Sågverksungen av Vibeke Olsson

Året är 1879, platsen Svartvik utanför Sundsvall, den dramatiska händelsen som är romanens motor är den stora strejken bland sågverksarbetarna, berättaren är den 11-åriga ströflickan kallad Bricken.

Det är Bricken som berättar allt som händer omkring henne och det gör hon naturligtvis genom en flickas ögon. Men Bricken är, som många barn på den här tiden, redan på väg in i vuxenlivet. Man kan med fog säga att den här försommaren blir hennes farväl till, om än en tuff men ändå mer aningslös barndom.

Brickens mamma är djupt religiös och detta kommer att prägla mycket av hennes uppväxt men Bricken möter också livets mörkare sidor utanför det trygga hemmet (rätt ovanligt trygga föräldrahemmet för att vara en roman som speglar den här tiden). Hon har kloka och kärleksfulla föräldrar vilket känns både befriande och samtidigt ibland lite för tillrättalagt. Familjen har det svårt men ändå snäppet över den riktiga "fattigdomen".

Vi får följa dels händelserna som förebådar strejken och själva strejken samt efterverkningarna. Men runt sågen får vi även inblick i flera andra familjer och flera av Brickens vänner. Jenny, som kallas förrädare för att hennes far räknas som strejkbrytare och som grymt utsätts av de andra barnen och Oskar, som plötsligt försvinner, kanske på en båt till fjärran land. Här finns barnadödlighet och dopfester - denna tunna skillnad mellan liv och död som var så vanlig "förr i tiden".

Boken kan stundvis kännas lite för "pratig" och långsam men romanens stora förtjänster är ändå för mig personligen inte bara klass-och arbetarskildringen utan tidsandan och miljön. De små detaljerna som skildrar ett arbetarhem under den här tiden. T o m jag minns både utedass, slaskhink och järnspisens värme även om jag inte direkt själv vuxit upp med det - men många av mina gamla släktingar levde långt in på 1900-talet med dessa företeelser. Trots att romanen utspelar sig under slutet av förra seklet så väcker den minnen från min barndoms 50-tal hos mormor och morfar i Bullmark. Svängandet med mjölkhämtaren när jag gick över bron till farmors hemställe, kaffedoften i köket när morfar "kom upp för lunch från affärn" och Missionskyrkan som vakade över oss alla i vår lilla by.