För guds skull: visa aldrig vem du är!

Jag klev under julledigheten ned i osäkerhetens träsk. Jag slungade mig själv tillbaka i tiden till eran där man aldrig fick sticka ut eller visa känslor: tonårstiden.



Natthimmel av Sofia Nordin handlar om Tilda som förlorat sin bästa vän. Vännen har visserligen bara flyttat till andra sidan av stan men också bytt skola, och de två flickorna tappar kontakten alltför fort. Tilda har också svårt att prata med sina föräldrar och sin syster: i hennes familj sker inga känsloyttringar utan helst ska allt bara ligga på rätt ställe, leendena ska vara svala och dörren till det egna rummet stängd.

Men så upptäcker hon Jesper! Han går i hennes klass och av en slump börjar de att tala om hans passion i livet: lajv. Jesper är glad och levande och drar med Tilda till sin värld av föräldrar och syskon som möter ens blick och lyssnar på vad man säger och bjuder på egna tillkortakommanden. Men framförallt till lajvandet...

Tilda som tidigare varit paniskt rädd för att inte passa in, vare sig i skolan eller i sin egen familj, som länge gått runt och inte passat in någonstans alls och sett sitt liv utifrån som en film: hon börjar plötsligt säga som hon tycker. I början blir hon nästan rädd för sig själv men så småningom lägger hon upp en strategi...

Här finns ingen kärlekshistoria heller, inte hos Tilda och Jesper i varje fall, och det kan ju ibland vara befriande okladdigt att läsa en sådan bok (och en del av mina elever frågar också efter sådana böcker).



Agnes flyttar med sin familj till Umeå! Efter ett år i gymnasiet (i Stockholm om jag minns rätt) där hon varit totalt utfryst, trots enormt många försök att passa in, har hon skrivit en lista där alla punkter går ut på att bli den socialt mest välanpassade flickan någonsin.

Och det går riktigt bra för henne i Tänk om det där är jag, även om det inte känns så alla gånger. Hon känner sig flera gånger stå och balansera på kanten till avgrunden igen, men upptäcker att de nya människorna runt omkring henne faktiskt inte är elaka. Ingen vill prata skit om henne, alla gillar henne men alla kan inte älska henne. Hon träffar musikern Jakob, som är intensiv och får hennes hjärta att slå fortare. Men i hennes klass finns också Adam, som också är den allra första kille hon träffar när hon anländer till Umeå på sommarlovet före tvåan.

Och här finns kärlekshistoria! Agnes är äldre än Tilda, kanske beror det på det, det är viktigare i hennes liv än i Tildas? Men som i Johannas tidigare romaner: inga detaljer, inget rent sex, utan mer spänning, nyfikenhet och nybörjarpirr.

Och angående tonåren: jag vet att det är olika. Jag visste det då och jag blev påmind nu, tack vare dessa fina böcker. Själv var jag en skränig och obekväm tonåring med ett obändigt tvång att säga precis vad jag tyckte just då, rakt ut och helst med hög röst. Men visst hade jag tysta vänner som inte ville (eller kunde?) synas.

Jag trodde nog att det var så de ville vara då, precis som Tilda och Agnes som är beredda till nästan vad som helst för att bli accepterade. Men jag blir beklämd när jag tänker på det, när man är sexton (eller fjorton eller nitton eller när det nu infaller) borde ens kraft och energi få läggas på annat än att bara bli accepterad av omvärlden.

I vilket fall landar dessa böcker på bokhögen jag vill ge mina barn att läsa när de närmar sig detta! Två viktiga böcker att ta med sig i livet - om de inte ser sig själva i dem kan de se andra.