Visar inlägg med etikett Bok och film. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bok och film. Visa alla inlägg

söndag 21 mars 2010

Tema Hetta, sol och värme

"Nu gick hon ut i öknen. Åt ena hållet höjde sig bergen, lika gula och grusiga som marken under hennes fötter men mjuka i linjerna; när hon vred på huvudet föll blicken fritt ut mot horisonten. Det var redan varmt, men hettan skulle komma senare, skulle stå som en skälvande massa över den bara marken och över henne."


Ur In i öknen av Anna-Karin Palm



Vi var två, Vicky och Anna-Lena, som träffades denna soliga men ändå frostiga söndagseftermiddag för att tala om böcker och filmer som skildrade hetta. Det kom att bli mycket ökenprat. Vi tyckte att öknen var en stark symbol för ödslighet, ensamhet, evighet, föränderlighet, farlighet, skönhet. Sinnebilden är lätt de mjuka dynerna, brännande sol i zenit och en gnistrande stjärnbeströdd himmel nattetid men öknen är så mycket mer. En säregen fauna och flora, en anpassad ekologisk mångfald och människor som lärt sig leva i extrema förhållanden.


En bra bok om öknen är t ex Paolo Coelhos klassiker Alkemisten. Den hade vi inte med oss men vi hade bägge läst den. Den handlar ju kort om en ung andalusisk herdes (Santiago) sökande efter livets mening. Efter en spådom ger sig Santiago iväg på sin långa resa för att söka en skatt dold i Egypten. Men det han upptäcker är snarare att de verkliga skatterna kanske trots allt finns inom oss.



Anna-Lena hade läst en annan klassiker, Albert Camus Främlingen. Mersault är en man som av ödet, eller slumpen snarare, blir en mördare. Brottet, som sker i Alger, är fyllt av hetta både bildligt och i texten, tyckte Anna-Lena och citerar: "Solen träffar honom som ett slag i ansiktet". Boken skildrar mordet på en arab och rättegången därefter men på ett djupare plan handlar den om en avhumaniserad, likgiltig människa. En betydelsefull roman som med fördel kan läsas i nyöversättning.



Själv hade jag läst Anna-Karin Palms lilla novellsamling In i öknen. De flesta korta små noveller om olika människors möten med öknen som för alla får olika betydelser. Några människor sammanförs för att sedan skingras. Alla berättar utifrån sin egen synvinkel om mötet och de utflykter de gör tillsammans. En kvinna irrar runt i Amman för att hon inte kan lämna sin älskare men egentligen är det ett sökande efter sig själv. En annan kvinna går i sin sorg rakt ut i öknen för att söka tröst mellan sand och himmel. Jag tycker om novellsamlingar - det är som att plocka en karamell när man behagar. Lagom att läsa som egna små "kvällssagor" och behöver inte sträckläsas.


En bok som stått några år på vårt bibliotek men som jag inte öppnat förrän detta tema dök upp var Jag har hört kamelerna sjunga av Marianne Ahrne. Jag vet inte varför den aldrig blivit läst för jag har hört Marianne Ahrne berätta om sina resor i något program för länge sedan så jag vet att hon upplevt mycket under sina resor i bl a Asien, i synnerhet Mongoliet. Nu var det ett sant nöje att läsa om hennes resor i Afrika, i Namibiaöknen och framför allt när hon följde med en karavan på en 24 dagar lång resa med tuareger rätt in i Saharas otillgängliga ökenlandskap.
Det är skrivet öppenhjärtigt och med självdistans och humor. Det finns gott om dramatiska inslag men också otroligt poetiska beskrivningar av öknens både farliga och vackra sida. Det är inte lätt för en - om än resvan - medelålders kvinna att ge sig i kast med både män uppvuxna i öknen och kameler som är öknens självklara kungar.

Till sist - några filmtips: Ökenfilmernas ökenfilm torde väl vara Lawrence av Arabien men för mig är det otvetydigt Den engelska patienten, efter Michael Ondaatjes roman. Filmen utspelar sig i ett litet hus, ett kloster, i Italien där sjuksköterksan Hana vårdar en engelsk patient, som kraschat med sitt plan i Saharaöknen. Genom tillbakablickar får vi veta hans historia, som till stor del handlar om kärleken till Katharine. Två andra män vävs också in i historien med sina berättelser, David Caravaggio och sikhen Kip. Det här är en av de bästa filmer jag sett. Jag gråter varje gång jag ser den - för den sorgliga historien, de oerhört vemodiga vackra bilderna och för den underbara musiken. Ralph Fiennes, Juliette Binoche och Kristin Scott Thomas är några av skådespelarna. Rikt oscarsbelönad.



En annan strålande och stark film är Den skyddande himlen av Bernardo Bertolucci efter en roman av Paul Bowles med John Malkovich och Debra Winger i huvudrollen. Det här är en brutal och gripande film om ett amerikanskt par som tillsammans med en vän reser till Afrika för att fly undan slentrian både i livet och i äktenskapet. Kanske mest en flykt från dem själva. De utmanar Afrika och öknen och öknen utmanar dem med katastrofala följder. Drama, tragedi, passion, erotik i en och samma film. Precis som i Den engelska patienten så är både miljöer och natur otroligt vackert skildrat och musiken underbar. Bägge filmerna ligger tidsmässigt strax efter andra världskrigets slut.




Anna-Lena slutligen hade med sig filmen Couscous som roligt nog utspelar sig i Sête i sydöstra Frankrike, där jag själv bott i över en vecka för några år sen. Jättekul. Filmen handlar om en familj, där den äldre hamnarbetaren Slimane blir arbetslös och bestämmer sig för att öppna en couscousrestaurang på en båt. Men när restaurangen öppnar så blir det också plats för en massa förvecklingar. Charmig, trollbindande i det varma sydfrankrike. Här hettar det både i matlagningen och i samtalen och magdansen vi får uppleva höjer temperaturen avsevärt.
Nästa gång skall det handla om passion!!



måndag 15 mars 2010

Odöd, blek och hungrig - vampyren i bok och film



Alltså. Jag är kanske inte rätt person att uttala mig då jag mest läst ungdomsböcker med vampyrtema. Men just nu läser jag en frejdig bok om vampyrer i fiktionen, av Nils Ahnland. Utgiven på BTJ Förlag och alldeles säkert med målgrupp bibliotekarier (författaren är själv bibliotekarie), även om det på baksidestexten står att läsa: "tänkt för alla - inte minst ungdomar - som har en djupgående kärlek till, eller fascination inför vampyren och det denne representerar".

Hmm... Kanske passar jag in där? I vilket fall är den rolig och underhållande och absolut lättläst. Den inleds med en (Heltäckande? Vad vet jag om det, den känns gedigen i alla fall.) genomgång av vampyrism i alla tider och många kulturer (mytologi, folktro). Sedan blir det vampyrlitteratur och film, de största och de bästa i sitt slag. Där kan man bläddra fritt, mellan egna favoriter.

Och grejen är den, trots att jag långt ifrån sett/läst allt detta, så "vet" man ju lite om vampyrer utan att ha forskat i ämnet, och det är roligt att plötsligt "förstå" en del om tanken bakom vampyren som figur och vampyren som lockelse. Jag läser den just nu för att få uppslag till det där seminariet om vampyrer på Littfest, och kanske jag känner att jag måste fundera lite till eftersom det mesta i denna bok är riktat mot en mer vuxen läsekrets. Men den är välskriven och rolig som sagt, och definitivt att rekommendera. (En intressant aspekt i boken är hur författaren återkommer till hur rumsrent det är att läsa skräck öht, och såklart även denna undergenre. Ja! Det är okej att läsa! Kom ut ur garderoben med era tummade böcker!)

Synd bara att den är så eländigt dyr i inköp.

lördag 9 januari 2010

Skräckens cirkus



Darren Shan, författarens namne är också huvudperson i boken, tvingas av sitt goda hjärta att bli vampyrens medhjälpare. Precis så heter också filmen som kommer i februari Cirque du Freak: The Vampire's Assistant

Jag läste den igårkväll (men har haft med den på många bokprat, tipsat många elever om den, ha låtsats ha läst den, jag min bedragare!) och den motsvarade mina förväntningar. Jag undrar varför man ännu inte lärt sig att slå mynt av en kommande film? På mitt bibliotek finns den inte inne, dessutom var det kö på den så jag åkte till mitt närbibliotek där jag hittade den under en hög med andra böcker, helt lös och ledig för att följa med hem till mig och min äldsta dotter. Att hjälpa ungdomar till vetskapen om att det ofta finns en bok bakom en film tycker jag är behjärtansvärt!

Den är lättläst och inte alls särskilt läskig, den är klassad uHce vilket förvånar mig då jag personligen var räddare när jag läste böckerna om Spiderwick (Hcf).

När jag kollat klipp på Youtube ser jag fram emot en mysrysig biokväll med det av mina barn som är gammalt nog att se den. Premiär 26 februari i Sverige.

Andra bou-böcker nyligt filmade som jag ser fram emot:



Alice i Underlandet

och förstås: Till vildingarnas land

lördag 4 april 2009

Högläsaren av Bernhard Schlink

Jag har läst Högläsaren av Bernhard Schlink, Jag skall fatta mig kort eftersom jag redan skrivit om handlingen i mitt bokval denna gång fast då efter jag sett filmen. Tänk - den är fortfarande lika underbar! Omläsning fungerar utmärkt med bra böcker - det tål att upprepas. När jag såg filmen för ett tag sen (se tidigare betraktelse här http://sexbockerochenfilm.blogspot.com/search/label/Film) och nu läser boken igen så märker jag hur väl filmen följer boken - både i handling, i vissa små detaljer och även i repliker ibland. En välgjord film med andra ord. För att återgå till boken så är den som sagt otroligt välskriven på ett språk som griper tag i läsaren direkt. Berättaren är den nu äldre mannen Michael som minns sin kärlekshistoria med den betydligt äldre Hanna under tidigt sextiotal i Tyskland. Det är en sinnlig historia om närhet, sexuellt uppvaknande, beröring och litteratur - men också en berättelse om dolda hemligheter och att en människas liv bara är hennes - med all glädje, smärta, livsval och minnen - och att kärlek kan överskrida alla gränser och faktiskt påverka hela en människas liv. Fast detta är väl ingen ny sanning. När jag googlar på denne rätt okände författare så ser jag att han skrivit en bok till som översatts till svenska - Kärleksflykter. Den skall jag låna! Ber att få återkomma.

Otippat tema på Bok och Film: Oprah X 2 (eller om man vill det: Danny X 2)

Den första vuxenklassade bok som jag läste:



Purpurfärgen av Alice Walker. Denna Celia, så skadad av livet att hennes känslor aldrig tillåts sippra som solljus fram bakom trädet - om ni minns så gör hon sig till ett sådant när övergrepp och misshandel pågår.

Jag såg även filmen strax efter att jag läst boken och eftersom (?) jag var ung tyckte jag att det var "precis som boken". Jag har inte sett om den i vuxen ålder, kanske skulle jag tycka annorlunda. Men jag är också rädd att förstöra filmupplevelsen från när jag var fjorton/femton, det känns som om jag vill ha kvar den.

I Purpurfärgen finns en stark kvinna, en som inte låter sig böjas i första taget: Sofia, Harpos fru. Hon kan inte böja sig som Celia, vilket sätter sina spår i hennes ansikte och hennes själ - misshandeln blir kraftigare då mannen slår en stark kvinna, Sofia kan inte ta emot och gå vidare utan måste sätta sig upp gentemot mannen som hon älskat och som är totalt oförmögen att tänka själv. Behöver jag säga att en insikt för första gången damp ner i mig när jag upprördes över detta. Ilskan över att en kvinna inte får vara stark, nej, hon måste anpassa sig till männens värld (Celias strategi) för att överhuvudtaget överleva.

Sofia spelas i filmen av en rund och go Oprah Winfrey. Filmen nominerades fö till 11 Oscars. Danny Glover spelar Mr A (Albert). 1985. Whoopie Goldberg fick sitt genombrott som Celia.



En gåva av en av mina mostrar, en pocket på engelska av Toni Morrison: Älskade (Beloved), som jag läste med andakt. Jag insåg att det inte alls var lätt för tidigare slavar att anpassa sig till friheten efter inbördeskriget. För dessa amerikaner var det nytt att vara fria, att ha ansvar över sin överlevnad, möjligheter (och inga alls kunde det ju visa sig)... Den enda "mall"
man hade var ju ett frihetsberövat liv.

Sethe heter en slav, en kvinna som lever på farmen Sweet Home. Hon rymmer från de fasansfulla förhållandena på gården, tillsammans med sina barn. Den yngsta dottern är så liten att hon inte fått ett namn ännu, hon kallas av Sethe bara för Beloved. Gårdens män hinner i fatt henne och i sin desperation försöker Sethe att mörda sig själv och sina barn. Hon lyckas bara med ett, den yngsta, Beloved.

När friheten når dem flyttar Sethe till ett hus, och när vi kommer in i boken bor hon där med sin äldre dotter Denver, en hund och - något mer. En ande, ett spöke, något som inte tycker om främlingar men som älskar Sethe. Spöket är oresonligt och ilsket ena stunden, nöjt och belåtet den andra. Sethe och Denver har lärt sig att leva med det och tycka om det. (Hunden går överhuvudtaget aldrig in i huset.)

En dag dyker Paul D upp. Han bodde också på Sweet Home och Sethe blir glad över att han kommer. Spöket blir det inte. Paul D lyckas, efter en mycket plågsam och högljudd exorcism, att driva ut spöket. Hunden promenerar över tröskeln så lätt som ingenting. Sethe tycker att det är tomt men hon vänjer sig, och nu har hon ju Paul D också.

Så kommer en ung flicka på vägen - hon är barfota och nästan utan kläder. Hon kan knappt prata och hela hennes kropp är liksom lealös, men hon är på väg till Sethe. Hon får flytta in och Sethe slösar omtanke och kärlek på henne, denna halvvuxna flicka som bara är glad om Sethe är i närheten. Hon beter sig som ett litet barn och Sethe tar emot henne som ett sådant. Flickans namn är Beloved och hunden går återigen aldrig in i huset.
Boken är en mycket stark upplevelse och förutom mycket annat, en skildring av kärleken mellan en mor och hennes barn och en förståelse av den desperation Sethe måste ha känt inför utsikten att låta sina barn växa upp som slavar - en desperation som tvingar fram en sådan handling går inte med ord beskrivas.

Filmen var inte ett liknande mästerverk, och jag tror att man ska läsa boken först- då fylls filmens luckor.

Sethe spelas av Oprah Winfrey. Paul D av Danny Glover. Filmen från 1998.



Det blir inte längre än så, min femåriga dotter står i vardagsrummet och skriker Scheisse och eftersom ingen av oss i vanliga fall talar tyska och jag inte tror att jag spelat mina Ebba Grön-skivor de senaste åren känns det som om en utredning är på sin plats.

Trevlig helg!

fredag 13 mars 2009

Kate Winslet X 2

Jag har:
1) ett barnbarn som fullkomligt älskar Kate Winslet sen flera år tillbaka
2) en kompis som jag har ett "span" tillsammans med

Därför har jag nu sett två Winslet-filmer på raken för att kunna föra uppdaterade diskussioner med Linn och samtidigt har jag satt på mig genusglasögonen. Det är nämligen så att min kompis span går ut på att även om kvinnor har huvudrollen i många filmer som gestaltas de med manlig blick.

Jag har sett The reader och Revolutionary road - två otroligt bra filmer för övrigt - bägge baserade på välkända böcker - The reader (Högläsaren på svenska) av Bernhard Schlink och Revolutionary road av Richard Yates.

The reader är ett gripande kvinnligt personöde. Samtidigt handlar det om en ung pojkes första möte med kärleken - en kärlek han aldrig riktigt kommer över. När de träffas är det stor åldersskillnad - Michael är fortfarande en grabb i tonåren - Hanna (Kate Winslet) en vuxen kvinna med mörka hemligheter i bagaget. Deras kärleksmöten innehåller mycket sensualism och efter kärleksakten läser Michael högt för henne ur världslitteraturen. Handlingen utspelar sig i Tyskland under 60-talet när den tyska skulden över förintelsen är tung för det tyskar som försöker möta en framtid. Paret skiljs hastigt åt och när de återser varandra uppdagas Hannas förflutna. Boken är otroligt bra och i den får man ju också tillgodogöra sig det vackra språket.

Men nu till spanet; joodå - nog sjutton är det genom Michaels ögon vi upplever Hanna. Hennes tankar och reflektioner finns inte med i filmen även om hon är den som står i fokus. Kate Winslet är urbra i rollen och åldras trovärdigt medan den unge Michael spelas av en likaså duktig ung skådis som jag inte känner igen (David Kross) - den äldre upplagan är snyggingen Ralph Fiennes som jag aldrig glömmer efter filmen Den engelska patienten. Se filmen - läs boken!! Kate fick en oscar för rollen i år. Grattis Kate - jag gillade din oförställda glädje när du fick guldgubben - det var du värd!

Revolutionary road är också en stark film om ett ungt par - Frank (Leonardo Dicaprio) och April (Kate Winslet). De är nygifta och har flyttat in på Revolutionary road fast beslutna att inte bli ett mainstream-couple och fastna i förortstristessen - jobb, ungar, grillpartyn med grannen osv. De har redan i filmens början fått två barn, April har gett upp sitt skådespelande och fördriver tiden hemma med grannfruarna och Frank vantrivs med sitt jobb. April står för förändring och vilja att bryta sig loss och drar sin man med sig mot filmens branta stup. Bra skådisar i bägge rollerna - särskilt Leonardo tycker jag. Men spaningen då? Visst - samma här - det är - utan att föregripa slutet för er som inte sett filmen och skriva en spoiler - bäst om besvärliga fruntimmer som trilskas med både det ena och det andra straffas. Kan man inte stänga in dem på vinden så finns det väl andra sätt. Men en mycket sevärd film. Boken har jag tyvärr inte läst än - vi köpte in den på bibblan och vips försvann den runt i systemet på en gång. Men jag har läst mycket om boken och förstått att den skall vara klart läsvärd.


It´s a mans world - but it wouldn´t be nothing without a woman in it ...... eller hur?

Anna-Karin! Jag håller med dig på alla punkter ang Låt den rätte komma in. En film att äga och se många gånger. Jag älskar att det ser ut som om filmen spelats in på mitt Ålidhem. Alfredsson har verkligen fångat det djupa vemodet i boken. John Ajvide måste vara nöjd. Skulle by the way gärna stöta på en vampyr "modell -du-vet-han-i-true-blood" i tvättstugan.
(Bilderna från flickr)

måndag 2 mars 2009

Tema: Jane Austen - Stolthet och fördom

Jag läste Stolthet och fördom i vårt lilla Jane Austen-tema. Det är ju en av hennes mer kända böcker och jag såg även filmen i lördags. Jag gillar boken, vacker i engelsk utgåva - mycket tack vare Lizzy. Hon är en tjej med skinn på näsan och som vågar gå sina egna vägar på tvärs mot vad seden bjöd vid den här tiden (som man kan anta är tidigt 1800-tal). Det var inte lätt att lotsa sig igenom seder och bruk, artighetsfraser och ritualer vid dåtidens dejting och romanser.

Lizzy, eller Elizabeth Bennet som hon egentligen heter, bor i Hertfordshire, en liten by, med sin familj bestående av en vänlig och tålmodig far, en hysterisk mor och fyra systrar. Själv är hon den näst äldsta och tillsammans med storasyster Jane de av fadern mest avhållna. En dag får familjen vetskap om att en rik yngling, Mr Bingley, skall flytta in i det närbelägna godset Netherfield. Lizzys mor ser genast en blivande måg i den nyanlände och när de blir inbjudna till den första balen till Mr Bingley försitts ingen tid att få alla döttrarna presenterade - i synnerhet de äldsta. Mr Bingley har en vän med sig - den tystlåtne Mr Darcy. Det är nu pardansen börjar mellan den unge Lizzy och den från början så inbundne Darcy. Men Lizzys fördomar om den unge snygge mannen växer i takt med att historien vecklar ut sig och deras stolthet sätter likaså käppar i hjulet - men som läsare följer man författarens skickligt upplagda passionshistoria och man bara VILL att de skall falla i varandras armar.

Det är lite enklare nu för tiden när man bara kan lägga ut ett kort och skriva en häftig presentation på en dejtingsajt så är saken biff - nåja för en del i alla fall. Dåtidens engelska etikett är närmast att likna vid en orrspel i Norrland en arla vårmorgon.

Filmen var helt okey och följer boken väl. Det finns ju massor med filmversioner men TV-serien från 1995 med Colin Firth som Darcy är snäppet vassare. Jag såg filmversionen från 2005 med Keira Knightley och Matthew Macfadyen. Donald Sutherland spelar fadern övertygande och alla scenerier känns väldigt autentiska. Sen är det ju massor med ängar och dimmor och fladdrande hår och caper förstås. Både boken och filmen skildrar även klassamhällets olika skikt även om de riktigt fattiga lyser med sin frånvaro. Lizzys familj är väl vad man idag skulle kalla för medelklass. Men tuffast är nog ändå att Jane Austen skildrat en kvinna som går sina egna vägar och gör sina egna medvetna val i en tid då ingen knappt ens kunde stava till jämställdhet och kvinnors rättigheter.

onsdag 4 februari 2009

Jag tänkte göra ett tillägg till föregående bloggare. Vi som blev kvar på slutet tänkte också att vi skulle byta dag för nästa träff till söndag istället för fredag!? 1/3 kl. 15.00.

Dagarna rinner iväg och jag har ju ännu inte redogjort för en av mina gamla favoriter bland läsupplevelser, en avdammad sådan i pocketversion som nästan har fallit sönder. Många rusade iväg precis som jag och köpte boken efter att ha fängslats av filmen "Varats olidliga lätthet" som kom...var det i början på 90-talet (?) med oemotståndlige Daniel Day Lewis i en av huvudrollerna. Boken har jag läst om både en och två och tre gånger (minns inte riktigt hur många gånger). Det är egentligen ganska mångbottnad filosofisk/politisk berättelse som även tar upp stora teman som kärlek och livets förgänglighet. Den utspelar sig under Pragvåren 1968 under Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien. Boken är tidlös och fortfarande aktuell för den som befinner sig i grubblerier om livet, tiden och kärleken. Åh vad jag vill se filmen igen!
I övrigt vill jag läsa Northanger Abbey av Austen till nästa gång