Visar inlägg med etikett Poesi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Poesi. Visa alla inlägg

fredag 6 augusti 2010

Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet av Sonya Sones

Den amerikanska författaren och regissören Sonya Sones har skrivit två böcker om ung kärlek i prosalyrisk form. I den ena är det Sophie som berättar, i den andra Robin. Det är gripande, komplicerat och underbart - precis som kärlek skall vara.

Sophie är ihop med Dylan men allt känns inte helt rätt, trots att Dylan har allt man kan önska. Han är snygg och cool, ändå förstår inte Sophie varför hon hela tiden kastar blickar och får fantasier kring skolans omtalade nörd, den inte särskilt snygge Robin, av alla kallad Murphy. Hennes förtrogna är kompisarna Rachel och Grace. Men för dem kan hon inte berätta allt. Sophies föräldrar bråkar och hon har ett dubbelt förhållande till sin mamma som kulminerar på en skoldans och maskerad. Det är på den dansen hon får dansa med en maskerad främling som får hela hennes kropp att bara vilja fortsätta och fortsätta vara i hans armar. Men främlingen försvinner som en Fantom på operan. En dag bestämmer hon sig för att gå till sin älsklingstavla på stans museum och allt förändras.

I Vad min flickvän inte vet är det Robin/Murphy som är berättaren och vi får följa hans upplevelser av utsatthet i skolan (de går i nian i Highschool) och hans längtan efter att bli sedd av den enda som han drömmer om - Sophie. Robins konstintresse och begåvning för teckning för honom till en teckningskurs där han träffar nya vänner, som inte ser honom som ärketönt utan ser honom för den han verkligen är. När han så äntligen träffar Sophie är frågan - kommer hon att våga visa sig med honom? Är hon stark nog att vara hans vän? Vågar hon ta emot hans kärlek?

Jag kommer direkt att tänka på två andra böcker när jag läser Sones parböcker, nämligen Aase Bergs fantastiska poesiroman Människoätande människor i Märsta (som jag recenserat här tidigare) och Katarina Kuicks bok Den första gång jag såg dig. Bergs bok för att hon också i lyrisk form, med luftiga verser men ändå med vikt vid varje ord beskriver tre tonårstjejers liv och resa ut på det oberäkneliga hav som måste korsas innan man blir vuxen, Kuicks bok för greppet att låta två personer komma till tals kring samma tema - mötet dem emellan. I den senare dock koncentrerat till en enda liten pärla till bok.

Sonya Sones lyckas väldigt väl ge de bägge ungdomarna var sin röst. Texten vibrerar av kärlek, smärta, ja t o m hat ibland - och inte så lite sensualism. Ta bara dessa korta citat ur handlingen om den klänning hon bär på dansen, en klänning som mamma tycker är allt för vulgär.

"Och något kommer
att hända.
I kväll.

Jag känner att det närmar sig.
Och jag kommer att ha den här klänningen på mig
när det händer.

Ibland bara vet jag saker."

Senare ....

"Min mamma
snor runt,
hugger mig
med knivarna
som glimmar i hennes ögon
och viskar med mörk
såpoeraröst:

- Den klänningen!"

tisdag 27 oktober 2009

Människoätande människor i Märsta av Aase Berg

Vilken himla bra bok detta är. Jag åker i raketfart tillbaka till 60-talets ungdomsår och tiden flyter plötsligt. Aase Berg har skrivit en poesibok som snarare är en kortroman i poetisk kostym för ungdomar men som med lika stor behållning kan läsas av vuxna.

Den som berättar för oss om livet är Tove, ca 16. Vi får följa henne från en sommar och fram till nästa års påsklov. Hon och hennes två kompisar Britta och Klara är tillsammans den trekroppade monsterödlan som allt kretsar kring. Om vänskapen - men också om vänskapens vedermödor, svek, utfrysningens mekanismer, avundsjuka. Under det knappa året får vi följa Toves väg in och ut i kärlek och bekräftelse, oförstående föräldrar, en urtråkig skola som suger allt och fasan för att hamna på vuxentåget jobbajobbajobba, och "rullarullarulla i de sega spåren (...) mot dödentunneln." Men här ryms också förtroligheten, snacket om livet, de första fyllorna, den vedervärdiga spegeln, sommarläger och skidresor och om det stora undret - kärleken.

Titeldikten handlar om de förutfattade meningar föräldrarna har om Märsta där Leon bor - han som ändrar allt - där

"är det lika råslummigt som
alla andra ställen
där de aldrig satt sin fot
men sett i reportagen
om gangsters
på Rapport:

huliganer
pyromaner
kleptomaner
narkomaner
kriminalfall
pitbullterrierägare
och människoätande människor.

Som taget om mitt älskade Ålidhem - stället där ingen kan bo för där bor ju bara ovanstående. Så jäkla fel!

Poesin är ofta på pricken - rå och slängd i käften, uppgiven och nyordsskapande men också otroligt känslig och sensuell - vacker, glödande;

"... jag följder tungans
mjukt sugande glidande
och glömmer bort
att grubbla över
hur man ska göra,
bara sjunker in i
kyssens köttmussla
och alla muskler
i ett starkare
och starkare
dåsigt och
pumpande
blodrött
slinger.

När höstterminen börjar har Tove redan gjort många erfarenheter och fler kommer snabbt och obönhörligt. Det är tufft att släppa taget och nalkas vuxenhetens inskränkthet och tråkliv - motståndet är starkt - ändå - plötsligt kan t o m ett förhållande mellan vilda vackra galna tonåringar fastna ..... strålen som förband henne med hennes älskade hotar att brista

"stark som en trädgren borde den vara -
men den är spröd som gammalt bröd,
torkar ihop till pulver
och går av
mellan mina fingrar

Jag har inte sett
det nya läget komma
men nu är det här
och jag blir rädd:

Jag ser att vårt liv
är exakt så tråkigt
som de vuxna jobbar på
att deras liv ska vara."

Jag kände så starkt för denna underbara bok - just för att jag åldern till trots - smärtsamt minns precis hur det kändes, hur jag tänkte och hur jag stred med allt, mot allt. En bok som många kommer att ta till sitt hjärta. Den sammanhållna berättelsen tror jag kan locka flera ovana poesiläsare att ta till sig boken och få ta del av ett nytt uttryck. Aase Berg har delat in boken i kapitel som löper längs höger- och vänstersidorna med namn som: Skärpningsuppdrag I: Bli fri, Ökenhöst och Kratern blommar. De ger en vägledning genom ett år av rosenblad och taggtråd. Och - den slutar underbart starkt och hoppfullt:

"Det är jag som bestämmer
över mitt liv.
Om det inte blir som jag vill
så ska jag vilja
att det blir
som det blir.

Vad som än händer."


tisdag 31 mars 2009

Uppfylld av poesi - Bruno K Öijer



Hemkommen efter en magnetisk afton med Bruno K Öijer. Fylld av ord och bilder. Utmattad. Glad. Vemodig. Min svärson Erik som hängde med sa att han är som en "poesins Mick Jagger". Samma årgång. Faktiskt snarlik. Tänk er att lyssna på poesi i nästan två timmar och vara helt andlöst lyssnande. Flera av dikterna han läste var från hans senaste diktsamling Svart som silver - många gamla från 70-talet och framåt. Vackra, skira och kaxigt vassa.



Han har en stark misstro mot etablissemanget och makten men en tro på livet och barnet, sanning och äkthet. Samtidigt som han håller ett avstånd från den mainstreamlevande dussinmänniskan så har han en otrolig förmåga att skildra den allra största närheten till en älskad. Hans dikt där han ringer upp sig själv som sjuåring är underbar. Många dikter handlar om mötet mellan natur och stad, betong och granskog men också om mötet med de döda som lever inom oss. Lite svårt att återge - ni förstår säkert allting bäst genom att läsa hans poesi. Att se husen slita sig från sina grunder och rulla runt i gräset är en väldigt frigörande bild som fastnat i mitt huvud - eller blåsipporna som växer så högt att de lyfter ett omkullvräkt lok upp på rälsen igen .....

" ..... skyskrapans behov av ensamhet
av att få komma undan
och rulla sej på ett fält
skaka av sej allt gift
skaka av sej alla kontor och företag
som en jättelik gråsvart hund
skakar vattnet ur sin päls."

ur Här utanför i Svart som silver




Han avslutade med dikten Aldrig (som också avslutar diktsamlingen Svart som silver). Vilken epilog på en fantastisk kväll!


Bruno, du äger!!! Oh Yeah!!!!!!!!!


Kolla in hans hemsida! http://brunok.se/




söndag 7 december 2008

Med en motorcykelpolis som åskådare (Jennys vackreman going lego) avhandlades Joyce Carols Oates skapelser i en stimmig cafémiljö. Eftersom hela bokcirkeln samt bloggen till huvuddelen utgörs av verksamma samt engagerade och begåvade bibliotekarier uttrycker härmed cirkelns enda bildlärare sin tacksamhet över att få vara med i gänget. Min utställare Annalena hade i vanlig ordning läst mer OATES än vad jag hade gjort..min framtida elevarbetsutställare Jenny visade sig ha läst massor......jag hänger i eda, dvs i bakvattnet. Om jag har förstått saken rätt redovisar vi varsin favoritbok eller favoritförfattare på nästa möte. Det kommer att bli en utmaning kan jag tänka mig. Jag kommer att få ytterst svårt att välja en bland alla. Mitt julklappstips till er som inte närvarade på senaste möte utgörs av Gustaf Frödings samlade dikter vilken finns utgiven i pocketvariant. Till denna inhandlar man även skivan "Gustaf Fröding" som Herr T och hans spelmän gett ut. Den finns numera på cd och innehåller 39 dikter med musik av Torgny Björk. När träffas vi nästa gång??????
För övrigt är jag, i dessa tider, enormt avundsjuk på alla er (bibliotekarier) som slipper sätta betyg! Låntagarna går därmed säkra.

CYA all soon/ Hilda