onsdag 25 november 2009

Våtmarker



Nyckelord: sjukhus, självdestruktivitet, sexualitet, tonårsflickor, patienter, skilsmässobarn

Så står det när man söker denna bok på minabibliotek.se. Det stämmer ganska bra.

Helen råkar skära sig under en intimrakning och hamnar på sjukhus. För den manliga sjuksköterskan berättar hon om sitt omfattande sexliv - allt en artonårig kvinna inte "får" göra, det gör Helen. (Och har i flera års tid gjort.) Han blir chockad men kanske lite lockad.

Som läsare, inte särskilt pryd av sig heller, blir också jag chockad. Inte så mycket över Helens sexliv (som i sig inte är särdeles spektakulärt) utan över hennes förhållande till kroppen och dess utsöndringar. Hon snaskar på torkad sperma, snor, öronvax, flytningar mm och som läsare får jag flera gånger göra en paus för att inte må fysiskt illa. Detaljrikt beskrivs smaker och lukter och konsistenser som egentligen inte hör hemma inom området sex - ingen kräsmagad göre sig besvär. (Kroppsutsöndringar: det råkar helt enkelt vara så att många kommer från nederdelen av våra kroppsöppningar.)

Den berättelse som småningom utkristalliseras och som är en händelse från Helens barndom - den kommer lite i skymundan, i alla fall om man som jag faktiskt blir äcklad av beskrivningarna av vad hon gillar att stoppa i munnen. Det är en lite sorglig berättelse som inte i första hand har med sex att göra heller, utan om en traumatisk räddning av två till Helen närstående människor. Inte heller känns den som en "förklaring" till hennes beteende (som inte heller är direkt självdestruktivt). Hennes kropp är en maskin som hon väljer att använda (och det inte uteslutande till sex även om mycket kretsar omkring detta). Vid ett tillfälle är hon nära att dö, men lyckas ändå att genomföra sin plan.

I sanning spektakulär! Mycket välskriven. Frejdig och rolig ibland. Ingen bok jag glömmer i första taget. Den finns i pocket. Samt i tre ex på stadsbibblan, ett ex på Teg, i Bjurholm, i Robertsfors och i Vindeln.

1 kommentar:

torgust sa...

Imponerande att du läste ut denna bok!
Jag gav upp efter nå´t tiotal sidor, eftersom jag kände att jag ville ha något mer än en utmaning av mina äckelkänslor. Det fanns tydligen för den ihärdiga läsaren.