Visar inlägg med etikett USA. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett USA. Visa alla inlägg

fredag 6 augusti 2010

Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet av Sonya Sones

Den amerikanska författaren och regissören Sonya Sones har skrivit två böcker om ung kärlek i prosalyrisk form. I den ena är det Sophie som berättar, i den andra Robin. Det är gripande, komplicerat och underbart - precis som kärlek skall vara.

Sophie är ihop med Dylan men allt känns inte helt rätt, trots att Dylan har allt man kan önska. Han är snygg och cool, ändå förstår inte Sophie varför hon hela tiden kastar blickar och får fantasier kring skolans omtalade nörd, den inte särskilt snygge Robin, av alla kallad Murphy. Hennes förtrogna är kompisarna Rachel och Grace. Men för dem kan hon inte berätta allt. Sophies föräldrar bråkar och hon har ett dubbelt förhållande till sin mamma som kulminerar på en skoldans och maskerad. Det är på den dansen hon får dansa med en maskerad främling som får hela hennes kropp att bara vilja fortsätta och fortsätta vara i hans armar. Men främlingen försvinner som en Fantom på operan. En dag bestämmer hon sig för att gå till sin älsklingstavla på stans museum och allt förändras.

I Vad min flickvän inte vet är det Robin/Murphy som är berättaren och vi får följa hans upplevelser av utsatthet i skolan (de går i nian i Highschool) och hans längtan efter att bli sedd av den enda som han drömmer om - Sophie. Robins konstintresse och begåvning för teckning för honom till en teckningskurs där han träffar nya vänner, som inte ser honom som ärketönt utan ser honom för den han verkligen är. När han så äntligen träffar Sophie är frågan - kommer hon att våga visa sig med honom? Är hon stark nog att vara hans vän? Vågar hon ta emot hans kärlek?

Jag kommer direkt att tänka på två andra böcker när jag läser Sones parböcker, nämligen Aase Bergs fantastiska poesiroman Människoätande människor i Märsta (som jag recenserat här tidigare) och Katarina Kuicks bok Den första gång jag såg dig. Bergs bok för att hon också i lyrisk form, med luftiga verser men ändå med vikt vid varje ord beskriver tre tonårstjejers liv och resa ut på det oberäkneliga hav som måste korsas innan man blir vuxen, Kuicks bok för greppet att låta två personer komma till tals kring samma tema - mötet dem emellan. I den senare dock koncentrerat till en enda liten pärla till bok.

Sonya Sones lyckas väldigt väl ge de bägge ungdomarna var sin röst. Texten vibrerar av kärlek, smärta, ja t o m hat ibland - och inte så lite sensualism. Ta bara dessa korta citat ur handlingen om den klänning hon bär på dansen, en klänning som mamma tycker är allt för vulgär.

"Och något kommer
att hända.
I kväll.

Jag känner att det närmar sig.
Och jag kommer att ha den här klänningen på mig
när det händer.

Ibland bara vet jag saker."

Senare ....

"Min mamma
snor runt,
hugger mig
med knivarna
som glimmar i hennes ögon
och viskar med mörk
såpoeraröst:

- Den klänningen!"

onsdag 21 juli 2010

Utan ett ord av Linwood Barclay

En natt på 70-talet drömde jag att jag vaknade och när jag tittade ut genom fönstret fanns där ingenting. Världen var borta. Min lägenhet svävade i "ingentinget". Jag kom att tänka på den drömmen när jag började läsa den nya bekantskapen Linwood Barclays thriller Utan ett ord.

Cynthia är en tonårstjej som blivit hämtad av sin far kvällen innan. Pinsamt nog utdragen ur pojkvännens bil och dessutom rejält överförfriskad. Nu är det morgon, hon är spak och bakis. Men när hon kommer ner till köket är det något som inte stämmer. Allt är tyst. Märkligt tyst! Inte ett spår av varken hennes föräldrar eller brodern Todd. Inget kaffe som puttrar, ingen disk efter frukosten, inte ett ljud. Hon ger sig iväg till skolan och funderar på flera olika anledningar till att familjen gett sig iväg tidigare än vanligt, men när hon ringer från skolan och inte får något svar anar hon oråd och ger sig iväg hem igen.

Det hon inte vet är att hon inte kommer att återse sin familj den här dagen, eller nästa eller nästa. När kapitel 2 börjar har det förflutit 25 år och Cynthia har bildat en egen familj. Hon har en liten dotter och det är hennes man, Terry, som är bokens berättarröst. Cynthia har ställt upp på ett dokumentärprogram om gamla olösta fall, i hopp om att något spår skall uppenbara sig och kanske någon skall höra av sig. Mycket riktigt - hon får ett samtal - samtidigt börjar det hända den ena märkliga saken efter den andra - och historien drar igång.

Barclay har inte skrivit någon större litterär berättelse men den är spännande och absolut inte förutsägbar vilket gör att man hänger med ända till slutet. Det är inte polisens utredningsarbete som ligger i förgrunden utan Terry som börjar nysta i olika lösa trådar. På så vis liknar den t ex Harlan Cobens böcker, där polisarbetet också enbart är en kuliss i bakgrunden.

torsdag 8 juli 2010

Just kids av Patti Smith


60-talet var för mig tonårsvånda, modskultur och raggarbilar och ett begynnande uppvaknande av politisk insikt. Men det var också musik. Jag föddes liksom alla i min generation in i rockens decennium och fick uppleva att sitta vid radion och lyssna på Dylan, Beatles och Stones första låtar som frälste oss med ömsom mjuka popballader ömsom hårda rockriff. Allt kom från England och USA. Själv var jag lyrisk att få träffa Tommy Körberg på uppdrag av Västerbottens folkblad där jag pryade 1968 när han sjöng Somebodys taken Maria away i gruppen Tom, Mick and the Maniacs på stadens ungdomsgårdar. Men detta var enbart en pust i de rockvindar som blåste då.

I äpplet New York stötte den unga Patti Smith på betydligt för framtiden mycket mer tunga namn än Tommy Blom och Svenne Hedlund. I den underbara boken Just Kids njuter jag varje sida av hennes berättelse om hennes möten med den tidens uppåtgående stjärnor som Janis Joplin, och Jimi Hendrix, stjärnor som även hinner slockna innan Patti ens hunnit bilda sitt första band.

Vi får följa henne som tonåring hemma i Jersey, till New York dit hon söker sig för att hitta ett jobb som servitris. Med poeten Rimbaud och knappt några pengar på fickan kommer hon till en stad som vid den här tiden är en smältdegel för den tidens konstnärer, poeter och musiker. Hon möter tidigt den unge Robert Mapplethorpe, katolik och bi/homosexuell sökare. Han lever "on the edge" med droger och prostitution. Men deras möte blir avgörande för hela deras kommande liv (hans kortare då han dör i aids 1989) och det är löftet till honom, att skriva deras berättelse, som utgör grunden för Just kids.

Patti är en formidabelt bra berättare. Hennes bok bygger vad jag förstår på noggranna dagboksanteckningar - därför får vi detaljerat följa henne från att hon slår sig ihop med Robert och de bokstavligen lever på vatten och bröd till hennes första jobb och Roberts trevande fotograferande och bildskapande tills de får råd och möjlighet att flytta in på Chelsea Hotel - detta legendariska ställe där dåtidens konstnärer och musiker bodde. Det är där hon stöter ihop med Dali och Hendrix, Janis Joplin och Sam Shepard. Men runt dessa människor finns även musikklubbar, pubar, teatrar och restauranger där de träffas och så förstås det stora konstnärliga kollektivet The Factory med Andy Warhol i spetsen. Vi får också följa hennes och Roberts konstnärliga utveckling fram tills de första utställningarna, poesiuppläsningarna och bildandet av hennes första band och skivinspelning Horses som självklart Robert fotograferat omslaget till.

Hela tiden susar kända namn förbi och man blir grymt avundsjuk på någon som fick leva mitt i allt detta men också tacksam att hon liksom Dylan i sina memorarer kan ge den bakgrund som en annan bara drömde sig bort till via Bildjournalen i sin egen lilla hemstad här i norr. Hon gör även resor till Europa den här tiden - till Paris med sin syster men sedan ensam för att besöka Rimbauds hemstad och grav och även Jim Morrisons gravplats i Paris.

Det här är en bladvändare och en bok att äga. Med boken ges även hennes dikter och en skiva ut. Patti som förutom att hon är musiker är också en driven författare, poet och konstnär. Robert hade precis fått sina första stora utställningar när han gick bort men hans konst lever idag sitt eget liv och han har skrivit in sig bland de stora kända fotograferna och hans verk ställs fortfarande ut.

Jag beställde omgående hennes debutalbum och den enda film som gjorts om henne - Dream of life av Steven Sebring. Hennes största hit blev Because the night som hon skrev tillsammans med min andra ikon i livet - Bruce Springsteen (som kom ut 78 på hennes platta Easter). Lyssna på den på youtube! Jag håller också henne högt för hennes värderingar och för att hon opåverkad av decenniernas ström håller sin stil och värdighet. I sitt långa mörka hår och sina mörka kavajer står hon fortfarande på scen vid 63 års ålder - nu senast på Love & Peace-festivalen i Borlänge i år. Gissa vem som var i Dalarna då men missade rubbet? Just det! Jag!!!

"Jesus died for somebody's sins but not mine" är mitt favoritcitat ur hennes stora textarkiv (från låten Gloria).


Pattis hemsida!

Robert Mapplethorps hemsida

tisdag 16 mars 2010

Oates har gjort det igen


Joyce Carol Oates är en författare som alltid skriver otroligt bra böcker. När en ny bok av henne kommer ut sparar jag den som en liten karamell att långsamt avnjutas.


Hennes senaste bok "Älskade syster" innehåller allt som en Oates bok ska innehålla: hemligheter i det förflutna, bra kvinnoporträtt, mord eller försvinnanden. I boken får vi följa den 20-årige Skyler Rampike som minns tillbaka till sin barndom under 90-talet och det tragiska mordet på sin lillasyster Bliss. De två syskonen växer upp i en konservativ, dysfunktionell familj med nästan sektlika kristna värderingar. Skyler är storebrodern, den "andre" och mindre älskade, Bliss är den blonda favoritflickan som vid 4 års ålder blir en isprinsessa och vinner flera tävlingar i konståkning. När Bliss står på toppen av sin karriär (vid 6 års ålder!) hittas hon mördad i familjens källare och ett mörker läggs över Skyler.
När man läser boken förundras man över hur egoistiska och fullständigt gräsliga föräldrar Skyler har, och samtidigt kan man se dem framför sig: fördomsfulla karriärsstrebrar som vill komma in i den högsta societen och beter sig precis hur som helst för att nå dit. Samtidigt med en dubbelmoral som kanske är typiskt amerikansk, som goda kristna går man i kyrkan varje söndag men visar inte kärlek till sina barn.

Delar av boken bygger på en verklig händelse i USA, skönhetsdrottningen JB Ramsey som mördades 1996. Oates väver en skickligt berättad historia som först på slutet får sin oväntade upplösning.


Har ni inte läst någon bok av Oates, gör det nu!

måndag 1 februari 2010

En välsignelse av Toni Morrison

Så sorgsen jag kände mig när jag läst Toni Morrisons bok En välsignelse - samtidigt så lycklig. Sorgsen över handlingens obegripliga mörker - lycklig över språket och kraften i de människor hon skildrar.

Handlingen utspelar sig i slutet på 1600-talet och platsen är Virginia. Det är en omvälvande tid i Nordamerika, i det som till slut skall formas till de förenta staterna, en stormakt i världen. Nybyggare från hela Europa samlas i samhällen och sprider ut sig på enskilda ensliga platser. Det är ett hårt liv. Många kommer från fattiga förhållanden för att söka lyckan och en ny tillvaro - överresorna är vådliga, långa med många umbäranden - detta är ju på segelfartygens tid. Tillvaron i det nya landet är hård.

Men detta är också en tid för lidande för den inhemska befolkningen, indianerna, som ser sina marker bli förrödda, byar brännas, familjer splittras, kulturer trasas sönder. Hit kommer också de som inte beträder ett hoppets land eller som med sina generationsdjupa rötter har något att kämpa för - nämligen slavar från Afrika - från de olika kolonierna. De har inget värde annat än som handelsvara, ingen framtid, inget att återkomma till. De behandlas värre än djur och det är en skakande läsning om både infångande, slavmarknader, överresor och försäljning. Detta är vid sidan av förintelsen och andra humana övergrepp mänsklighetens stora skam.

Toni Morrison förenar dessa olika grupper i fyra kvinnor. Nybyggarhustrun Rebekka, indiankvinnan Lina, blandrasflickan Sorg och den unga slavflickan Florens. De sammanförs av ödet på Jacob Vaarks farm, en man som trots allt är emot slaveriet. Men Jacob dukar under för sjukdom och kvar finns kvinnorna och när även husmor Rebekka insjuknar förstår de övriga att de är helt rättslösa om även hon går bort.

" Ingen av dem kunde ärva, ingen tillhörde någon kyrka eller stod upptecknad i deras böcker. Kvinnor utan lagliga rättigheter, de skulle bli inkräktare och ockupanter om de stannade kvar efter Fruns död, de kunde säljas, hyras ut, bli överfallna, bortförda, drivas i landsflykt. "

Toni Morrison skriver på en tät, vacker och obarmhärtig prosa om sina anfäders liv på den amerikanska kontinenten. Hennes författargärning är att skriva de svartas historia och den här romanen är utmärkt att läsa innan man läser hennes stora roman Älskade. Hon fick nobelpriset 1993 och förtjänas att läsas om och om igen. Den här boken borde vara obligatorisk i skolans högstadium.

Alla kvinnorna bär på en historia som var för sig är djupt gripande och romanens lilla Florens, som är den genom vars ögon vi får uppleva världen, räddas i den starkaste form av kärlek man kan tänka sig - den att osjälviskt avstå från det man skattar mest i livet för att skänka hopp om frihet.

tisdag 8 december 2009

Panik av Jeff Abbot

En av dessa nätter som slutar i vargtimmen - ni vet, när man inte kan somna om och ligger och stirrar i taket och tänker på allt möjligt som inte har med sömn att göra som t ex skolbiblioteksutveckling(04.37 typ), då tog jag i panik fram min mp3-spelare som jag laddat med några nya deckare. För att skingra tankarna och bli trött igen (att lyssna kan ju var så himla sövande) så tryckte jag på startknappen och började lyssna på Jeff Abbots åttonde bok - Panik.

När väckarklockan så småningom ringde och talade om att det var dags att stiga upp var det med en vredgad blick jag tittade på urtavlan och snozade en stund till - för boken var så otroligt spännande. Jag gillar verkligen böcker som suger tag i en på en enda gång och kastar läsaren in i handlingen.

Vet vi allt om vårt förflutna, våra föräldrar och deras liv? Det gör inte Evan Casher, en ung prisbelönt och oscarsnominerad dokumentärfilmare. Han väcks tidigt en morgon av sin mamma som bor en timmes bilresa bort (handlingen är förlagd till Texas) och som ber honom komma på en gång. Hon vill inte berätta varför men hon är så angelägen att han inser att det är något som är på gång, hans mamma är sig inte lik, så han drar iväg på en gång och lämnar bara ett meddelande till sin nyfunna flickvän.

När han kommer fram så finner han sin mamma brutalt mördad och i sin stora förtvivlan hinner han inte agera förrän han själv utsätts för ett mordförsök där han i sista sekunden räddas av någon för honom okänd. När polisen kommer till platsen så kan man definitivt inte andas ut - för boken har precis börjat. Nu händer allt slag i slag och snart befinner Evan sig i en mardröm där han plötsligt jagas av alla.

Vad var det för hemligheter hans mamma bar på? Var är hans pappa? Vem kan han överhuvud taget lita på? Flickvännen? CIA? FBI? Polisen? I panik försöker han förstå vad som händer och inser till slut att han är helt ensam om att fatta de rätta besluten.

Spännande och medryckande och inget man helst lägger ifrån sig för att stiga upp och gå till jobbet.

söndag 8 november 2009

Sorgesång av Siri Hustvedt

I vissa stunder i livet samlas tankarna på de som levat och de som fortfarande lever omkring mig. Trådarna söker sig inåt och bakåt och hakar fast vid släktingar och vänner i den tid som förflutit och knyter ihop sig med nutiden till en väv som drabbar en med en insikt om livets komplexitet. Minnena är kittet som håller fast det förflutna med nutiden.

Precis så känns det att läsa Siri Hustvedts bok Sorgesång. Bokens berättarjag, Erik, går efter fadern Lars Davidsens död igenom hans kvarlämnade anteckningar och brev tillsammans med systern, Inga. Fördolda hemligheter, en människas okända djup och tankar uppenbaras och fadern för sina barn tillbaka till sin ungdom som soldat under kriget, vidare till sin egen uppväxt och knyter så trådarna till Erik och Ingas farfar och farmor. Vidare, vidare, djupare och djupare.

Inga har dubbel sorg, hennes man, den kände författaren Max har också dött med hemligheter som brister i ljuset av mötet med nya människor. Ingas och Max dotter Sonia bär också en sorg - inte bara efter fadern - utan i skuggan av 11 september faller fortfarande människor som brinnande kometer till marken i hennes tankar och drömmar.

Erik, som är psykoterapeut, möter boken igenom sina patienter bara angivna med sina begynnelsebokstäver. Deras trauman och problem blandas med Eriks eget letande efter sitt eget jag. Så finns där Miranda, den unga jamaicanska kvinna som hyrt in sig i Eriks hus och som han blir förälskad i. Även hennes liv tråcklar sig fast med Eriks, bland annat genom den lilla dottern Eggy. Det är också Eggy som symboliskt med ett nystan knyter fast Erik med hans möbler och tillhörigheter i slutet på boken - en tydlig bild av livets oregelbundna virrvarr men med fasta punkter där vi obönhörligt sitter fast i livsväven.

Det här är en stor läsupplevelse men också en bok som man bör läsa sammanhängande över tid. Många trådar skall knytas ihop och det gäller att hålla isär alla skeenden och personer.

Jag blir djupt gripen av de sista sidorna som får mig att tänka på mitt eget liv - allt det som hänt och finns registrerat djupt inom en och där allt kan spelas upp - som på en teaterscen - med alla inblandade människor som på ett eller annat sätt berört mig i livet.



I boken görs en jämförelse med människan som en sekretär, taget ur filosofen Sören Kirkegaards bok Antingen eller. Sekretären med sina lönnlådor är som en människa med sitt dolda innehåll och inre röst. "Vi har alla hemliga fack [...] och för det mesta hittas de aldrig"
Författaren Siri Hustvedt bor i Brooklyn tillsammans med maken och författaren Paul Auster. Hon är född i USA men har norska rötter.