jag måste fundera lite till eftersom det mesta i denna bok är riktat mot en mer vuxen läsekrets. Men den är välskriven och rolig som sagt, och definitivt att rekommendera. (En intressant aspekt i boken är hur författaren återkommer till hur rumsrent det är att läsa skräck öht, och såklart även denna undergenre. Ja! Det är okej att läsa! Kom ut ur garderoben med era tummade böcker!)

Synd bara att den är så eländigt dyr i inköp.

Brottsjöar av Claudie Gallay

En bok att ta till sitt hjärta. Saltstänkt, stormande och samtidigt vackert lågmäld.

En liten by högst upp vid Atlantkusten i Normandie, La Hague. Dit har en ung kvinna sökt sig. Hon jobbar för ett ornotologisk center i Caen. Hon räknar fåglar, ägg och bon. Hon har redan hunnit bo i den lilla gudsförgätna byn i ett halvår. I ett hus, La Griffue. "La Griffue, den kloförsedda, därför att tamariskernas grenar lät som naglar när de skrapade mot fönsterluckorna". Det står alldeles för nära havet och folk i trakten tror att det bara kan vara någon riktigt galen som bor där. Men hon bor inte ensam i huset. På bottenvåningen bor skulptören Raphaël med sin syster Morgane. Om man lägger sig på golvet ovanpå kan man kika ner mellan golvspringorna när Raphaël skapar sina konstverk.

Kvinnan bär på en stor sorg. Hennes sorg harmonierar med det karga vädret, havets nyckfullhet, alla havsfåglars skrin. Till byn kommer redan på första sidan en man, en främling, in på byns värdshus som i romanen kommer att vara ett nav för människorna i byn. Han heter Lambert. Så småningom förstår man att han kommit i ett syfte. En gång för länge sedan förliste en båt. Hans föräldrar och lillebror omkom i vågorna. Fyren hade märkligt nog släckts ned. Av vem? Varför? Vilar en hemlighet över den lilla byn.

Med mannen drar också en oro in över trakten. Till slut väver berättelsen samman människorna, Theo, Lilli, Max, Raphaël, Morgane och mannen och kvinnan. De två möts redan på första sidan på värdshusets terass under en begynnande storm men de kommer succesivt att föras mot varandra.

Det är ett fantastiskt poetiskt och vackert språk som Gallay skriver på och naturen, havet och fåglarna är den fond som allt utspelar sig mot. En riktig pärla knappt 500 sidor - och mycket fransk.

Stockholm noir - Jens Lapidus

Till slut var jag tvungen att ge mig på de två tungviktarna Snabba Cash och Aldrig fucka upp av Jens Lapidus. Tidigare hade jag läst serieromanen Gängkrig 145 som han gjort tillsammans med Peter Bergting. (se tidigare inlägg).



Det som blev drivkraften var egentligen mitt filmintresse och jag vill helst aldrig se en film som bygger på en bok utan att ha läst boken först. Men det var också tjat från några killar på jobbet som sa; du måste läsa! Omtalade hypade böcker brukar jag vara misstänksam emot - typ Da vinci-koden, Män som hatar kvinnor, Hypnotisören, Harry Potter.
Men de allra flesta har visat sig vara riktigt bra trots allt (nåja, kanske inte Dan Brown).



Snabba casch ryckte med mig på en gång med sitt snabba fräcka staccatospråk, sina trovärdiga små språklådor med förortsvenska, invandrarsvenska, stureplanssvenska, kanslisvenska. Drivet i berättelsen är otroligt medryckande, som att "läsa" en actionfilm. Jag har lyssnat på bägge böckerna vilket jag tror är häftigare än att läsa själv. Morgan Alling och Jonas Malmsjö - två otroligt duktiga uppläsare. Läste i nån recension att det kan bli jobbigt i längden att läsa 500 sidor med den här utpräglade språkstilen. Då är mitt råd - lyssna i stället! Du får alla nyanserna på ett helt annat sätt.



Bägge böckerna har vardera tre spår med tre huvudpersoner. I Snabba cash är det uppkomlingen J W från Robertsfors (jo, faktiskt) som inget högre vill än att platsa bland stureplansbratsen, den chilenske knarkdealern Jorge (som man ofrivilligt bara älskar) och juggekillen Mrado. Det handlar mycket om droger som för samman Stockholms överklass med den undre världen, men också om handel med kvinnor, hot och våld. En röd tråd i boken som inte tas upp i filmen är J W:s sökande efter sin försvunna syster. J W dras allt längre in i den undre världen.

I Aldrig fucka upp får vi följa förortspolisen Andrén som efter att ha utövat våld (berättigat?) mot en rånare hamnar på undantag inom poliskåren som straff men som börjar nysta i ett mystiskt mordfall som sedan leder honom mot gamla frysta Palmespår. Här finns också Mahmod som slits mellan att hämnas en skymf, fortsätta sitt skumma liv på Stockholms gator eller slå sig fri och bli en vanlig "svenne" som hans pappa önskar. Men här får vi också följa Niklas in i hans huvud. Nyss hemkommen elitsoldat. I Sverige bor mamman, tidigare svårt misshandlad av styvfadern. Hur snedvridet allt blir för en liten grabb som förnekas det mest basala - trygghet. Så blir det en väv av Palmemord, droger, trafficking och ultrafeminism. Något skruvat i slutet men vägen dit är liksom Snabba cash fylld med bra karaktärer som verkligen inte är svart/vita utan komplicerade och dubbla.



Kvinnorna utgörs mest i böckerna av överklasstjejer, horor (de flesta offer), mödrar, socialtjänstemän. Men Lapidus skriver själv i en intervju att det är en mansvärld som skildras och skall det vara trovärdigt så må fröken Salander lysa med sin frånvaro.


Lapidus har ju hela tiden jämförts med Lehane, Ellroy, Pelecanos. Precis de deckare jag gillar. De här böckerna är de mest spännande jag läst sen Sjöwall-Wahlöös tio romaner om ett brott från den svenska deckararenan. Något helt nytt och fräscht och framför allt känns de autentiska. Böckerna skildrar livet ur ett gatuperspektiv. Här finns ingen gulleduttantillvaro med fru och barn. Läser man en deckare vill man inte ha en poliskommisaries för handlingen ickerelevanta privata familjeliv i knät samtidigt.




Sen håller jag med romanens epilog; de värsta skurkarna lever inte i rännstenen, de bär kostym och Rolexklockor och sitter på sina arslen i Sveriges konferensrum. Och de är alla gubbar.

Jens Lapidus säger i en intervju att han är rädd för råttor (precis som Niklas i Aldrig fucka upp). Kanske just därför han blivit advokat!

Åskans döttrar av Ingela Magner

För länge sedan föds en flicka mitt i ett åskväder. Det är 800-tal i Sverige - närmare bestämt på Gotland. När flickan, som heter Tora, är 1o år så bestämmer fadern att de måste gräva ner allt silver han hämtat i det fjärran landet Persien, för de står nu inför en resa österut. En dag skall de komma tillbaka och då kan silvret vara bra att ha.

Men ingen kommer att hämta skatten. I århundraden kommer den att ligga kvar i jorden. Uppe på en kulle gräver Tora även ner det kristallsmycke hon fått i födelsegåva av sin far, hon vet att smycket för tur med sig, en gång har havet återskänkt hennes far efter ett skeppsbrott tack vare dess kraft. Det vet Tora. Nu skall smycket skänka tur och lycka åt deras färd och hemkomst. Tillsammans med sin hund Ägir tar hon farväl av sin födelseplats och förbereder sig för den långa resan österut.

På samma plats men i en annan tid, vår tid, bor Vilda och hennes bror Erik hos farfar. Barnens far som är journalist har kidnappats i Irak under ett uppdrag och medlare gör allt för att få honom fri. Hos farfar finns också kompisen Agnes och hennes bröder. De brukar spela rollspel om vikingatiden på somrarna. Tillsammans med farfars hund Flash leker barnen på kullen - den kulle där en gång Tora stod och spanade ut över havet och tänkte på sin förestående resa till fjärran land. Då börjar Flash att gräva i jorden ........

En härligt magisk bok om två flickor i två tider, om längtan och saknaden efter en älskad far, om hur olika vi handskas med sorg och rädsla och om hur drömmarna kan hjälpa oss tro på fantasins möjligheter.

Småbarnsböcker

Jag har en 2-åring och en 4-åring här hemma som precis börjat upptäcka det här med böcker och läsning. 4-åringen har väll varit intresserad ett tag men 2-åringen har blivit som tokig i böcker på sista tiden. Därför tänkte jag tipsa er som har barn i samma ålder om mina barns favoriter.

Barbro Lindgrens underbara böcker om Max är min minstings absoluta favoriter. Särskilt Max kaka som är en spännande liten historia om när hunden tar Max kaka som han sitter och mumsar på. Språket är barnets eget, korthuggna meningar på två till tre ord och Eva Erikssons bilder är otroligt utrycksfulla och kompletterar texten med känslor och upplevelser. Denna bok har gjort att min son säger "Max kaka" så fort han vill läsa en bok oberoende av vilken bok det verkligen är. Jag överdriver inte om jag säger att vi läst den minst hundra gånger. Min egen favorit-Max-bok är Max Dockvagn som handlar om hur Max försöker köra så mycket leksaker som möjligt i sin dockvagn. Det bästa är den avslutande knorren där kakan plötsligt är försvunnen.

Olof och Lena Landström har också skrivit många bra böcker som båda mina småpojkar gillar. Just nu är det Nisses nya mössa som vi läser mest men det finns flera böcker om Nisses samt även böckerna om fåren Bu och Bä. Nisses nya mössa handlar om när Nisse får en mössa med skärm av sin mamma. Han är omåttligt stolt över denna mössa. När det plötsligt börjar ösregna och skärmen blir alldeles mjuk så han inget ser är det nära tragedi. Då är det så skönt att mamma klarar skivan och mössan blir nästan bättre än förut.

Min 4-åring har fått gå med i Kråkes bokklubb och det var ett lyft för honom. Nu vill han inte läsa något annat än Kråkeböcker. Det är förskolläraren Marie Bosson Rydell som har skrivit dessa, nästan överpedagogiska, böcker om Kråke och hans småsyskon Elsa och Lovisa. Den första heter såklart Kråkes förskola och handlar om när Kråkes minsta lillasyster ska börja på förskolan. Jag gillar dem för att de är så genomtänkta ur genusperspektiv. Det är inte så vanligt. Dessutom älskar min 4-åring dem.

När man läst alla Kråkeböcker får jag faktiskt läsa två andra också. Den första är min personliga favorit av 4-åringens böcker och ett fynd från senaste bokmässan. Det är Sylviane Donnio och Dorothée de Monfreids Jag vill hellre äta ett barn. Ett otroligt rolig berättelse om krokodilen Akilles som ledsnar på att bara äta bananer, han vill äta ett barn. Föräldrarna blir mot förmodan förtvivlade och försöker på alla sätt få honom att äta något annat. Första gången skrattade jag nästan så jag grät när jag läste den här och sedan har jag använt den i flera sagostunder. Den brukar vara uppskattad av flera än mig.

Den andra boken är Werner Holzwarth och Wolf Erlbruchs Det var det fräckaste.

Detta är också en kul bok om en mullvad som får bajs i huvudet. Det gör honom naturligtvis mycket upprörd och eftersom han är så närsynt såg han inte vem det var. Därför ger han sig ut på jakt efter den skyldige. Mycket rolig för små barn i bajsåldern och även denna har jag använt på flera sagostunder.

En bok som båda två gillar är boken Traktorer av Paul Stickland. Den är som en pekbok med bilder på olika typer av traktorer med lite text om vad de gör och vilka maskiner man kan koppla på. Den gillar de att sitta och titta i utan mig vilket kan vara skönt strax innan de ska sova.

Pop och pappa klär på sig av Bosse Löthén och Erika Kovanen är också en jätterolig bok på rim, vilket gör den extra rolig. Pop och pappa ska ta på sig och gå ut och rimmar om vart olika klädesplagg skall vara. Efter att ha läst den här en gång fick jag sedan höra "vart har man kalsippen, på nästippen, är du inte vaken, den har man ju om baken" hela kvällen. En mycket uppskattad bok som 4-åringen fick på bokkalas på biblioteket i höstas. Han är otroligt stolt över att ha fått en egen bok.

Sist men inte minst tar jag med Mamma Mu gungar som helt otippat blev favoritjulklappen i hård konkurrens med traktorer, bilar och kläder. Med hjälp av sin gode vän Kråkan hänger Mamma Mu upp en gunga i skogen som hon lär sig gunga på. Mitt i allt gungande dyker bonden upp på sin traktor så det blir huvuddyk in bakom ett träd. Mycket spänning av Jujja och Tomas Wieslander och fantastiskt roliga bilder av Sven Nordqvist.

Mer än ögat ser, Under din hud av Melissa Marr

Ständigt på jakt efter alternativ till Twilightböckerna... Här kommer två fullgoda alternativ:

Om "oknytt". Det låter gulligt men wo-åow - akta er! Den här världen, med dess hov (Sommarhovet, Vinterhovet, Mörkerhovet m fl) av varelser, regenter som gör allt för att deras undersåtar ska må gott, artighet och ålderdomliga seder - den är inte lätt att tas med! Det upptäcker i den första boken (Mer än ögat ser) Aislinn, som av Sommarkungen utsetts till hans nästa Sommardrottning oavsett om hon vill det eller inte (kampen mellan ont och gott, sommar och vinter). I den andra boken (Under din hud) är det Leslie, som grymt utnyttjas av Irial, den gentemannamässige regenten av Mörkerhovet, genom ett blodbyte som hon går med på genom att beställa en tatuering...

Oknytt och dödliga, vi har parallella världar. Alla varelser i den andra världen är opålitliga, de lyder bara under sina egna lagar och regler. Däremot går de aldrig in i vår värld - om det inte är för sina egna angelägna syften. Det spelar ingen roll om det är sommarhov eller mörkerhov, i den andra världen är dess anhängare mer obehagliga men ändå bundna till dessa urgamla seder.

Och om man läst Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke: här återkommer all kunskap om alver och deras bruiger, ljus- och mörkerväsen, bergtagna människor och så vidare. Det var kul läsning, och en befrielse att det inte handlade om vampyrer utan om urgammal folktro som aktualiserats.

I båda böckerna av Marr är Aislinn och Leslie i början frustrerade av tvånget. Det är nämligen så att även människor inte har något val, när de väl blivit utvalda, det är som en naturlag. De måste lyda naturens lag (även om dessa lagar inte hör hemma i vår värld). Däremot, mot alla odds, väljer de att göra sin egen grej av situationen, till deras egen fördel. De förhandlar med de varelser som introducerat dem i de olika hoven och ser till att få det bästa av två världar.