Visar inlägg med etikett Fantasy. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fantasy. Visa alla inlägg

måndag 30 mars 2009

Tam - tiggarpojken av Jo Salmson

Det här gillar jag - fast jag är vuxen (nåja - vuxen och vuxen). Klassperspektiv och drakar i en lättläst fantasy för unga läsare. När jag ser bilden av berget där fem ringmurar skiljer invånarna åt - där kungen bor på toppen och de fattiga längst ned så ser jag en gammal tavla som jag har nånstans i gömmorna med de olika klasserna fördelade i en pyramid. Nog så aktuellt då jag menar att klassamhället fortfarande finns - även om klassbenämningarna förändrats. Tillbaka till Tam som är en fattig föräldralös tiggarpojke som drömmer om ett annat liv och mest om att bli drakryttare när han om kvällarna ser landets åtta drakar flyga in innanför den översta ringmuren.

Det är en förändringens tid - på många sätt. Vintern närmar sig och Tam måste försöka hitta något att försörja sig på för att få ihop till brödfödan. Men han både plågas och lockas av en inre röst som lockar till något annat ......


Härliga mangaliknande bilder av Åsa Ekström. Den här boken kommer ungarna att gilla och vad passar bättre på ett drakbibliotek som vårt om inte den här spännande första delen som lovar en spännande fortsättning.

torsdag 19 mars 2009

Sagan om klanen Otori

Min moster Åsa älskar böcker och filmer om dynastier och Kina. Jag kommenterade på hennes mat- och filmbogg hennes senast sedda film (fö Flying Daggers, Kina under Tang-dynastin):

Du borde också läsa böckerna av Lian Hearn, de finns i pocket, om en familj i Japans medeltid: "Sagan om klanen Otori".

Den var helt fantastisk och jag har just läst sista delen som de facto fick mig att genast ställa mig på kö på bibblan för att få läsa första delen igen: den är nämligen skriven i en cirkel av tid och där sista boken slutar, tar den första vid:

1) Över näktergalens golv
2) På kudde av gräs
3) Under lysande måne
4) Vid hägerns skarpa skri
5) Och himlens vida väv (sista eller första alltså)

PS.
Personligen tycker jag att många fler vuxna borde närma sig ungdomsböckerna. Det finns ett mellanland ungdom - vuxen där gränsen är så flytande, och till detta ingenmans-läsland hör just denna bokserie. Lästekniskt krävande, tjocka, i pocket med liten text, men så oerhörda i sin litterära kvalitet att de matchar alla, oavsett ålder.

Sista delen i Sagan om klanen Otori: Och himlens vida väv

Prequel - utspelar sig före originalet. Prequelen är alltså en efterföljare i verkligheten, men en föregångare i fiktionen. Ordet är ett nyord och är en sammansättning av det latinska prefixet pre- (före, innan) och det engelska ordet sequel. Källa: Wikipedia

söndag 15 mars 2009

Skuggporten

I fredags satt jag med två fantasifulla killar från Skugg-teatern - och gissa vad vi diskuterade? Parallellvärldar och alla de märkliga sätt man kan passera på när man vill ta sig från nutid till en magisk och hinsides äventyrsvärld. Via dörrar, brunnar, speglar, spel och skåp träder man in i en annan värld i barn- och ungdomslitteraturen. Eller en alldeles särskild perrong! Därför var det ganska kul att jag precis nu i helgen läste Lene Kaaberböls bok Skuggporten. Jag gillar den här danska författarinnan jättemycket. Har läst allt hon skrivit som översatts till svenska - Skämmar-serien och böckerna om Silverhästen och Katriona. I de böckerna - precis som den här - är det kaxiga flickor som är huvudpersoner.

Skuggporten börjar dramatiskt och grymt när Anna som är stum, övermannas av en hel hop av ligamedlemmarna i Hajarna. De bär henne, trots hennes förtvivlade motstånd ner i skolans pannrum där de binder henne med ståltråd och lämnar henne ensam i mörkret. Hon har ingen röst att ropa på hjälp med bara en pockande röst inne i huvudet - en röst som liksom hon själv ropar på hjälp. Oh, vad jag älskar när böcker börjar så här spännande och Lene skriver så himla bra och suggestivt.

Hur som helst. Så här är det. Anna är 14 år och bor med sin pappa väldigt provisoriskt i växthuset. För sju år sedan försvanna hennes mamma spårlöst och pappan har sedan dess låst huset och låtit allt förfalla. Han vägrar envist att svara henne var mamman tagit vägen. Har hon övergivit familjen? Är hon död? Anna är säker på att svaret finns inne i huset. En dag bestämmer hon sig för att ta nyckeln som öppnar dörren till det förbjudna huset från sin far. Förnimmelserna av rösterna blir inne i huset starkare. När hon återvänder för andra gången så är det med sin nye vän Aian (som också är den som befriat henne från pannrummet). På den övre våningen finns en fastspikad matta och när ungdomarna frigör mattan finner den en märklig inskription. Det kommer att visa sig vara Skuggporten - nedgången till en fördold och mörk värld fylld med skuggvarelser. Äventyret kan börja.


Det här är en jättespännande och läskig bok och väldigt välskriven. Perfekt att läsa högt hemma med hela familjen som åhörare. Men inget för mörkrädda!! Jag tycker Anna är en liten Lisbeth Salander. Tuff, orädd och tatuerad - med en spindel i handflatan. Boken handlar också om barns utsatthet - om längtan och kärlek och viljan att finna svar - på vem man egentligen är.

lördag 7 mars 2009

Hungerspelen


Collins, Suzanne; Hungerspelen (Hce,u)

Det var ett tag sedan jag läste den här boken, men den var så väldigt spännande att jag blir tvungen att skriva om den- den fastnade i min hjärna och eftersom slutet var öppet så kommer jag på mig själv att titt som tätt tänka på berättelsen- och hoppas att det kommer en uppföljare.

Katniss heter huvudpersonen, och hon lever i USA (nu: Panem) om ett hundratal år. Hela Nordamerika har haft inbördeskrig och samhället som det ser ut nu är utplånat. Istället har man byggt upp en huvudstad som är mycket rik och välmående, människorna i den är ytliga och har på tok för mycket tid och pengar för att det ska vara nyttigt för den mentala hälsan. Man har lärt sig allt som finns att kunna inom läkekonst och manipulering av människors och djurs gener.

Runtom huvudstaden har man byggt upp sk distrikt- tolv stycken, som alla har setts ut att förse huvudstaden med olika förnödenheter: en för jordbruk, en för fiske, en för lyxvaror mm. I det tolfte disktriktet bor Katniss och deras distrikt förser huvudstaden med kol. Hennes far är död i en gruvolycka sedan länge och Katt har ansvaret för att familjen (en mor och en lillasyster, Primrose) ska överleva.

Det har också funnits ett trettonde distrikt. Detta distrikt utplånades för sjuttiotvå år sedan, efter ett uppror. Sedan dess vill regeringen visa folket att det är de som bestämmer över distrikten, och ge exempel på hur världen skulle se ut om ingen styrde landet. Därför har man skapat Hungerspelen.

Hungerspelen går ut på att två ungdomar, en flicka och en pojke, väljs från varje distrikt genom lottning, och skickas till tävlingen. Hungerspelen kan bara vinnas av en person- alla andra dör. Spelledarna kan gå in och styra upp spelet när de behagar men inne på arenan- ett vidsträckt landskap- är det alltså livet som gäller om man vill träffa sin familj igen. Katniss har sedan barnsben följt sin far (och sedan sin gode vän) i de förbjudna områdena utanför distriktet och jagat och snarat, lärt sig hantera pil och båge och blivit van att klara sig på minimalt med näring.

Problemet är bara att många av de andra ungdomarna, från de välbärgade distrikten, har tränats att bli uttagna till Hungerspelen i många år. Och den unge man som lotten väljer ut från Katts distrikt är Peeta- förälskad i Katt och en av hennes få vänner genom den hårda väg genom livet hon hittills gått. Dessutom direktsänds allt i TV över hela Panem, allas ögon riktas mot tävlingen och varje drag spelarna gör ser media till att göra det mesta möjliga av. Umbärandena är fruktansvärda och deltagarna grymma. Spelledarna ser till att ingenting går lätt, de styr allt från väder till muterade monster.

Hur långt kan man gå innan världen kollapsar, och man måste börja om på nytt? Vilka rättigheter har en styrande makt? Hur stort influtande har egentligen media på människor? Hur långt kan man gå när allt ställs på sin spets- kan man döda när den enda man älskar är det som hindrar en från att återse sitt hem?

Hungerspelen är en spännande bok, som läsare kommer man nära Katt och hela tiden, trots att man vacklar emellanåt, har man ett litet, litet hopp om att det kanske ordnar sig på slutet.

Boken väcker tankar.

Jag hoppas att vi får läsa mer om Katt (som alla nu förstår har överlevt tävlingen, sorry. Men på vilket sätt avslöjar jag icket).

söndag 22 februari 2009

Ny fantasyserie för yngre - Beast Quest


Drakens vrede heter första delen i en ny fantasy-serie av Alan Blade för yngre läsare. Här får vi möta den unge föräldralöse pojken Tom som i ett försök att rädda sin by från de faror som hotar deras land Avantien får i uppdrag att be kungen om hjälp. Listigt tar sig Tom in i slottet och får träffa Avantiens härskare. Där får han veta att sex vidunder alltid skyddat deras land - vidunder som folk bara trott fanns i sagorna. Nu har en ond trollkarl, Malvel, drabbats av den värsta farsoten av alla - avundsjukan - och lyckats vända alla vidundren mot det land de satts att skydda. I det första uppdraget - som Tom får av kungen själv - skall han befria draken Ferno från hans ondska i form av ett halsband som sitter runt drakens hals. En av kungens bäste riddare har redan misslyckats med detta och dött i striden men efterlämnat en nyckel, en nyckel som kan befria draken från det halsband han bär.

Det här är en spännande fantasy-berättelse med alla dess ingredienser - riddare, drakar, hiskeliga vidunder, magiska föremål och modiga små hjältar och hjältinnor. Till sin hjälp har den unge Tom sin häst Storm och en vän, flickan Elenna och hennes varg Silver. Lättläst med många bilder. Det är så roligt att det kommer spännande fantasifulla böcker för unga fantasyälskare. Böcker man klarar att läsa själv. Första boken slutar med en cliffhanger - ett nytt uppdrag väntar. Kom ihåg - det vara inte bara ETT vidunder som trollkarlen lyckats förvända godhet till ondska på.