Bonjour Sagan

Francoise Sagans liv överträffar nästan hennes böcker. Det är väldigt länge sen jag läste hennes bok Bonjour tristess - letade i bokhyllan efter den men den måste ha förkommit eller kanske den tillhör de böcker jag rensat ut för länge sen - bokhyllans växande innebär tyvärr att jag måste "kill some darlings" för att få plats för nya. Nåväl - det är den enda bok jag läst av henne.

Hur som helst - lördag eftermiddag tillbringade jag i alla fall halvsjuk i soffan framför filmen Bonjour Sagan. Den handlar om hennes liv - från debuten som väldigt ung fram till hennes död. Porträttlikt och välspelat av en fransk skådelspelerska jag aldrig tidigare sett - Sylvie Testud.

Jag tycker filmen var väldigt intressant. Trots Sagans många gånger olyckliga liv så skildras hon med ömhet och respekt. Den skildrar Sagans svårigheter att leva i den vanliga världen med dess vardagligheter. Pengarna som den enorma uppmärksamheten och försäljningssiffrorna för med sig gör att Sagan kastar sig ut i ett dekadent och vilt uteliv med vänner och älskare, snabba bilar, sprit och spelande. Men den skildrar också hennes skrivande där hon stundtals känner att berömmelsen och skriverierna kring hennes person blir viktigare än orden hon präntar på papper. Mot slutet blir författandet mer ett brödskrivande för att hålla skulderna i schack.

Sagans liv är spännande och fyllt med möten av den tidens kända - både artister och politiker - men också fyllt av en allt mer tilltagande melankoli och drogberoende. Hon hinner med ett par giftermål i vilket det andra ger henne en son. Hon säger själv - "det är inte lätt att vara son till mig" och förhållandet till sonen blir fram till hennes död komplicerat. Efter äktenskapen lever hon samman med en kvinna som blir hennes stora kärlek. Trots uppmärksamhet, kultstatus och vänner inom kultureliten så blir Sagan alltmer ensam mot slutet.

Det är en gripande film om ett författarliv och om ett fascinerande människoöde. Den berörde mig verkligen.