onsdag 6 januari 2010

Mitt extraliv av Johan Unenge


Vellinge! En ort i Sverige som idag förknippas med främlingsfientlighet. Det skulle kunna vara Hellevik - orten i Johan Unenges nya serieroman.

Mattias, en högstadiekille, befinner sig mitt i det kaos som kallas tonår. Vem är jag som person? Vad vill jag? Vad tycker jag? Egentligen! Många moraliska och svåra ställningstaganden tas upp i boken. I Hellevik som på många ställen i verklighetens Sverige påverkas samhället av nedskärningar, arbetslöshet, framtidsoro. Bibblan, där Mattias mamma jobbar, är på väg att läggas ner, men är det då viktigare att bygga ny baskethall? Främlingsfientligheten grasserar och rymningar från den lokala flyktingförläggningen höjer temperaturen, även på klassens egen lilla "nasse" Albin, samtidigt som alla vill ha kvar mästerspelaren Yossuf som har tagit Helleviks Tigers till elitnivå.

Mitt i allt detta finns plats för bästisen Ubbe - även om han för det mesta är uppslukad av att skjuta sig fram i combat-spel. Och så finns Alva! Men hur stora murar är man beredd att kliva över för kärleken? Många svåra val för Mattias. Hemma häckar han framför TV:n och ser på skitprogram eller lyssnar på polisradion. Där, bland alla utropen och koderna, finns pappa polisen i sitt dagliga värv på Helleviks gator. Hemma likväl som i skolan och kompisgänget finns det spänningar som lyhört tas upp av författaren men läggs i knät på läsaren att själv känna av.

En dag läggs TV-spelsvärlden som ett raster över verkligheten och Mattias öppnar dörren - bokstavligt - till nya erfarenheter och allt är plötsligt blodigt allvar.

En aktuell och väldigt bra ungdomsroman som väcker viktiga frågor. Grafiskt snygg i både text- och bilddelar. Unenges egna bilder är skissade läckert på ett lite löst oskarpt sätt som jag gillar. Se bara på omslaget! En kille, på väg ensam mot en synbarligen tom horisont. Så på pricken kunde jag känna det när jag var 14-15 år. Vägen oviss mot en vuxen framtid och med alla val som väntade.

Språket känns autentiskt och trovärdigt och ligger nära ungdomar. Det är ett driv i texten som för den framåt på ett spännande sätt med Mattias egna tankar blandat med dialog. Kommer osökt att tänka på Lapidus Snabba cash där språket också ligger nära olika språkgrupper och miljöer. D v s poliser pratar på polisers sätt, spelnördar på sitt, tonårskillar på sitt, invandrare på sitt.

En superbra bok även för skolan att på ett bra sätt ta upp viktiga dagsfrågor.

Inga kommentarer: