Brideshead Revisited - 3 nätter med engelsk aristokrati

Det är inte bara en hög med osedda DVD-filmer och staplar med olästa böcker som förbrukas denna sommar - nu har jag även satt tänderna i en långserie som min dotter Lii lånat mig. Elva avsnitt av den på sin tid så omtalade och prisbelönta serien Brideshead Revisited från 1981 - En förlorad värld på svenska. Längesen - faktiskt samma år som Lii föddes - men eftersom det är en historisk tid som skildras (början av 20-talet fram till krigsåren på 40-talet) så gör det ju inget - särskilt som det är ytterst välspelat med suveräna skådisar och helt fantastiska miljöer i England, Italien, Nordafrika, Sydamerika.

Huvudperson är den unge Charles Ryder (Jeremy Irons) som under sin studietid i Oxford blir bekant med Sebastian Flyte (Anthony Andrews). De utvecklar en intim och nära vänskapsrelation - nästan sublimt erotisk - och via Sebastian får Charles kontakt med hela familjen Flyte som i generationer bebott det gamla slottet Brideshead. Fadern har övergett familjen och är bosatt i Italien och i familjen härskar nu modern med två döttrar och två söner, uppassad av en ansenlig stab av tjänstefolk. Mot den här bakgrunden så utspelar sig sedan en familjs öde som oundvikligen också kommer att inbegripa Charles.

Första avsnitten var jag mest fascinerad av det häftiga aristokratiska engelska uttalet och det otroliga fotot men tyckte att inget hände - serien är långsamt berättad - något jag till slut kom att uppskatta till fullo. Den här långserien har nu nyligen filmats och jag förstår inte hur Evelyn Waughs bok skall kunna komma till sin rätt på ynka två timmar. Dessutom är seriens skådisar så perfekta för sina roller så jag vill inte förstöra den bilden av nya intryck (tror jag). Hur som helst - efter avsnitt tre var jag ohjälpligt fast.

Att jag - som gammal vänsterinner skulle finna sån lockelse i överklassens liv trodde jag inte - fast å andra sidan - jag älskar ju såväl Austens som systrarna Brontes böcker - men ändå ..... klasskildringar är faktiskt väldigt intressanta - man ser det ju så tydligt i den här serien. Det handlar så mycket om vad tiden gör med oss, om de förändringar som vi alla är med om - i aristokratins fall kanske särskilt tydligt under 1900-talets första hälft. De där små förskjutningarna som hela tiden sker ser man ju inte i sitt eget liv - förrän ett minne, ett foto, ett möte, en melodislinga gör oss uppmärksamma på att tiden faktiskt gått.

Serien handlar naturligtvis också om kärlek - eller kanske även bristen på kärlek - konvenansen som krävde rätt partner, en älskad nanny som får vara ställföreträdande förälder osv. På ett plan handlar serien också om religionens påverkan - familjen Flyte är djupt katolskt troende - om nåden, synden och skulden. Låter det trist? Inte alls - det är otroligt intressant att följa vilka massiva effekter tron kan ha på människor. På ett annat plan handlar det om familjen som system och hur denna enhet hotar att brista om delarna faller isär men också hur fasaden på alla sätt måste hållas samman utåt. Arv, titlar och miljoner kommer detta till trots att betyda intet för en människa i nöd. Virtuost spelar bl a Andrews en människas sönderfall och den gamle engelske urskådisen Laurence Olivier gör den mest fantastiska dödsscen jag sett på länge. Jag blev väldigt berörd.

Hur som helst - se denna serie och njut! När jag hunnit till del tio så satt jag som ett dreglande fån när det äntligen ........ jag menar ..... vi har sett det förrut - skyhöga vågor i Atlanten, ett fartyg som rullar hårt i stormen, blåsten som får håret att virvla när två vinddrivna älskande står vid relingen osv! Godis en semesternatt för filmnördar och romantiker!


Om inte annat - se den för att lyssna till det fantastiska engelska uttalet, upplev bögen Antoine (oförliknelig), Venedigs kanaler och hettan i Marocko, plågsamma bilder av outsäglig sorg, det bästa England har att bjuda av skådespelare (tog ett tag innan jag förstod var jag sett Anthony Andrews förrut - den eviga nyårsfilmen Ivanhoe), kläder, bilar, möbler - allt så på pricken autentiskt. Och sällan får man se så många cigaretter, cigarrer och pipor tändas med så många olika gester och så många blommiga tekoppar och kristallglas med champagne höjas som i denna eminenta filmserie. Fem stjärnor!!

I skuggan av ett brott av Helena Henschen

Som barn minns jag tydligt hur jag och mamma gick på Sandbacka kyrkogård - det måste ha varit efter att jag fyllt 10 år för det var sannolikt min mormors grav vi besökte - och därefter tog en sväng förbi den delen där lite äldre gravar fanns. Vi stannade framför en gravsten och mamma berättade om det fruktansvärda som hänt några för oss närstående för länge sen. En familjetragedi - mord följt av självmord. Jag minns tydligt en av de tanter som var närmast släkt till de drabbade - hon satt nämligen i biljettluckan på en av Umeås dåtida biografer dit jag om söndagarna gick på matiné. Jag tänkte ofta på detta hemska som hänt och några år senare - då jag hunnit bli 14-15 år inträffade ett nytt brutalt familjedrama våra nära grannar hos vilka jag för övrigt fick se de första barnprogrammen på TV innan vi själva skaffade denna nymodighet. Att så mycket ont kunde hända i en familj var en ny och obehaglig erfarenhet och de har kommit att färga några av mina mörkaste minnen från uppväxten.

Det var med dessa två händelser i minnet jag bestämde mig för att läsa I skuggan av ett brott av Helena Henschen. Hon har skrivit en dokumentärt berättad historia i romanform om sin egen familjs tragiska öde - ett brott som alla i släkten lagt locket på. Varsamt försöker hon förstå de bakomliggande orsakerna. Helenas mamma var mördaren Fredrik von Sydows yngre syster och storebroderns brott har traumatiserat och tystat modern hela Helenas liv - själv har hon dock som barn under sin uppväxt bokstavligt talat levt i skuggan av brottet som skedde 1932 (min egen mammas födelseår) och som i pressen och kriminalhistorien kom att gå till handlingarna som "de sydowska morden". Helenas morbror Fredrik mördade sin far - en på den tiden känd politiker, häradshövding och bl a direktör för Arbetsgivarföreningen - samt de två hushållerskor som arbetade i hemmet. Samma dags kväll - efter en middag på en Uppsalarestaurang - sköt han sin hustru (som varit med vid de tre morden) och till sist sig själv.

Det är en spännande och gripande bok - skriven både med utanförblick - med journalistens skarpa öga och med hjälp av tidningslägg - men också med ödmjukhet i intervjuer med släktingar och familjemedlemmar - allt varvat med fiction på en briljant prosa. Den sista resan som Fredrik och hans unga hustru gör med taxi efter morden gör Helena avslutningsvis själv.

Gabriella Håkansson skrev om boken i DN "Som roman betraktad är "I skuggan av ett brott" lysande. Som dokument över ett familjeöde gripande. Och som debutbok, ja, vad ska man säga? Enastående." Håller med på alla punkter.

En annan bok har också skrivits om de kända morden - Von Sydowmordens gåta av Anders Frigell. Morden har också bearbetats för teatern. Helena har själv sett pjäsen - vilket måste ha känts märkligt. Att morden hör till de mer kända på sin tid förstår man då man googlar i ämnet. För övrigt var mars 1932 en omskakande tid - några dagar senare sköt sig tändstickskungen Ivar Kreuger till döds i Paris.

Vill man lyssna till den journalistiska vinkeln av morden kan man lyssna till

Aftonbladets mp3-fil över mordet.

Coraline - en riktig skräckis

Har äntligen semester och det känns nästan overkligt..som för de flesta gissar jag :) Har läst en helt underbart ryslig bok som även är filmaktuell, "Coraline". Som den inbitna skräckfantast jag är så tänkte jag tja, den är säkert spännande och kanske mer för barn i mellanåldern, men icke så.

Det är en suggestivt berättad historia där man upplever flickan Coralines upptäckter in i den andra världen.

Coraline flyttar med sin familj till ett nytt hus, där delar av huset är låst och avsett för andra potentiella hyresgäster. Coraline öppnar en dörr som en dag är igenmurad och en annan dag är det en mörk gång...som leder ja vart då?

Givetvis går Coraline in i gången och befinner sig i familjens kök, men inte riktigt. Mamman och pappan i den andra världen har all tid i världen för henne, i motsats till hennes verkliga föräldrar. Men för att stanna i den världen måste hon göra en operation så att hon ser ut som dem: sy fast knappögon.

Mamman i den andra världen börjar också att bli konstigare och mer skrämmande..." Den andra mamman satt i soffan. Hennes mun var ett enda smalt streck;läpparna var hopknipta. Hon tryckte in ännu en kackerlacka i munnen, och så ännu en, som om hon suttit med en påse chokladrussin i knät."

Och vad händer när Coralines riktiga föräldrar plötsligt hamnar i den andra världen...?

Detta är en "måste-läsa"-bok, en väldigt bra historia som inte riktigt lämnar en efter att det sista bladet är avslutat.

Annars håller jag på med boken "Snömannen", fick den rekommenderad av en kollega, och jag som inte gillar deckare var lite tveksam. Men som sagt, oerhört spännande och nu måste jag bara läsa hans andra böcker också!

Hoppas att ni andra har en riktigt bra semester! Det är så kul att läsa era inlägg på bloggen!

Reading - or not reading - semestermåsten på hög ........

Jaha - så var man igång med semester igen. Sardinienresan avklarad med en pärla i bagaget - P O Enquists Nedstörtad ängel (lästes på en dag), en riktigt vass bok i min smak om kärlekens väsen. Historier invävda i varandra - om barnamördarens spel mellan psykiatrikern och dennes hustru, om Pasqual Pinon, som föds med två huvuden varav det ena är ett kvinnohuvud som blir hans hustru som helt är beroende och styrd av sin manliga kropp. Deras uppträdande på dåtidens freakshower är gripande och fängslande. När jag letar på Pinon på nätet så upptäcker jag förlagan - som dock föddes med en utväxt som man skulpterade ett huvud på - men Enquist har på sin vidunderliga prosa skapat en fascinerande berättelse kring dessa människor.

Förutom flera bra böcker om Sardinien (och bad, god mat och massor av andra äventyr) hann jag med en ruskigt bra deckare av paret Roslund/Hellström - deras senaste Tre sekunder. Den här gången har de fördjupat sig problematiken kring polisens arbete med infiltratörer - ett dubbelspel som är både livsfarligt och ensamt. För att kunna infiltrera bland kriminella bör du själv ha erfarenheter av kåkliv och umgänge i kriminella kretsar - men blir du upptäckt blir du bränd - både av polisen och värst av allt - bland de du infiltrerat. Där är du det värsta en kriminell kan bli - tjallare! En riktig thriller! Men det är en mycket manlig värld som skildras så man får stoppa feministbrillorna i fodralet.

Ja, sen ligger nu en ansenlig hög "böcker som bör läsas" vid min säng - Marcello Fois, Lars Sund och Sadie Jones OCH den bok jag skall läsa långsamt i sommar - Karin Johannisons Melankoliska rum (återkommer om den). Jisses - sen har jag ju 4-5 barn- och ungdomsböcker kvar ...... tillhör jobbet tänker ni - njae - jag läser nog gärna barn- och ungdomslitteratur lika mycket för egen räkning.

Såg faktiskt en riktigt bra ungdomsfilm härom dagen - I taket lyser stjärnorna byggd på Johanna Thydells bok med samma namn. Gripande och välspelat för unga. Men ta fram näsduken!

I lördags hann jag med en skitfilm - Whisper - och därefter en liten pärla av bröderna Cohen - även om den inte är en av deras allra bästa. Kommedin Burn after reading är en förvecklingshistoria som börjar när den överhettade CIA-agenten Cox (Malkovich) får foten från jobbet och istället skriver sina memoarer. En backup av hans bok hamnar på cd-skiva som hittas på det gym där Chad (Pitt) och Linda (McDormand) jobbar. De försöker sedan kränga skivan hos ryssarna för att bekosta Lindas plastikoperationer vilket får oanade följder. Det blir inte bättre av att hon via en dejtingsajt får kontakt med den kärlekskranke Harry (Clooney) som redan har ett förhållande med Cox fru (Swinton). Ja, ni förstår - det gäller att hålla i alla trådar. Men jag skrattade gott i sommarnatten och det behövdes - för kvällen efter gick jag och syrran och såg Terminator Salvation på bio - två timmar action med stål och skrot och en dystopisk värld under svarta himlar. Ingen munterhet direkt - dock omöjligt att somna i biostolen för varje scen var en explosiv uppercut.