söndag 8 november 2009

Sorgesång av Siri Hustvedt

I vissa stunder i livet samlas tankarna på de som levat och de som fortfarande lever omkring mig. Trådarna söker sig inåt och bakåt och hakar fast vid släktingar och vänner i den tid som förflutit och knyter ihop sig med nutiden till en väv som drabbar en med en insikt om livets komplexitet. Minnena är kittet som håller fast det förflutna med nutiden.

Precis så känns det att läsa Siri Hustvedts bok Sorgesång. Bokens berättarjag, Erik, går efter fadern Lars Davidsens död igenom hans kvarlämnade anteckningar och brev tillsammans med systern, Inga. Fördolda hemligheter, en människas okända djup och tankar uppenbaras och fadern för sina barn tillbaka till sin ungdom som soldat under kriget, vidare till sin egen uppväxt och knyter så trådarna till Erik och Ingas farfar och farmor. Vidare, vidare, djupare och djupare.

Inga har dubbel sorg, hennes man, den kände författaren Max har också dött med hemligheter som brister i ljuset av mötet med nya människor. Ingas och Max dotter Sonia bär också en sorg - inte bara efter fadern - utan i skuggan av 11 september faller fortfarande människor som brinnande kometer till marken i hennes tankar och drömmar.

Erik, som är psykoterapeut, möter boken igenom sina patienter bara angivna med sina begynnelsebokstäver. Deras trauman och problem blandas med Eriks eget letande efter sitt eget jag. Så finns där Miranda, den unga jamaicanska kvinna som hyrt in sig i Eriks hus och som han blir förälskad i. Även hennes liv tråcklar sig fast med Eriks, bland annat genom den lilla dottern Eggy. Det är också Eggy som symboliskt med ett nystan knyter fast Erik med hans möbler och tillhörigheter i slutet på boken - en tydlig bild av livets oregelbundna virrvarr men med fasta punkter där vi obönhörligt sitter fast i livsväven.

Det här är en stor läsupplevelse men också en bok som man bör läsa sammanhängande över tid. Många trådar skall knytas ihop och det gäller att hålla isär alla skeenden och personer.

Jag blir djupt gripen av de sista sidorna som får mig att tänka på mitt eget liv - allt det som hänt och finns registrerat djupt inom en och där allt kan spelas upp - som på en teaterscen - med alla inblandade människor som på ett eller annat sätt berört mig i livet.



I boken görs en jämförelse med människan som en sekretär, taget ur filosofen Sören Kirkegaards bok Antingen eller. Sekretären med sina lönnlådor är som en människa med sitt dolda innehåll och inre röst. "Vi har alla hemliga fack [...] och för det mesta hittas de aldrig"
Författaren Siri Hustvedt bor i Brooklyn tillsammans med maken och författaren Paul Auster. Hon är född i USA men har norska rötter.

Inga kommentarer: