Hundarna av Ola Nilsson

Jag är drabbad. Av Ola Nilssons karga omedelbara språk - av hans berättelse där trots att karaktärerna finns i en bok så känner jag igen dem. De blir/är levande. Jag har mött dem, de här ungdomarna han beskriver. Jag känner byar som sakta gått förlorade, där allt stannat av och nu står stilla, där framtiden vänt alla ryggen och där spriten ibland blir ren och skär bedövning.

Det är sommar och Nicklas, bröderna Filip, Kalle och Erik, systrarna Sanna och Ida lever i ett vakuum. Tristessen botas med brännvin, röka och tomt sex. Föräldrarna bär sitt. Systrarnas far är inte riktigt klar och behöver hållas ögonen på, något som fallit på Idas lott. De tre brödernas far ligger på sjukhus efter en stroke men skall hämtas hem. Mannen, gubben, som färjat folk över älven har kommit på undantag för länge sen - när bron byggdes. Det vilar ett dolt hot över hela berättelsen. Hunden på omslaget - är det den som skäller från sidorna? "Skall ekar över hundriket".

Under bron utspelar sig stora delar av ungdomarnas liv. Från den kan man hoppa. Hoppa för lusten, utmaningen eller kanske för livet. Många har dött där nere bland sjunkstockarna genom åren. Filip står ofta där. En dag drar Kalle en likkista som blivit över från de dagar gubben snickrade kistor till byfolket ner under bron. Tar den som en låda att förvara sina saker i. Under bron är man skyddad från världen. Kan haka på en mask och meta i tystnad. Samtala om det som känns viktigt. Begrunda sitt öde. Minnas.

I boken spinner mycket av handlingen kring killarna men tjejernas utsatthet bränner. I en rörande stillsam scen kommer Sanna ned till Kalle och likkistan. Efteråt, hemma igen, drar hon in glömska i djupa andetag. Men Kalle ligger kvar. Den bilden, hon i sängen hemma, i trasiga strumpbyxor och rödkantade ögon, han under bron mot likkistan som ingen tagit i anspråk sen gubben snickrat den för länge sen - den bilden skär i hjärtat.

"Under bron virar Kalle en filt omkring sig och känner likkistan mot ryggen som en kantig men trygg famn. Hans fingrar rycker till när han drömmer. Händerna är smutsiga och trots sin ungdom märkta av valkar. Men  när en mygga sätter sig på pekfingret så är tummen där och motar bort den, varsamt och försiktigt utan att skada den."

 Kalle är den som har magisk hand med djur. Filip är t o m rädd för måsmamman som skriar över bron. Och hunden är rädd för gubben. En dag förändras allt.

Det är svårt att återge en direkt handling. Några sommardagar. Några blickar bakåt. Knappt något framåt. Korta prosastycken. Tyngd och svärta. Ändå märkvärdigt hoppfullt. Jag vill tro på de här ungas kraft att ta sig vidare. Det finns där inbäddat i orden. Otroligt välskrivet. Fantastiskt bra. En spännande författare. Böckerna har kallats för svensk "country noir". En beteckning Nilsson inte känner sig bekväm med i en intervju i Provins 2/2011. Norrlands litteraturpris 2010. Första delen av tre. Den andra - Änglarna - är också väldigt bra. Den handlar om Anders, som kan allt om motorer men nästan inget om kärlek och om Anna - en ängel med svedda vingar. De två möts. Någonstans i Norrland.

Väntar med spänning på den tredje.

Askungar av Kristina Ohlsson

Ny deckarförfattare skriver om Stockholmspolisen. Kristina Ohlsson arbetar själv vid Rikspolisstyrelsen (statsvetare - inte polis) och torde därmed besitta både egen erfarenhet och insiderkunskap samt ha stora möjligheter att kunna utveckla spännande och trovärdiga intriger. 

Spännande håller jag med om. Jag läser med driv för att komma till slutet. Trovärdigheten - nja - men eftersom verkligheten ibland överträffar dikten och man måste lyfta läsarna i håret för att hålla dem intresserade så då får man väl skruva till det hela.

Askkungar är som sagt Kristina Ohlssons debut och där introducerar hon fyra poliser i en utredningsgrupp som vi sen får följa i fortsättningsböckerna Tusenskönor och Änglavakter. Gruppen leds av den kloke och lugne kriminalinspektören Alex Recht. Där finns också den smarta och i Askungar nyanställda Fredrika Bergman samt den mer på det personliga planet vilsne men i polisarbetet drivne Peder Rydh - även om han svartsjukt sneglar mot Fredrika. Markcentralen sköts av Ellen Lind.

Här finns inga alkoholiserade och ensamma vargar utan alla har sina familjer, må så vara inte helt utan komplikationer. Fredrikas violinistkarriär stoppades av en olycka men det är inget som driver henne till flaskan och Alex är lyckligt gift om än orolig för sonen i Syd-amerika (där jag sympatiserar med honom av egen erfarenhet) och Peders fru har efter tvillingfödseln genomgått en förlossningsdepression. Tack och lov tar privatlivet inte över berättelsen utan fokus är brottet - i Askungar är det ett barn som försvinner oförklarligt på ett X2000-tåg vilket sen trappas upp med ytterligare försvinnanden. I den här första boken kommer dessutom handlingen i senare halvan av boken att delvis utspela sig i Umeå, vilket känns extra kul, och detta utan förlöjliganden om vare sig dialekt eller andra typiska generaliseranden om Norrland.

Det jag saknar är snarare mer djup och analys, svärta och trovärdighet. Men helt klart underhållande för stunden.

I bok nummer två, Tusenskönor, lyfter historien mer. Här får vi en mer samhällskritisk blick då ett pensionärspar hittas döda (utvidgat självmord?) och en irakisk flykting utnyttjas samtidigt som livet sakta raderas för en ung kvinna som befinner sig i Bangkok i ett humanistiskt uppdrag. Den här historien är förbryllande och man får som läsare en massa funderingar hur det hela hänger ihop. Betydligt mer spännande och det märks att hantverket som författare utvecklats.

Nominerad till bästa svenska kriminalroman 2010 och belönat med Stabilopriset som delas ut till författare från södra Sverige.




Tredje boken Änglavakter tar sin början i att en ung kvinna hittas styckmördad i Midsommarkransen. Hon heter Rebecca och har varit försvunnen i två år. Men kullen där hon hittas visar sig innehålla fler vedervärdiga hemligheter. Här spinner trådarna bakåt och en gammal barnboksförfattarinna, Thea Aldrin, sitter stum och hemlighetsfull på en vårdinrättning. Hon har inte talat på decennier, men det innebär inte att hon vaksamt följer allt som händer. Här blir poliserna i högsta grad involverade även på det personliga planet och återigen tänker jag att det blir för otroligt. Däremot är det spännande och Kristina Ohlsson lyckas verkligen hålla ihop sina historier trots att hon växlar både i tid och berättarperspektiv. Förhör och utredningsarbete känns däremot verklighetstroget och genomarbetat.

Tre nya deckare på tre år - där jag tycker den mittersta - Tusenskönor - var den bästa. Inget som intar tronen efter Sjöwall/Wahlöö eller Mankell men betydligt bättre än många andra på den svenska deckarhimlen.  När man väl börjat med en bok måste de sträckläsas. Hon är fena på att lämna bra cliffhangers i varje kapitel. Klart läsvärt regniga sommardagar för man vill inte ta för långa pauser från läsandet. Det är om något ett bra deckarbetyg från mig.

Mitt vilda liv av Amanda Eriksson

Äntligen en ny bok med norrlandsmotiv. De finns inte så många. Gunnar i granskogen av Börje Lindström är en annan bok med några år på nacken. Det är så roligt att få läsa för barnbarnen böcker med skogar, fjäll och älgar och en morfar som bor i en kåta på sommaren.

Redan  på pärmsidorna anar vi den norrländska byödsligheten där tåget drar fram för att på bakpärmarna hamna i stadens annorlunda ödslighet bland höghusen där tåget stannat vid återfärden.

Det är en flicka som sätts på tåget av sin mamma för att resa till skogen och morfar och hans självbyggda kåta. Hos morfar är natten becksvart och tystnaden total. Det är ett äventyr att sova i kåtan, särskilt när vargarna ylar. Andäktigt är att sitta på en sten och titta på älgfamiljen som mumsar en liten bit bort.Små äventyr är också att plocka blåbär och hjortron och sitta i en båt och fiska.

Det enda som förbryllar är den korta tågresan - 5 timmar. Måhända man startar i Umeå. Kanske är det de nya höghusen vid Östra station där Botniabanan sveper förbi nu för tiden man ser, kanske är det flickans hemstad? Och nog är väl sommarnätterna ljusa här uppe? Men hur som helst landar man i det närliggande när man läser Amanda Erikssons bok. Det känns välbekant och gott!

Tema: Familjehemligheter

Tänk att det var några som - trots att solen sken från en klarblå himmel - satte sig på Café Schmäck och diskuterade böcker i en timme? Vårt tema var Familjehemligheter till denna gång eller böcker som kretsar kring familj och släkt. 

Förra gången hade två av oss läst Djurvänner av Anton Marklund (se tidigare inlägg) och som av en händelse så kom Hilda med ett tips om en annan autistisk pojke, Christopher 15 år, varmt och roligt berättad av Mark Haddon i boken Den besynnerliga händelsen med hunden om natten. Det här är lite av en deckarnöt. Grannens hund har hittats död och Christopher bestämmer sig för att knäcka gåtan. Men eftersom han är autistisk så kan han inte bara räkna avancerad matte och rabbla världens länder, han har problem att tolka känslor. Detta är en annorlunda bok som får en att både skratta och gråta. Den är fylld av metaforer och Hilda var t o m  tvungen att läsa högt för sina bildelever. En bok att fascineras av och som dessutom spär på din allmänbildning.

Hilda visade också en av alla Lars Lerins otroligt vackra och fantastiska böcker, Vid skogens slut, där han även skrivit små poem mellan de underbara bilderna. Hon framhöll, med tanke på dagens tema, hans bildbok Mostrarnas tid, som utkom 1986 och idag får köpas på antikvariat eller bokbörsar. Räkna med att lägga upp ett antal hundralappar för att komma över den - men som tur är finns det ju bibliotek!

På Helens bibliotek slåss man om vem som först skall få läsa fortsättningen på serien Släkten som Historiska Media ger ut. Serien börjar på 900-talet och vi får följa en släkt genom vikingatiden och framåt medan Sverige blir kristet. Kärlek, hat, liv och död, makt och utsatthet är ingredienserna. Varje gren av släktträdet skrivs av en ny författare och först ut var Katarina Mazetti med Blandat blod. Andra boken heter Sigrids hemlighet och är skriven av deckarförfattaren Karin Wahlberg och den tredje heter Tempelbranden och författare är Catharina Ingelman-Sundberg.

Helen tipsar också om Jacqueline Winspears böcker om den självlärda privatdetektiven Maisie Dobbs och som utspelar sig på 30-talet. I den första boken, Maisie Dobbs, får vi vara med när Maisie startar sin byrå i London. Men hennes förflutna, som sjuksköterska under första världskriget, hinner ikapp henne och får en betydelse för handlingen. De övriga böckerna är Lögnen och Med lätta bevis. Helen hade lyssnat på böckerna och inläsningen var mycket bra. Inläsare; Mirja Turestedt. Helen framhöll även Ingrid Hedströms Villette-serie som utspelar sig i Belgien i den fiktiva staden Vilette och som överlag fått bra recensioner. Seriens huvudkaraktär är utredningsdomaren Martine Poirot och i den första boken, Lärarinnan i Villette, blir en gammal lärarinna mördad. Det visar sig att fördolda hemligheter är orsaken till mordet. Sammanlagt har fyra titlar kommit ut.

De sydowska morden skakade Sverige 1932 och om den väl förborgade hemligheten i Helga Henschens släkt har hon på ett förtjänstfullt, gripande och varsamt sätt skrivit i sin bok I skuggan av ett brott (se tidigare inlägg)

Jag har fått en liten pärla i min hand. Hemligheten av Philippe Grimbert. Han har skrivit en roman med självbiografisk grund. I Frankrike växer den lille Philippe upp med sina älskade föräldrar, Maxime och Tania, som bägge är vackra, atletiska och sportiga. Philippe är liten och klen men kämpar sig fram genom livet trots allt. Som enda barn börjar han fantisera om en bror och fantasibrodern blir en kär följeslagare.En dag hittar han en leksakshund i en resväska uppe på vinden och så småningom nystas familjens tragiska hemligheter upp via en vän till familjen, Louise. När låtsasbroderns skugga växer i konturerna och tar form förändras livet för Philippe.
Vi gör en resa in i det Frankrike som under 40-talet ockuperas av tyskar och det är gripande att läsa om det subtila förändringar som skiljer ut de fransmän som har judisk börd från övriga. Bara genom att byta ut några bokstäver i efternamnet kan man byta ut den judiska klangen till det äktfranskt klingande Grimbert och därmed försöka undkomma den nazistiska dödsvåg som sköljer in över landet. Philippe Grimbert har skrivit en tät, stark och gripande roman om sin familjs tragiska öde - en hemlighet som öppnad i ljuset bara måste berättas. En bok på underbart vacker prosa även om själva historien är djupt sorglig.

Sist, men inte minst, tyckte Helens dotter Selma att man absolut skulle läsa den roliga och lämpliga högläsningsboken Sockerbullen på Kruskakullen av Carin Wirsén, tecknat att dottern Stina. I bageriet där den lilla tanten och henns två barn Häpen och Näpen kavlar och bakar hela dagarna händer underliga saker. Hemligheter på gång! Svar på den frågan får man bara om man djupdyker i den här härliga boken som doftar av vanilj och pärlsocker!

Till sista andetaget av Anne Swärd

Sommaren 1969. En gravid kvinna sitter i solen med sin mage. Hon har suttit där på altanen hela sommaren och läst Anais Nins erotiska romaner. Män finns omkring henne, bröder till barnafadern, svärfadern. Men också kvinnor. En "späckhuggarbebis" skall födas. Det är Lo.

Sen byts perspektivet och vi lyssnar till jagberättaren själv. Lo. Ett lyckligt barn med en lycklig barndom. Omgiven av två stora familjer - på mödernet och fädernet, mostrar och morbröder, fastrar och farbröder, farmor, farfar, mormor, morfar. Två familjer som hållit ihop redan uppe i Norrland men som nu tillsammans flyttat från vinterns mörker och kyla och sommarens myggplåga till Skåne, i ett jättehus man investerat i tillsammans. 

I två stora delar berättar Lo om sin barndom och mötet med Lukas och om sitt vuxna vilsna vagabondliv, utan Lukas. Lo är sju år när fälten brinner. Längs järvägsspåret som löper vid kornåkern sprider sig elden. Det är första gången hon möter Lukas, han kämpar i branden tills han stupar. En sotig hjälte. Han är redan en gänglig tonåring. Mellan de två växer en stark vänskap fram som de vuxna inte blir kloka på, ja, rädda för. I en dråplig episod i husets källare dras allt till sin spets och barnen hittar sin tillflykt till ett övergivet hus långt inne i snårskogen. Men snart är inte Lukas längre ett barn. Har knappt varit. Lukas bor med sin far, modern vet man inget om, men Lukas har det svårt hos fadern. Ändå är han allt han har. De är flyktingar från östeuropa och lever ett ensligt liv.

Berättelsen böljar mellan Lo och Lukas och den stora kollektivfamiljen. Modern svingar sin yxa genom berättelsen, som för att mejsla ut sitt öde medan flickan Lo växer upp till en ung kvinna, varnad för kärleken av mamman som på något sätt ändå går vid sidan om. I romanens andra del söker hon sig bort med Yoel, en tolk som kommer in i handlingen per annons, ur hans famn till nya famnar runt om i världen. Men som i så många berättelser så landar allt i hemkomst och som för oss alla, när åren gått, så har barndomen blivit en historia, ett fotografi där färgerna bleknat.

Det här är en väldigt välskriven roman på en prosa som jag njuter av att läsa. Vilken otroligt driven författare Anne Swärd är. Det bästa jag läst på länge. Suggestivt och filmiskt. Vackert. Hon har verkligen lyckats bygga upp en tidstypisk stämning. Jag måste läsa hennes två tidigare romaner, Polarsommar och Kvicksand. Bokens titel anspelar på Godards Nya vågen-film Till sista andetaget från 1960 med Jean Seberg och Jean-Paul Belmondo.

Johannes och Mohammed - bokträff!

Så var det dags igen - efter ett vinterupphåll - att träffas på café Schmäck och prata böcker. Den här gången skulle vi ta med en bok vi verkligen gillat att läsa under tiden som gått och då inträffade det lustiga att två av oss valt samma bok - Djurvänner av Anton Marklund som handlar om Johannes uppväxt i en by i norra Västerbotten (bloggad om tidigare  - se tidigare inlägg!

Maria hade valt boken Sändebudet av Kader Abdolah som är en roman om islams historia. Den handlar om Zayed som är Mohammeds krönikerskrivare och som skall dokumentera alla hans uppenbarelser och handlingar i det som så småningom skall bli Koranen. Vi får följa i Mohammeds fotspår och det är människan Mohammed som framträder - mannen som skapade en av våra stora världsreligioner.
Det här är en mäktig berättelse och den lär oss mycket om en religion som är så aktuell idag. Kader Abdolah berättar själv i en intervju i UR:s serie En bok - en författare om sin roman. Lyssna gärna!

En annan bok som fascinerat Vicky var Elin Ruuths Fara vill. Här berättar Elin med små sentenser, funderingar, iakttagelser om livet i Malmö (efter flytten från Luleå) med skärpa, humor och svärta i en underbar poesibok - där enradingar blandas med kortare poetiskt välformulerade och drastiska texter. Vi rör oss mellan hennes lilla lägenhet till hela universum.

"Ibland ringer jag till Fröken Ur, vi pratar mest om tiden.

Jag kan ana en desperation i hennes röst"

Detta är en bok att äga så man kan slå i den närhelst andan faller på!

Vi hann också prata om några bra filmer vi sett som den fantastiska Winters Bone (musiken är helt underbar - väl värt att köpa soundtracket). Mother and child, The kids are alright och I rymden finns inga stjärnor var andra filmtips.

Mitt liv som detektiv av Malin Axelsson och Magdalena Cavallin

Under mitt politiska 70-tal hade vi ofta barnvakter som ställde upp när vi skulle på möten kvällstid. Det var frivilliga mer eller mindre barnkära kamrater som utgjorde vår barnvaktskader vilket ofta betydde att det kunde vara olika gång från gång. Min äldsta dotter minns än killen som var barnvakt och spelade fiol för henne på kvällen. Detta drar jag mig till minnes när jag läser den konstnärliga bilderboken Mitt liv som detektiv med spännande bilder av Magdalena Cavallin och bråkspråkig text av Malin Axelsson.

Lilla Dädä behöver en barnvakt. Lite utelämnad kan man känna sig när det kommer en ny och spännande dam till den lille. Tur att alla gosedjuren och dockorna finns närvarande. Men förstår hon sig på barn - egentligen? Sådana där små! Hon kommer in med ett - Hallå! Men Dädä kan inte svara henne. De når inte fram till varandra. Dädä är tyst och avvaktande. Bättre då att slå sig ner med en deckare och låta den lille vara, tänker barnvakten och försjunker i brottets värld med ett - Godnatt! till ungen.

Men tiden går och små barn bör sova. Dädä närmar sig med ett förstoringsglas. Vad nu? En ny lek? Så börjar detektivleken i huset och genom popkonst och collage i mättade färger och utmanande konstbilder närmar sig de två varandra genom språket som bryts upp i alla de lekfulla språkljud som ett barn förstår men är gåtfullt för den vuxne - till en början. Till slut förenas de bägge i både ett "kackakooo" och "pappa muuu" och barnvakten kan lättad konstatera, genom förstoringsglaset, att lilla Dädä sover tryggt. Mission completed!

En härligt utmanande bok att utforska tillsammans. Inte den mest lättillgängliga för den som vill snabbläsa till kvällen för sin telning men urhäftig att ta sig tid med att "detektiva" sig igenom i lugn och ro. Och gåtor som inte får sin lösning är de mest roliga för de håller längst!

Malin Axelsson är dramatiker vilket märks på texten! Magdalena Cavallins bilder har hög konstnärlig kvalitet precis som i hennes förra bok, Gå inte fel kamel, där maken Mikael rimmat texten. I den lilla fina boken med fin blank papperskvalitet och olika uppslag i färger som anger olika platser hittar vi nära djur som vargar och kaniner men också exotiska pandor och elefanter och läskiga fladdermöss och krokodiler.

Den nordliga natten är svart och vargspåren skuggar snön över uppslaget. Fjällbjörkar står kala och i den svarta vargkroppen lyser två gula ögon. En människoboning vilar tryggt på ett berg.

"Snöknarr,
granbarr.
Varför så arg,
broder varg?
Saknar du din flock om kvällen,
när du lämnar ensamma spår över fjällen?
När du ylar i natten
och söker dina vänner
svarar endast den vinande vinden
som du inte känner."

Bägge böckerna är utgivna på det lilla nya intressanta förlaget Bladslottet. Håller tummarna att det kommer mer utmanande bilderböcker framöver!

Djurvänner av Anton Marklund

Som en kramp om hjärtat håller den här boken mig i sitt grepp. Det stillastående, oförlösta, de stängda dörrarna, svårigheterna att komma vidare, vissheten att ingen ser och hör en som är utsatt. Oskuldfullheten och ondskan. Och vad är egentligen ondska? Är det att slå ihjäl ett lidande djur? Är det inte barmhärtighet - när man är djurvän?

Johannes växer upp med sina föräldrar Mona och Lennart i en by, Strömfors, i norra Västerbotten. Han är ett stort barn i en komplicerad värld. Han har autism och är inte som andra, kan inte avgöra nyanser och läsa mellan raderna. Han är lättmanipulerad och därmed också ett lätt offer för sina uppfinningsrika klasskamrater. Han möter Nils, en annan utsatt pojke och deras möte får katastrofala följder.

I samhället har tiden liksom stannat av, nedläggelse är ett välbekant ord för många inlandsbor. Nedläggelse av butiker, skolor, industrier. Stannat av har också på något sätt livet för Lennart och Mona. Den inneboende vreden hos Lennart krockar med Monas gudstro men man håller ihop, för i grunden finns kärleken som de också delar när det gäller det enda barnet, Johannes.

Det är dessa tre röster som får tala i egna kapitel i romanen, som är Anton Marklunds debut. Det är en återhållen prosa, inte överlastad utan snarare sparsmakad. I små kapitel, episoder, får vi följa Johannes skoltid under några år där vissa händelser blir de spikar som fogar ihop korset. Romanen reser också frågor. Vad kan man förvänta sig av skolan och lärarna? Hur skall man upptäcka det sublima spel som pågår på skolgårdar och i skolkorridorer? Hur definieras skuld? Vem för ens talan när man inte själv har verktygen?

Jag tyckte mycket om boken för den berörde både med ämne och stil. Att Anton Marklund själv arbetat med personer med autism och andra begåvningshandikapp märks. Det var också ett nöje att lyssna till Anton vid hans besök på Bokcafé Pilgatan. Han utstrålade ödmjukhet och stillsam humor. Han kan vara stolt över sitt förstlingsverk!

Ett extra plus för en mycket vacker bok där omslagets pojke uttrycker precis min bild av Johannes. En vemodig oförstående blick. Oskulden!

Foto: Vicky Uhlander

Den skräckslagne stekelsamlaren av Anna-Lena Hedman

Nu är det sommar i Istermyrträsk igen och Abbe har blivit ett år äldre. Kompisarna Antón och Nadja väntar i byn där Abbes mormor och morfar bor. Nu skall Sven, som jobbar på biblioteket med mormor, fylla 50, och det finns bara en sak som Abbe vill ge denne brinnande skalbaggssamlare - nämligen en tvekäftad sågstekel. Men hur skall det gå till - när man är livrädd för minsta kryp som rör sig i det sommarfagra Istermyrträsk?

Anna-Lena Hedman har återigen skrivit en härlig berättelse för barn som är precis på pricken som barn brukar vara. Abbe får knottror och närapå nervösa små sammanbrott om hon ser ett liten insekt. Sven, som jobbar i byns biblitotek tänker bota henne och detta genom att bjuda in henne att bese hans insektsrum. Dagen närmar sig och fasan växer i Abbe. Hur skall hon ta sig ur detta?

Hur det går och hur hon skall lyckas att fixa en sågstekel till Sven är den röda tråd som ringlar genom boken. Men här finns många roliga tåtar att njuta av. Mamma får besök av väninnorna från båtresan i förra boken Min första världssensation, holländska Gerardine och finska Heidi och vissa språksvårigheter uppstår. Här finns också Roger, mammas gamla kille som kör Epa-traktor och tycker att Abbe är norra Europas tuffaste brud. Kommer möjligtvis mamma att ta Roger till nåder? Abbe träffar även kreativa konstnärer och ivriga fältbiologer och allt knyts finurligt ihop på slutet.

Det är så otroligt fartigt och roligt skrivet så jag tror att både gammal och ung har lika stor glädje av boken. Ett givet högläsningstips för de lägre åldrarna. Morfars västerbottniska dialekt översätter Anna-Lena hjälpsamt för de som inte begriper vad bryta och en gamm-kangero är. Både spännande och romantiskt blir det också mot slutet men mest är det med ett stort leende jag läser denna fina berättelse om ett sommarlov som får en att minnas det bästa av ens egna barndomssomrar. Sen är det så roligt att få lägga till sågstekeln och andra kryp till de myror, tordyvlar, spindlar och maskar som bebor vår barnboksvärld. Och har ni någonsin försökt få en skalbagge att sätta sig på kommandot "Sitt!" eller "Plats!"? Nöden har ingen lag!

Närmaste stad är Umeå, där det finns en alldeles särskild kiosk väst på stan med ett alldeles särskilt snus - men var ligger Istermyrträsk? Kanske lite här och där, kanske är det bara författaren som vet!

 Lena Sjöbergs fina framsida lockar med sirliga bokstäver och milda färger.

Jag håller tummarna att jag får träffa Abbe igen!

Fabriksområdesforskare Felicia Fahlander av Peo Rask och Fanny Felicia Svanberg

Precis som Abbe i Anna-Lena Hedmans böcker så gillar Felicia att samla på ord. Men det skall inte vara vilka ord som helst - om inte stororden så i alla fall de märkvärdiga som känns roliga i munnen - som t ex malmdamm. Känn på den!

Den här boken handlar om Felicia som bor i Luleå, nära stålverket där mamma jobbar i masungen. Pappa är bagare och gillar bandet Kraftwerk - ett ord som nästan låter som koksverk - ett annat roligt ord.

Berättelsen utspelar sig mot bakgrund av stålverket och Luleå hamn. Hamnen där isbrytarna ligger om vintern och väntar på att gå ut och öppna färdvägarna för fartygen som lastar och går till fjärran spännande och exotiska hamnar. Om detta kan bl a Felicias farfar berätta - för han har varit sjöman - precis som min pappa en gång var. Och det vet man ju vad inte allt en sjöman kan berätta. Men nu är det sommar, farvatten ligger öppna och Felicias anteckningsbok fylls under sommarlovet med ord, på alla möjliga bokstäver. Men hur hitta ett ord på X och Q? Qullager - kan det va´nåt?

Det här är en fin bok om glädjen över ord och med otvetydig lokalplacering i Norrbotten. Det är roligt med böcker där barn här i norr kan känna igen sig i vardagen. Bilderna är naivistiskt snygga med fabrikens och hamnens dova, kantighet i kontrast mot Felicia och hennes familj och deras hem som har mjuka linjer och varma färger. Collageteknik och akvarell i spännande förening. Peo Rask är poet och driver bokförlaget Black Island Books - som också förtjänstfullt gett ut Birger Vikströms bok Dubbelkrut. Fanny Felicia Svanberg har själv vuxit upp vid masugnarna och kan sin miljö.

Det finns inte många böcker som speglar arbetaren och fabriksmiljön, Historien om Albert av Lennart Eng och Olssons pastejer av Peter Cohen är några. Men nyfikna barn som är samlare - det finns det gott om!