Johannes och Mohammed - bokträff!

Så var det dags igen - efter ett vinterupphåll - att träffas på café Schmäck och prata böcker. Den här gången skulle vi ta med en bok vi verkligen gillat att läsa under tiden som gått och då inträffade det lustiga att två av oss valt samma bok - Djurvänner av Anton Marklund som handlar om Johannes uppväxt i en by i norra Västerbotten (bloggad om tidigare  - se tidigare inlägg!

Maria hade valt boken Sändebudet av Kader Abdolah som är en roman om islams historia. Den handlar om Zayed som är Mohammeds krönikerskrivare och som skall dokumentera alla hans uppenbarelser och handlingar i det som så småningom skall bli Koranen. Vi får följa i Mohammeds fotspår och det är människan Mohammed som framträder - mannen som skapade en av våra stora världsreligioner.
Det här är en mäktig berättelse och den lär oss mycket om en religion som är så aktuell idag. Kader Abdolah berättar själv i en intervju i UR:s serie En bok - en författare om sin roman. Lyssna gärna!

En annan bok som fascinerat Vicky var Elin Ruuths Fara vill. Här berättar Elin med små sentenser, funderingar, iakttagelser om livet i Malmö (efter flytten från Luleå) med skärpa, humor och svärta i en underbar poesibok - där enradingar blandas med kortare poetiskt välformulerade och drastiska texter. Vi rör oss mellan hennes lilla lägenhet till hela universum.

"Ibland ringer jag till Fröken Ur, vi pratar mest om tiden.

Jag kan ana en desperation i hennes röst"

Detta är en bok att äga så man kan slå i den närhelst andan faller på!

Vi hann också prata om några bra filmer vi sett som den fantastiska Winters Bone (musiken är helt underbar - väl värt att köpa soundtracket). Mother and child, The kids are alright och I rymden finns inga stjärnor var andra filmtips.

Mitt liv som detektiv av Malin Axelsson och Magdalena Cavallin

Under mitt politiska 70-tal hade vi ofta barnvakter som ställde upp när vi skulle på möten kvällstid. Det var frivilliga mer eller mindre barnkära kamrater som utgjorde vår barnvaktskader vilket ofta betydde att det kunde vara olika gång från gång. Min äldsta dotter minns än killen som var barnvakt och spelade fiol för henne på kvällen. Detta drar jag mig till minnes när jag läser den konstnärliga bilderboken Mitt liv som detektiv med spännande bilder av Magdalena Cavallin och bråkspråkig text av Malin Axelsson.

Lilla Dädä behöver en barnvakt. Lite utelämnad kan man känna sig när det kommer en ny och spännande dam till den lille. Tur att alla gosedjuren och dockorna finns närvarande. Men förstår hon sig på barn - egentligen? Sådana där små! Hon kommer in med ett - Hallå! Men Dädä kan inte svara henne. De når inte fram till varandra. Dädä är tyst och avvaktande. Bättre då att slå sig ner med en deckare och låta den lille vara, tänker barnvakten och försjunker i brottets värld med ett - Godnatt! till ungen.

Men tiden går och små barn bör sova. Dädä närmar sig med ett förstoringsglas. Vad nu? En ny lek? Så börjar detektivleken i huset och genom popkonst och collage i mättade färger och utmanande konstbilder närmar sig de två varandra genom språket som bryts upp i alla de lekfulla språkljud som ett barn förstår men är gåtfullt för den vuxne - till en början. Till slut förenas de bägge i både ett "kackakooo" och "pappa muuu" och barnvakten kan lättad konstatera, genom förstoringsglaset, att lilla Dädä sover tryggt. Mission completed!

En härligt utmanande bok att utforska tillsammans. Inte den mest lättillgängliga för den som vill snabbläsa till kvällen för sin telning men urhäftig att ta sig tid med att "detektiva" sig igenom i lugn och ro. Och gåtor som inte får sin lösning är de mest roliga för de håller längst!

Malin Axelsson är dramatiker vilket märks på texten! Magdalena Cavallins bilder har hög konstnärlig kvalitet precis som i hennes förra bok, Gå inte fel kamel, där maken Mikael rimmat texten. I den lilla fina boken med fin blank papperskvalitet och olika uppslag i färger som anger olika platser hittar vi nära djur som vargar och kaniner men också exotiska pandor och elefanter och läskiga fladdermöss och krokodiler.

Den nordliga natten är svart och vargspåren skuggar snön över uppslaget. Fjällbjörkar står kala och i den svarta vargkroppen lyser två gula ögon. En människoboning vilar tryggt på ett berg.

"Snöknarr,
granbarr.
Varför så arg,
broder varg?
Saknar du din flock om kvällen,
när du lämnar ensamma spår över fjällen?
När du ylar i natten
och söker dina vänner
svarar endast den vinande vinden
som du inte känner."

Bägge böckerna är utgivna på det lilla nya intressanta förlaget Bladslottet. Håller tummarna att det kommer mer utmanande bilderböcker framöver!

Djurvänner av Anton Marklund

Som en kramp om hjärtat håller den här boken mig i sitt grepp. Det stillastående, oförlösta, de stängda dörrarna, svårigheterna att komma vidare, vissheten att ingen ser och hör en som är utsatt. Oskuldfullheten och ondskan. Och vad är egentligen ondska? Är det att slå ihjäl ett lidande djur? Är det inte barmhärtighet - när man är djurvän?

Johannes växer upp med sina föräldrar Mona och Lennart i en by, Strömfors, i norra Västerbotten. Han är ett stort barn i en komplicerad värld. Han har autism och är inte som andra, kan inte avgöra nyanser och läsa mellan raderna. Han är lättmanipulerad och därmed också ett lätt offer för sina uppfinningsrika klasskamrater. Han möter Nils, en annan utsatt pojke och deras möte får katastrofala följder.

I samhället har tiden liksom stannat av, nedläggelse är ett välbekant ord för många inlandsbor. Nedläggelse av butiker, skolor, industrier. Stannat av har också på något sätt livet för Lennart och Mona. Den inneboende vreden hos Lennart krockar med Monas gudstro men man håller ihop, för i grunden finns kärleken som de också delar när det gäller det enda barnet, Johannes.

Det är dessa tre röster som får tala i egna kapitel i romanen, som är Anton Marklunds debut. Det är en återhållen prosa, inte överlastad utan snarare sparsmakad. I små kapitel, episoder, får vi följa Johannes skoltid under några år där vissa händelser blir de spikar som fogar ihop korset. Romanen reser också frågor. Vad kan man förvänta sig av skolan och lärarna? Hur skall man upptäcka det sublima spel som pågår på skolgårdar och i skolkorridorer? Hur definieras skuld? Vem för ens talan när man inte själv har verktygen?

Jag tyckte mycket om boken för den berörde både med ämne och stil. Att Anton Marklund själv arbetat med personer med autism och andra begåvningshandikapp märks. Det var också ett nöje att lyssna till Anton vid hans besök på Bokcafé Pilgatan. Han utstrålade ödmjukhet och stillsam humor. Han kan vara stolt över sitt förstlingsverk!

Ett extra plus för en mycket vacker bok där omslagets pojke uttrycker precis min bild av Johannes. En vemodig oförstående blick. Oskulden!

Foto: Vicky Uhlander

Den skräckslagne stekelsamlaren av Anna-Lena Hedman

Nu är det sommar i Istermyrträsk igen och Abbe har blivit ett år äldre. Kompisarna Antón och Nadja väntar i byn där Abbes mormor och morfar bor. Nu skall Sven, som jobbar på biblioteket med mormor, fylla 50, och det finns bara en sak som Abbe vill ge denne brinnande skalbaggssamlare - nämligen en tvekäftad sågstekel. Men hur skall det gå till - när man är livrädd för minsta kryp som rör sig i det sommarfagra Istermyrträsk?

Anna-Lena Hedman har återigen skrivit en härlig berättelse för barn som är precis på pricken som barn brukar vara. Abbe får knottror och närapå nervösa små sammanbrott om hon ser ett liten insekt. Sven, som jobbar i byns biblitotek tänker bota henne och detta genom att bjuda in henne att bese hans insektsrum. Dagen närmar sig och fasan växer i Abbe. Hur skall hon ta sig ur detta?

Hur det går och hur hon skall lyckas att fixa en sågstekel till Sven är den röda tråd som ringlar genom boken. Men här finns många roliga tåtar att njuta av. Mamma får besök av väninnorna från båtresan i förra boken Min första världssensation, holländska Gerardine och finska Heidi och vissa språksvårigheter uppstår. Här finns också Roger, mammas gamla kille som kör Epa-traktor och tycker att Abbe är norra Europas tuffaste brud. Kommer möjligtvis mamma att ta Roger till nåder? Abbe träffar även kreativa konstnärer och ivriga fältbiologer och allt knyts finurligt ihop på slutet.

Det är så otroligt fartigt och roligt skrivet så jag tror att både gammal och ung har lika stor glädje av boken. Ett givet högläsningstips för de lägre åldrarna. Morfars västerbottniska dialekt översätter Anna-Lena hjälpsamt för de som inte begriper vad bryta och en gamm-kangero är. Både spännande och romantiskt blir det också mot slutet men mest är det med ett stort leende jag läser denna fina berättelse om ett sommarlov som får en att minnas det bästa av ens egna barndomssomrar. Sen är det så roligt att få lägga till sågstekeln och andra kryp till de myror, tordyvlar, spindlar och maskar som bebor vår barnboksvärld. Och har ni någonsin försökt få en skalbagge att sätta sig på kommandot "Sitt!" eller "Plats!"? Nöden har ingen lag!

Närmaste stad är Umeå, där det finns en alldeles särskild kiosk väst på stan med ett alldeles särskilt snus - men var ligger Istermyrträsk? Kanske lite här och där, kanske är det bara författaren som vet!

 Lena Sjöbergs fina framsida lockar med sirliga bokstäver och milda färger.

Jag håller tummarna att jag får träffa Abbe igen!

Fabriksområdesforskare Felicia Fahlander av Peo Rask och Fanny Felicia Svanberg

Precis som Abbe i Anna-Lena Hedmans böcker så gillar Felicia att samla på ord. Men det skall inte vara vilka ord som helst - om inte stororden så i alla fall de märkvärdiga som känns roliga i munnen - som t ex malmdamm. Känn på den!

Den här boken handlar om Felicia som bor i Luleå, nära stålverket där mamma jobbar i masungen. Pappa är bagare och gillar bandet Kraftwerk - ett ord som nästan låter som koksverk - ett annat roligt ord.

Berättelsen utspelar sig mot bakgrund av stålverket och Luleå hamn. Hamnen där isbrytarna ligger om vintern och väntar på att gå ut och öppna färdvägarna för fartygen som lastar och går till fjärran spännande och exotiska hamnar. Om detta kan bl a Felicias farfar berätta - för han har varit sjöman - precis som min pappa en gång var. Och det vet man ju vad inte allt en sjöman kan berätta. Men nu är det sommar, farvatten ligger öppna och Felicias anteckningsbok fylls under sommarlovet med ord, på alla möjliga bokstäver. Men hur hitta ett ord på X och Q? Qullager - kan det va´nåt?

Det här är en fin bok om glädjen över ord och med otvetydig lokalplacering i Norrbotten. Det är roligt med böcker där barn här i norr kan känna igen sig i vardagen. Bilderna är naivistiskt snygga med fabrikens och hamnens dova, kantighet i kontrast mot Felicia och hennes familj och deras hem som har mjuka linjer och varma färger. Collageteknik och akvarell i spännande förening. Peo Rask är poet och driver bokförlaget Black Island Books - som också förtjänstfullt gett ut Birger Vikströms bok Dubbelkrut. Fanny Felicia Svanberg har själv vuxit upp vid masugnarna och kan sin miljö.

Det finns inte många böcker som speglar arbetaren och fabriksmiljön, Historien om Albert av Lennart Eng och Olssons pastejer av Peter Cohen är några. Men nyfikna barn som är samlare - det finns det gott om!

En dag av David Nicholls

I min garderob ligger dagböcker från 25 års skrivande. Ibland tar jag fram dem och slår slumpvis i dem. Läser högt för mina vuxna barn ibland. Vad gjorde vi påsken 89, 97, 2003? Ett liknande upplägg har denna underbara, gripande, stundtals sorgliga och samtidigt roliga roman av David Nicholls. Datumet är den 15 juli, på St Swithin´s day, och det handlar om Dexter och Emma.

Dexter och Emma, eller Dex och Em, som de blir för sig själva och omgivningen, träffas efter universitetet. Året är 1988 och de ligger hemma hos Emma i hennes säng. Den här dagen blir avstampet, både i romanens början, dess cirkelrörelse bakåt i slutet av boken men framför allt i Dexters och Emmas minne. Det är den 15 juli och livet ligger framför dem. Dexter är kaxig, snygg och har en ordentlig portion självförtroende. Emma är smart, distanserad, politiskt medveten men inte lika säker på sig själv. De är unga i ett Storbrittanien som just gått med i EU, Thatcher är premiärminister och arbetslösheten hög.

Deras kärleksnatt övergår till en stark vänskap och deras vägar kommer att ibland följas parallellt, ibland korsas. Avstånd och återförening avlöser varandra och hur skör är egentligen tråden mellan djup vänskap och verklig kärlek? Inte för inte jämförs boken ofta i recensionerna med filmen När Harry mötte Sally. Dexters och Emmas liv får vi följa fram till 2000-talets senare år. Hur blir våra liv? Vad påverkar oss i den ena eller andra riktningen? Vilka avgörande vägval gör vi själva? Detta är frågor som hela tiden dyker upp. Det går inte att läsa En dag utan att själv reflektera över sitt eget liv.

Dexter kommer att hamna i mediabranchen som vid 90-talet börjar suga åt sig allt mer spektakulära program, Emma kämpar på, jobbar extra, bor halvsunkigt och blir lärare. Men allt kommer att förändras medan åren går och det är oerhört spännande skrivet. Även om varje kapitel avhandlar den 15 juli det året så görs utblickar både över året som gått och över omvärldens förändringar. Som en bakgrundskuliss följer vi världsutvecklingen med krig, teknisk utveckling och ett förändrat samhälle.

Jag kan inte berätta för mycket för att avslöja de överraskningar romanen rymmer men det är god litteratur ända till slutet. Hela tiden vill man ingripa i handlingen med utrop som: "Nej, gör inte detta! "Jo, fullfölj nu för en gångs skull dina intentioner." Men precis som i det verkliga livet så kan man inte säga STOPP. Man får bara vackert åka med och göra sina egna livsval. Läs denna bok, gott folk!

PS!! Boken går upp som film 2011 med Anne Hathaway och Jim Sturgess i huvudrollerna.

Ankomsten av Shaun Tan

En man, utelämnad i ett främmande, skrämmande land, långt från dem han älskar. En människa som söker försörjning och flykt från fattigdom eller kanske någon annalkande fara. En människa med ett hopp att få återförenas med de man älskar. Detta är Shaun Tans utgångspunkt i den underbara textlösa boken Ankomsten.

Boken består av fantastiskt tecknade bilder, de flesta i en sepiaton, ibland många små bilder över uppslaget, t ex för att skildra vädrets skiftningar (egentligen så många dagar en Atlantöverfart tar), ibland bilder som täcker dubbla uppslaget i boken som har A4-format.

I inledningen möter vi en familj, en man packar sin väska, händer som ömsint möts över den nötta väskan, en familj som vinkar farväl, ett båhyttsfönster som sakta avlägsnar sig från stranden/betraktaren, ett ensamt fartyg på ett oändligt hav. Tid och plats finns inte. Tankarna går till dåtid men känslan är nutid. Det är en hyllning till alla som av olika skäl måste lämna sin trygghet och sitt hemland och skiljas från nära och kära.

Ankomsten till det nya landet (ett omisskännligt New York-panorama öppnar sig med en typisk skyline) börjar med att mannen viker en pappersfågel från ett blad ur sin dagbok. Fågeln lättar och plötsligt uppenbarar sig många fler fåglar, vikta av längtan och flygandes in över land. Nu smyger sig det magiska in i boken, figurer, djur och andra varelser gestaltar det annorlunda och främmande, både skrämmande och bemötande. En av dessa varelser blir en tillgiven vän och följer oss sedan genom händelserna i boken. Hur accepteras i det nya? Vi får insikt i all byråkrati som möter de nyanlända, ett nytt språk (Tan ger oss ett helt nytt alfabet i boken), problem att få bostad, jobb, möten med andra - både de i samma situation och de som är gamla erfarna invånare - allt detta gestaltas symboliskt och starkt genom bilderna. Och naturligtvis längtan och saknaden. Minnena från det gamla livet.

Men efter ankomsten så vidgar sig dramatiken och vi dras in i stora och starka skeenden i otroligt gripande och talande bilder. Slutet är hoppfullt och visar på det goda i människans natur. Egentligen är vi till för varandra, bara tillsammans är vi starka.

Jag kommer på mig själv att tänka på både Mobergs Utvandrarna, Chaplins Moderna tider och Remarques På västfronten intet nytt när jag bläddrar mig igenom Shaun Tans vackra bok.

Einsteins fru och Prins Charles känsla av Liv Strömquist

Vilka är historiens mest provocerande pojkvänner? Vad gör oss lika eller olika djuren? Är det synd om Britney Spears och hur i hela friden funkar det egentligen med kärnfamiljen? Kärlekens och äktenskapets dolda agendor avslöjas roligt och brutalt och säkert alldeles alldeles sant! Aldrig har könsmaktsordningen varit både sorglig och rolig att läsa. Liv Strömquists bilder och dialog förstärker i små och stora bilder hennes diskussioner och analyser.

Hur var det med bögankorna i Pildammsparken i Malmö och hur kul var det att vara Karl Marxs hustru Jenny? Egentligen? Priscilla Presleys liv var ingen dans på rosor och hustrur till manliga forskare, tänkare, politiker och kändisar har fått stå tillbaka för sina män. För att inte tala om alla unga flickor som ingått äktenskap med gamla gubbar som de sen fått vårda tills döden befriat dem. Här finns också starka kvinnor som Yoko Ono och anarkisten Voltarine de Clayre.

Patriarkal historia, religion, samhällsnormer - allt formar oss som individer och kön. Liv Strömquist vederlägger sina små berättelser med källhänvisningar för läsare som vill gå till urkunderna. Klart är att detta är böcker som både är nytta och nöje - allt med en klackspark och en stor portion humor som på inget sätt slår undan benen på allvaret. Det är hon fenomenal på! Bilderna är skarpa i svart och vitt, ibland på helsidor och ofta flirtande med kända konstverk. Jag älskar dubbeluppslaget på Michelangelos Pieta - där mannen slött uttrycker, liggande i Madonnans knä, "Så jävla sooft, här ligger jag och slappar".

Kärlekens införande i det borgerliga 1800-talets äktenskap penetreras och speglas mot dagens dejtingregler och sammankopplande med sex och kärlek. Spännande och omskakande och mycket tänkvärt!

Jag känner mig stärkt till kropp och själ efter genomläsning och nu helt övertygad om att det inte krävs en heteronormativ familj för att få välartade och lyckliga barn. Dessutom kommer jag att höja ögonbrynen ytterligare för vad film, TV, musiktexter, bilder förmedlar för syn på oss män som kvinnor!

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld

Maja är en tjej som går första året i gymnasiet. Vi vet inget om henne när vi öppnar den här underbara boken av Jenny Jägerfeld, augustprisad 2010. Men redan i början av boken börjar sidorna blöda - dramatiskt med en avsågad tumme i slöjdsalen.

Maja snickrar på en hylla då den elektriska sågen plötsligt slinter och olyckan är ett faktum. "Det skärande, genomträngande ljudet. Hur de metalliska tänderna hakar i. Köttet. Blottlagt. Blodet." Vid hennes sida finns slöjdläraren Valter, kompisen Enzo och Simon, som hivar upp mobilen och tar ett kort som långt senare, i samma slöjdsal, kommenteras av Maja. "Jaha - där ligger jag och blöder".
Maja går estetiska programmet och är en tjej som placerat sig utanför det vanliga gänget. Hon går hellre i grön wct-overall köpt på nåt second hand-ställe, har sin alldeles egna frisyr, bor hos pappa och tycker rätt ofta att livet i allmänhet suger. Den enda som hon riktigt kan acceptera och som förstår henne är Enzo, även han en kille som inte platsar, som ställer upp men ibland fegar ur när striden blir för het. Och långt senare, Debbi, på sina stilettklackar och med sin "två-paket-cigaretter-om-dagen-hesa" röst.

Allt börjar torsdagen den 12 april och fram till efter skolavslutningen i juni får vi följa Maja och hennes känslomässiga resa från strulig men skärpt tonårstjej till nya insikter som tar avstamp från hennes allra djupaste rötter, barndomen när mamma och pappa och hon var en alldeles vanlig familj. Eller var de egentligen det? Och vart har mamma tagit vägen? För en försvunnen mamma spelar en stor roll i handlingen, liksom den rödlätte och bleke "Justin" i grannhuset där i Norrköping där mamma Jana bor och så pappa och hans dolda facebook-liv. Tror han!

Genom hela berättelsen bultar en dov smärta från den avhuggna kroppsdelen och blandas med Majas egen. Det är Maja som berättar och det gör hon med känslosam och rättmätig ilska. Hon sparkar på skitlivet med sin kängor och utbrister som Thåström! Fan, fan, fan. Men här finns också mycket kärlek och i takt med våren ljusnar berättelsen men det är inget lättköpt lyckligt slut. Livet är en prövning, precis som i boken hon hittar hemma hos mamma (som är psykolog), Cullbergs Kris och utveckling.

Det är ärligt och rakt och trovärdigt och alldeles förbannat bra! Jag levde mig verkligen in i Majas berättelse och tänkte; det kunde ha varit jag.

Den nakna mannen Regi:Joonas Berghäll, Mika Hotakainen

"Till alla finska män." Så tillägnar Berghäll och Hotakainen sin film. Det är inte bara den finska sisun utan även den finska kärvheten, naturen och saunan man får i tankarna när man tänker på vårt grannland i öster.

I en otroligt gripande, ömsint och vacker film får vi följa ett stort antal män och deras bastubadande. I den första scenen finns dock en kvinna med. Hennes man tvagar hennes rygg och säger att han nu gjort detta i 51 år. Det är också ett mått på kärlek.

Men de övriga är som sagt män från skilda klasser och i olika ålder. Här finns grovarbetare, uteliggare och hemvändande soldater. Gemensamt för alla är att avklädda allt blir bastun ett rum för samtal och berättelser. Vi får höra bekännelser om svåra barndomsminnen, brustna relationer, sorg men också kärlek. Allt berättat på bastuns lavar med lyssnande kamrater som många gånger endast gör bara detta - lyssnar! Allt inramat med vackra bilder från finsk natur under alla årstider. Här finns också plats för både överraskningar och humor men till sist satt jag ändå med tårar i ögonen och hörde männen avslutningsvis sjunga visan om den lilla ekorrungen. Snyggt och sevärt. Filmen har gått upp på folkets bio men finns att hyra. Se den! Se trailern!