Purpurfärgen av Alice Walker. Denna Celia, så skadad av livet att hennes känslor aldrig tillåts sippra som solljus fram bakom trädet - om ni minns så gör hon sig till ett sådant när övergrepp och misshandel pågår.
Jag såg även filmen strax efter att jag läst boken och eftersom (?) jag var ung tyckte jag att det var "precis som boken". Jag har inte sett om den i vuxen ålder, kanske skulle jag tycka annorlunda. Men jag är också rädd att förstöra filmupplevelsen från när jag var fjorton/femton, det känns som om jag vill ha kvar den.
I Purpurfärgen finns en stark kvinna, en som inte låter sig böjas i första taget: Sofia, Harpos fru. Hon kan inte böja sig som Celia, vilket sätter sina spår i hennes ansikte och hennes själ - misshandeln blir kraftigare då mannen slår en stark kvinna, Sofia kan inte ta emot och gå vidare utan måste sätta sig upp gentemot mannen som hon älskat och som är totalt oförmögen att tänka själv. Behöver jag säga att en insikt för första gången damp ner i mig när jag upprördes över detta. Ilskan över att en kvinna inte får vara stark, nej, hon måste anpassa sig till männens värld (Celias strategi) för att överhuvudtaget överleva.
Sofia spelas i filmen av en rund och go Oprah Winfrey. Filmen nominerades fö till 11 Oscars. Danny Glover spelar Mr A (Albert). 1985. Whoopie Goldberg fick sitt genombrott som Celia.
En gåva av en av mina mostrar, en pocket på engelska av Toni Morrison: Älskade (Beloved), som jag läste med andakt. Jag insåg att det inte alls var lätt för tidigare slavar att anpassa sig till friheten efter inbördeskriget. För dessa amerikaner var det nytt att vara fria, att ha ansvar över sin överlevnad, möjligheter (och inga alls kunde det ju visa sig)... Den enda "mall"
man hade var ju ett frihetsberövat liv.
Sethe heter en slav, en kvinna som lever på farmen Sweet Home. Hon rymmer från de fasansfulla förhållandena på gården, tillsammans med sina barn. Den yngsta dottern är så liten att hon inte fått ett namn ännu, hon kallas av Sethe bara för Beloved. Gårdens män hinner i fatt henne och i sin desperation försöker Sethe att mörda sig själv och sina barn. Hon lyckas bara med ett, den yngsta, Beloved.
När friheten når dem flyttar Sethe till ett hus, och när vi kommer in i boken bor hon där med sin äldre dotter Denver, en hund och - något mer. En ande, ett spöke, något som inte tycker om främlingar men som älskar Sethe. Spöket är oresonligt och ilsket ena stunden, nöjt och belåtet den andra. Sethe och Denver har lärt sig att leva med det och tycka om det. (Hunden går överhuvudtaget aldrig in i huset.)
En dag dyker Paul D upp. Han bodde också på Sweet Home och Sethe blir glad över att han kommer. Spöket blir det inte. Paul D lyckas, efter en mycket plågsam och högljudd exorcism, att driva ut spöket. Hunden promenerar över tröskeln så lätt som ingenting. Sethe tycker att det är tomt men hon vänjer sig, och nu har hon ju Paul D också.
Så kommer en ung flicka på vägen - hon är barfota och nästan utan kläder. Hon kan knappt prata och hela hennes kropp är liksom lealös, men hon är på väg till Sethe. Hon får flytta in och Sethe slösar omtanke och kärlek på henne, denna halvvuxna flicka som bara är glad om Sethe är i närheten. Hon beter sig som ett litet barn och Sethe tar emot henne som ett sådant. Flickans namn är Beloved och hunden går återigen aldrig in i huset.
Boken är en mycket stark upplevelse och förutom mycket annat, en skildring av kärleken mellan en mor och hennes barn och en förståelse av den desperation Sethe måste ha känt inför utsikten att låta sina barn växa upp som slavar - en desperation som tvingar fram en sådan handling går inte med ord beskrivas.
Filmen var inte ett liknande mästerverk, och jag tror att man ska läsa boken först- då fylls filmens luckor.
Sethe spelas av Oprah Winfrey. Paul D av Danny Glover. Filmen från 1998.
Det blir inte längre än så, min femåriga dotter står i vardagsrummet och skriker Scheisse och eftersom ingen av oss i vanliga fall talar tyska och jag inte tror att jag spelat mina Ebba Grön-skivor de senaste åren känns det som om en utredning är på sin plats.
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar