Jag kommer just upp från min sons rum. Jag ligger bredvid honom när han ska sova och vi läser alltid minst två böcker då. Ikväll läste vi Ajabaja Alfons (verktyg är bland min sons största passioner från i somras då han fick hjälpa till att bygga en ny altan) och Jobba jobba jämt (Margaret Mahy, i övers av Lennart Hellsing) och den senare är den jag skulle vilja slippa dela med honom. Det är nämligen den bok vi har läst varje kväll hela sommaren.
Den största av mina delade privata läsupplevelser var Mio min Mio, som jag läste för en av mina döttrar när hon var åtta år. Åh, jag kastades tillbaka i tiden till när jag själv läste den första gången. Eller rättare sagt: när min mamma läste den för mig. Medan jag läste för min dotter återupplevde jag all sorg över Mios föräldralöshet, hans lycka när han blir återfunnen, hans vänskap med Jum-Jum och hans rädsla och hans mod i riddar Katos borg. För att inte tala om den förtvivlan vi grät oss genom när den lilla fågeln bränner sina vingar och sedan ligger på klippan, död, och där visar sig vara Sagoberätterskans lilla dotter.
På Ersängskolans högstadium delar många just nu läsupplevelsen av Twilight: det är kö på våra elva exemplar av Om jag kunde drömma. (Trots att de flesta redan sett den på bio. Det verkar som om man vet att det är skillnad på en bok och en film.) Dessutom delar våra elever nästan alltid en läsupplevelse, i form av en högläsningbok. Det är många av våra ambitiösa lärare som låter eleverna njuta av detta fantastiska: att få bli läst högt för. Och vi har lärt oss att även om de tittar ut genom fönstret lyssnar de, även om de bygger torn av sudd lyssnar de, även om de ligger halvt utslängda över sina bänkar så lyssnar de!
Och så delar vi lite mer med varann. Nästa gång på temat Australien. Jag har Sonya Hartnett att ta till om det kniper, och kanske får vi prata lite Janet Frame och Nya Zeeland också. Så delar vi också med oss. Till varann. Av våra upplevelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar