Visar inlägg med etikett mysterium. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mysterium. Visa alla inlägg

lördag 21 juli 2012

Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg

Nordisk naturmagi, folktro och spänning i Amanda Hellbergs första ungdomsroman. Ett förtätat poetiskt språk för oss från ljuvliga sommardagar i Timmersby till helvetesdjup och ont mörker. Vad är det som vilar under mossan?

Tilda är på sitt årliga besök hos morfar som bor utanför Timmersby i Sverige. I vanliga fall bor hon med sina föräldrar i England och talar själv bara engelska, även om hon förstår en hel del svenska. Nu har föräldrarna åkt på en Norgesemester på tu man hand och Tilda skall stanna hos morfar i hans stuga. Morfar är änkling, Tildas mormor dog när hennes mamma var liten flicka.

Tilda och Morfar gör precis allt sådant som man skall göra härliga sommardagar, badar och gör utflykter, men något anar Tilda ändå tidigt. Något utomvärldsligt ligger på lur i allt det sommarvackra. Naturen lever,sjuder av allt det som bebor den, från minsta myra på marken till höken som svävar över skogen. Och kanske något mer .... När så Tilda en dag tar en egen simtur trappas den obehagliga känslan upp och hon känner att något vilt, främmande och ondskefullt vilar över trakten, särskilt kring den lilla ön som ligger mitt i sjön, Fästningen kallad.. Av en journalist som morfar besöker inne i Timmersby får hon en bok om alla de magiska figurer som finns i vår folktro och så börjar hon än mer förnimma dessa väsen i verkligheten. Men är det möjligt? Mitt i vår tid av mobiler och datorer? Hon får också kännedom att de stenar som finns under mossan vid hennes morfars stuga är en gammal husgrund. Vem bodde en gång där?

Bit för bit för oss Amanda Hellberg in i naturens hemligaste rum och bär läsaren på ett språk som pulserar och lever. Hon befolkar berättelsen med Näcken, mylingar, häxor och skogsrån men mitt i det gröna, varma och vackra lurar ondskan. Att Tilda är utvald anar man så småningom men inte förrän det drar ihop sig mot slutet förstår man till vilket hon är ämnad. I berättelsen möter hon också Emil och hans kuf till morbror som bor granne i ett stort märkligt hus nära morfars stuga och deras spirande känslor för varandra för Tilda ut från barndomens trygghet och kärleken blir en drivkraft som är bärande i hela boken.

Och, så har jag nu åter en bok att lägga till samlingarna där en bibliotekarie inte är den rara lilla tanten med glasögon på näsan...... (läs här!)

Det är en magisk och underbar bok som jag hoppas får många läsare. Själv skall jag ge mig i kast med hennes tre vuxenböcker, även de uppmärksammade. Styggelsen, Döden på en blek häst och Tistelblomma.


onsdag 3 november 2010

Såld på skräck

Jag som alltid varit mörkrädd och inte klarar av att se något otäckare än När lammen tystnar har totalt fastnat för John Ajvide Lindqvists böcker. Bäst är det att lyssna på hans egna inläsningar.

Den första trillade jag liksom över av en slump. Det var Hanteringen av odöda och var en liten spelare som jag lånade på biblioteket bara för att prova. Det var bara att sätta i hörlurar och lyssna. Den fick följa mig överallt, särskilt i bilen och på promenader och helt plötsligt blev jag väldigt osocial. Han har en fantstisk röst för den här typen av böcker så trots att det är äckligt, otäckt och rysligt så vill jag bara lyssna mer. Handlingen rör sig runt tre personer, Gustav, Elvy och David. Gustav är en pensionerad journalist vars barnbarn begravdes alldeles nyligen. Elvy är nybliven änka som vårdat sin senile make tills han gick bort och begravningen skall ske om två dagar. David är en medelålders man med fru och barn men hustrun omkommer i en bilolycka. Det är förutsättningarna när ett elektriskt fält lägger sig över staden. Det får till följd att inga lampor kan släckas och inga elektriska apparater kan stängas av. Invånarna får till slut extrem huvudvärk innan det blixtrar till och är över. Efter elutbrottet blir det kaos på bårhuset där de döda har vaknat. Davids hustru vaknar i sängen där hon nyss slutat andas. Elvys man kommer och knackar på dörren för att komma hem igen och Gustavs barnbarn tar sig upp ur sin grav. De döda återvänder och vill tillbaka till sina hem men det utbryter kaos. Det är många äckliga detaljer och rysliga scener men det är otroligt spännande och fängslande. Existentiella frågor stöts och blöts och det är fruktansvärt bra.

En sortsfortsättning av avslut på den finns med i novellsamlingen Pappersväggar
som var nästa Ajvide-bok jag lyssnade på. Det är tio stycken berättelser och här finns faktiskt någon som inte är lika bra som de andra men på det hela taget håller de hög klass allihopa. Han har ett härligt språk och persongalleriet är det jag tycker allra bäst om. Människor i Ajvides böcker förskönas inte på något sätt utan är väldigt vanliga och jag flyttas raskt tillbaka till 80-talet då jag växte upp. Han fångar stämningar väldigt bra och det tycker jag mycket om. På bokmässan berättade han att när han ska börja skriva en bok väljer han först en låt som karaktäriserar stämningen han vill ha i boken och sedan spelar han den låten på repeat tills boken är färdig. Uppenbarligen är det framgångsrikt för stämningen är väldigt tydlig och driver på handlingen. Den absolut bästa novellen i boken handlar om en kvinna som en dag hittar ett lik i en sommarstuga. Hon blir alldeles besatt av denna manskropp och återkommer till den och sommarstugan hela tiden. Det är suggestivt och mycket spännande. De här berättelserna innehåller inte lika mycket äckel vilket är lite av en lättnad.

Sedan var jag naturligtvis tvungen att läsa Låt den rätte komma in eftersom den nyligt kommit på bio när jag läst klart Pappersväggar. Den handlar dels om en pojke vid namn Oskar och dels om en äldre man som tvingas mörda människor för sin älskades skull. Oskar är en väldigt mobbad pojke. Han försöker passa in och slippa ifrån mobbingen men det går inte så bra. En dag träffar han en nyinflyttad flicka, Eli, på gården utanför hyreshuset. Oskar tycker att hon är otroligt vacker och mystiskt, annorlunda. De blir så smått vänner och Oskar blir förälskad i Eli, men det visar sig vara farligt. Den äldre mannen fortsätter mörda men har fruktansvärd ångest över vad han gör och till slut blir situationen ohållbar. I den här är det en hel del äckliga detaljer igen men det vävs in väldigt bra i berättelsen och det blir en del av stämningen, men man kanske inte ska äta när man läser/lyssnar. Samtidigt är det på flera sätt en härlig kärleksberättelse också och om att hitta sig själv och sin självkänsla. Väldigt bra. Som parentes kan tilläggas att filmen inte var tillnärmelsevis var lika bra som boken.

Den bok som jag gillade allra mest är dock Människohamn. Handlingen
kretsar runt människorna på den lilla ön Domarö i Roslags skärgård. Anders och hans fru Cecilia är i stugan på Domarö tillsammans med sin sexåriga dotter Maja. En vacker vinterdag ger de sig ut på utflykt och det som inte får hända händer, Maja försvinner spårlöst. I sorgen efter Maja klarar inte Anders och Cecilia av att leva tillsammans längre och Anders flyttar ut till stugan på domarö. Där har han även sin farmor Anna-Greta och låtsasfarfar Simon. Två år efter Majas försvinnande får Anders ett meddelande från Maja, det är han säker på och jakten efter vad som hänt börjar. Berättelsen lindar sig runt Anders barndom och Domarös förslutna och det är mörkt, kusligt och mystiskt men inte lika otäckt och vidrigt som i de andra. Ajvides berättarkonst blir här fulländat och det är ofantligt bra. Det blir så levande och nära att jag sörjer när boken är slut.


Den senaste som kommit, Lilla stjärna har jag bara hunnit läsa halva och den har Vicky redan skrivit om så det behöver inte jag.