Till franska landsbygden med Irene Némirovsky

En läsupplevelse var det att läsa Irene Némirovskys bok Storm över Frankrike som utspelar sig på franska landsbygden under andra världskriget där tyska soldater blir inhysta hos franska bönder. När jag nu återvänder till samma författare, vars liv i sig är nog så dramatiskt, så är det i den lilla boken Blodets hetta. Irene Némirovsky som var rysk judinna (familjen hade flytt ryska revolutionen) fördes bort till koncentrationsläger 1942 och henne manuskript räddades av hennes döttrar som hann fly Frankrike. Blodets hetta har sammanställts av ett franskt förlag och det är ju svårt att veta hur Irene själv hade velat ha boken - om den ens var färdigbearbetad för utgivning.

Nåväl - det är en liten njutning att läsa denna lilla bok. Berättaren är en åldrad och vis man, kallad Silvio, och det är genom hans ögon vi får uppleva några dramatiska år i en liten fransk by med omnejd. Det är inte så mycket som händer i inledningen, bondelivet framlevs lugnt och man får följa naturens växlingar. Men under ytan sjuder det av såväl passion som dolda hemligheter. Silvio umgås mycket med sin kusin Hélèn och hennes livslånga kärlek Francois. Deras dotter Colette gifter sig tidigt i romanen men redan under deras första år som gifta så drunknar den unge brudgumen Jean under mystiska omständigheter. Boken får så småningom skepnad av en liten minideckare.

Det här utspelar sig under mellankrigstiden och det är ett väldigt typiskt franskt lantliv som Irene skildrar - med marknader, fester, skördar, väder men också inskränkthet och underliggande skvaller, var och en sköter sitt. Men sanningen väntar bakom till synes moraliska väggar. Jag gillar hennes språk. Skönast är hennes beskrivningar av naturens alla skiftningar.

Ett smakprov: "Nu skördas vetet här i bygden. Sommaren går mot sitt slut, och detta är det sista av säsongens tunga arbeten på fälten. Mödosam dag, festdag. Gigantiska ljusa mördegstårtor bakas i ugnen, och för att dekorera dem med frukt har barnen skakat ner plommon från träden hela veckan. Den lilla köksträdgården bakom mitt hus surrar av bin. Gräset är fullt av mogna plommon, och deras spruckna, gyllene skinn släpper ut pärlor av socker."

Jag drar mig till minnes min resa på franska landsbygden med tre vänner som jag gjorde sommaren 2007. Hur vi körde genom böljande landskap av solrosor och vildhästar i Camarge, levde nära havet hos vänner i Sête och åt middagar med ostron och vin under ett stort fikonträd på kvällarna men också verkligen bodde på landet hos Anna i Montgiscard - ett sagohus mitt ute på franska landsbygden nära Toulouse där vi handlade på den lokala marknaden - ost, bröd och vin. Blev tvungen att ta fram några kort därifrån för att minnas. Åh, vilken underbar resa det var! Boken väckte verkligen mina natur- och matminnen från min franska sommar.

Så kan det också bli med böcker - de väver sig samman med ens liv på det mest förunderliga sätt.

T v - utsikt från Annas gård.

Mitten - under fikonträdet hos Thierry och Kathy. T h - ett fönster i deras hus.