Tema resor: Resa till Port Said

Jag missade träffen med tema resor, eftersom jag var på resande fot själv (helt underbar för övrigt - kajakpaddling på Helgelandskusten, en resa för själen ...)

Men en bok till träffen hade jag läst, nämligen Lina Sjöbergs Resa till Port Said.
Det är inte helt lätt att berätta om handlingen i denna bok, eftersom det finns flera parallella och flera berättarjag, men det handlar i alla fall om den psykiskt labila Dagmar som reser till Östafrika som sekreterare, hoppar av sitt uppdrag och fortsätter sin resa på egen hand. Det handlar om den storslagne men självcentrerade Johannes, som Dagmar möter och blir handlöst förälskad i. Det handlar också om Maria, som är gift med Johannes och har åkt hem från Afrika med parets två små barn. Maria berättar sin historia i Ångermanland 1997, döende i cancer.

Om romanens underliggande handling säger Lina Sjöberg i en intervju att "boken handlar om sorgen över de bortvalda möjligheterna i livet. Vi gör ständigt val som kapar bort andra val vi kunde ha gjort. Det upplever jag redan nu som trettioåring, att man förverkligar vissa delar av sig själv på bekostnad av andra."

Lina Sjöberg har forskat om de bibliska berättelserna i bl.a. Sara Lidmans författarskap och Sara var något av en mentor för Lina medan hon levde. Jag tycker nog att det finns ett släktskap mellan Saras och Linas sätt att skriva, där varje mening är laddad med betydelse.

Jag hade läst denna bok förut, när den kom 2005, och ville gärna se om den var så bra som jag minns den. Jag blev inte besviken - det finns en omsorg om varenda mening som ger boken kvalitet och när man slår igen den dröjer sig känslan kvar av att ha fått ta del av litteratur som kommer att hålla i många år framöver. En bok man bara inte gallrar, för att tala bibliotekariespråk!

Lina Sjöberg är också den enda författare jag skrivit ett brev till för att berätta hur mycket jag tyckte om hennes bok, och att jag hört berättas om hennes släkt (som till vis del har inspirerat den), eftersom hon har rötter i Västerbotten/Ångermanland.
Brevet låg i min väska i några veckor, sen slängde jag det för det såg så visset ut.
En av alla dessa bortvalda möjligheter.

Resten av intervjun kan man läsa här: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/Intervjuer/Lina-Sjoberg/