Äntligen en ny bok med norrlandsmotiv. De finns inte så många. Gunnar i granskogen av Börje Lindström är en annan bok med några år på nacken. Det är så roligt att få läsa för barnbarnen böcker med skogar, fjäll och älgar och en morfar som bor i en kåta på sommaren.
Redan på pärmsidorna anar vi den norrländska byödsligheten där tåget drar fram för att på bakpärmarna hamna i stadens annorlunda ödslighet bland höghusen där tåget stannat vid återfärden.
Det är en flicka som sätts på tåget av sin mamma för att resa till skogen och morfar och hans självbyggda kåta. Hos morfar är natten becksvart och tystnaden total. Det är ett äventyr att sova i kåtan, särskilt när vargarna ylar. Andäktigt är att sitta på en sten och titta på älgfamiljen som mumsar en liten bit bort.Små äventyr är också att plocka blåbär och hjortron och sitta i en båt och fiska.
Det enda som förbryllar är den korta tågresan - 5 timmar. Måhända man startar i Umeå. Kanske är det de nya höghusen vid Östra station där Botniabanan sveper förbi nu för tiden man ser, kanske är det flickans hemstad? Och nog är väl sommarnätterna ljusa här uppe? Men hur som helst landar man i det närliggande när man läser Amanda Erikssons bok. Det känns välbekant och gott!
Through literature I become a thousand people and yet remain myself - CS Lewis
Visar inlägg med etikett bilderböcker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bilderböcker. Visa alla inlägg
lördag 18 juni 2011
torsdag 24 mars 2011
Mitt liv som detektiv av Malin Axelsson och Magdalena Cavallin
Under mitt politiska 70-tal hade vi ofta barnvakter som ställde upp när vi skulle på möten kvällstid. Det var frivilliga mer eller mindre barnkära kamrater som utgjorde vår barnvaktskader vilket ofta betydde att det kunde vara olika gång från gång. Min äldsta dotter minns än killen som var barnvakt och spelade fiol för henne på kvällen. Detta drar jag mig till minnes när jag läser den konstnärliga bilderboken Mitt liv som detektiv med spännande bilder av Magdalena Cavallin och bråkspråkig text av Malin Axelsson.
Lilla Dädä behöver en barnvakt. Lite utelämnad kan man känna sig när det kommer en ny och spännande dam till den lille. Tur att alla gosedjuren och dockorna finns närvarande. Men förstår hon sig på barn - egentligen? Sådana där små! Hon kommer in med ett - Hallå! Men Dädä kan inte svara henne. De når inte fram till varandra. Dädä är tyst och avvaktande. Bättre då att slå sig ner med en deckare och låta den lille vara, tänker barnvakten och försjunker i brottets värld med ett - Godnatt! till ungen.
Men tiden går och små barn bör sova. Dädä närmar sig med ett förstoringsglas. Vad nu? En ny lek? Så börjar detektivleken i huset och genom popkonst och collage i mättade färger och utmanande konstbilder närmar sig de två varandra genom språket som bryts upp i alla de lekfulla språkljud som ett barn förstår men är gåtfullt för den vuxne - till en början. Till slut förenas de bägge i både ett "kackakooo" och "pappa muuu" och barnvakten kan lättad konstatera, genom förstoringsglaset, att lilla Dädä sover tryggt. Mission completed!
En härligt utmanande bok att utforska tillsammans. Inte den mest lättillgängliga för den som vill snabbläsa till kvällen för sin telning men urhäftig att ta sig tid med att "detektiva" sig igenom i lugn och ro. Och gåtor som inte får sin lösning är de mest roliga för de håller längst!
Malin Axelsson är dramatiker vilket märks på texten! Magdalena Cavallins bilder har hög konstnärlig kvalitet precis som i hennes förra bok, Gå inte fel kamel, där maken Mikael rimmat texten. I den lilla fina boken med fin blank papperskvalitet och olika uppslag i färger som anger olika platser hittar vi nära djur som vargar och kaniner men också exotiska pandor och elefanter och läskiga fladdermöss och krokodiler.
Den nordliga natten är svart och vargspåren skuggar snön över uppslaget. Fjällbjörkar står kala och i den svarta vargkroppen lyser två gula ögon. En människoboning vilar tryggt på ett berg.
"Snöknarr,
granbarr.
Varför så arg,
broder varg?
Saknar du din flock om kvällen,
när du lämnar ensamma spår över fjällen?
När du ylar i natten
och söker dina vänner
svarar endast den vinande vinden
som du inte känner."
Bägge böckerna är utgivna på det lilla nya intressanta förlaget Bladslottet. Håller tummarna att det kommer mer utmanande bilderböcker framöver!
Lilla Dädä behöver en barnvakt. Lite utelämnad kan man känna sig när det kommer en ny och spännande dam till den lille. Tur att alla gosedjuren och dockorna finns närvarande. Men förstår hon sig på barn - egentligen? Sådana där små! Hon kommer in med ett - Hallå! Men Dädä kan inte svara henne. De når inte fram till varandra. Dädä är tyst och avvaktande. Bättre då att slå sig ner med en deckare och låta den lille vara, tänker barnvakten och försjunker i brottets värld med ett - Godnatt! till ungen.
Men tiden går och små barn bör sova. Dädä närmar sig med ett förstoringsglas. Vad nu? En ny lek? Så börjar detektivleken i huset och genom popkonst och collage i mättade färger och utmanande konstbilder närmar sig de två varandra genom språket som bryts upp i alla de lekfulla språkljud som ett barn förstår men är gåtfullt för den vuxne - till en början. Till slut förenas de bägge i både ett "kackakooo" och "pappa muuu" och barnvakten kan lättad konstatera, genom förstoringsglaset, att lilla Dädä sover tryggt. Mission completed!
En härligt utmanande bok att utforska tillsammans. Inte den mest lättillgängliga för den som vill snabbläsa till kvällen för sin telning men urhäftig att ta sig tid med att "detektiva" sig igenom i lugn och ro. Och gåtor som inte får sin lösning är de mest roliga för de håller längst!
Malin Axelsson är dramatiker vilket märks på texten! Magdalena Cavallins bilder har hög konstnärlig kvalitet precis som i hennes förra bok, Gå inte fel kamel, där maken Mikael rimmat texten. I den lilla fina boken med fin blank papperskvalitet och olika uppslag i färger som anger olika platser hittar vi nära djur som vargar och kaniner men också exotiska pandor och elefanter och läskiga fladdermöss och krokodiler.
Den nordliga natten är svart och vargspåren skuggar snön över uppslaget. Fjällbjörkar står kala och i den svarta vargkroppen lyser två gula ögon. En människoboning vilar tryggt på ett berg.
"Snöknarr,granbarr.
Varför så arg,
broder varg?
Saknar du din flock om kvällen,
när du lämnar ensamma spår över fjällen?
När du ylar i natten
och söker dina vänner
svarar endast den vinande vinden
som du inte känner."
Bägge böckerna är utgivna på det lilla nya intressanta förlaget Bladslottet. Håller tummarna att det kommer mer utmanande bilderböcker framöver!
söndag 6 februari 2011
Fabriksområdesforskare Felicia Fahlander av Peo Rask och Fanny Felicia Svanberg
Precis som Abbe i Anna-Lena Hedmans böcker så gillar Felicia att samla på ord. Men det skall inte vara vilka ord som helst - om inte stororden så i alla fall de märkvärdiga som känns roliga i munnen - som t ex malmdamm. Känn på den!
Den här boken handlar om Felicia som bor i Luleå, nära stålverket där mamma jobbar i masungen. Pappa är bagare och gillar bandet Kraftwerk - ett ord som nästan låter som koksverk - ett annat roligt ord.
Berättelsen utspelar sig mot bakgrund av stålverket och Luleå hamn. Hamnen där isbrytarna ligger om vintern och väntar på att gå ut och öppna färdvägarna för fartygen som lastar och går till fjärran spännande och exotiska hamnar. Om detta kan bl a Felicias farfar berätta - för han har varit sjöman - precis som min pappa en gång var. Och det vet man ju vad inte allt en sjöman kan berätta. Men nu är det sommar, farvatten ligger öppna och Felicias anteckningsbok fylls under sommarlovet med ord, på alla möjliga bokstäver. Men hur hitta ett ord på X och Q? Qullager - kan det va´nåt?
Det här är en fin bok om glädjen över ord och med otvetydig lokalplacering i Norrbotten. Det är roligt med böcker där barn här i norr kan känna igen sig i vardagen. Bilderna är naivistiskt snygga med fabrikens och hamnens dova, kantighet i kontrast mot Felicia och hennes familj och deras hem som har mjuka linjer och varma färger. Collageteknik och akvarell i spännande förening. Peo Rask är poet och driver bokförlaget Black Island Books - som också förtjänstfullt gett ut Birger Vikströms bok Dubbelkrut. Fanny Felicia Svanberg har själv vuxit upp vid masugnarna och kan sin miljö.
Det finns inte många böcker som speglar arbetaren och fabriksmiljön, Historien om Albert av Lennart Eng och Olssons pastejer av Peter Cohen är några. Men nyfikna barn som är samlare - det finns det gott om!
Den här boken handlar om Felicia som bor i Luleå, nära stålverket där mamma jobbar i masungen. Pappa är bagare och gillar bandet Kraftwerk - ett ord som nästan låter som koksverk - ett annat roligt ord.
Berättelsen utspelar sig mot bakgrund av stålverket och Luleå hamn. Hamnen där isbrytarna ligger om vintern och väntar på att gå ut och öppna färdvägarna för fartygen som lastar och går till fjärran spännande och exotiska hamnar. Om detta kan bl a Felicias farfar berätta - för han har varit sjöman - precis som min pappa en gång var. Och det vet man ju vad inte allt en sjöman kan berätta. Men nu är det sommar, farvatten ligger öppna och Felicias anteckningsbok fylls under sommarlovet med ord, på alla möjliga bokstäver. Men hur hitta ett ord på X och Q? Qullager - kan det va´nåt?
Det här är en fin bok om glädjen över ord och med otvetydig lokalplacering i Norrbotten. Det är roligt med böcker där barn här i norr kan känna igen sig i vardagen. Bilderna är naivistiskt snygga med fabrikens och hamnens dova, kantighet i kontrast mot Felicia och hennes familj och deras hem som har mjuka linjer och varma färger. Collageteknik och akvarell i spännande förening. Peo Rask är poet och driver bokförlaget Black Island Books - som också förtjänstfullt gett ut Birger Vikströms bok Dubbelkrut. Fanny Felicia Svanberg har själv vuxit upp vid masugnarna och kan sin miljö.
Det finns inte många böcker som speglar arbetaren och fabriksmiljön, Historien om Albert av Lennart Eng och Olssons pastejer av Peter Cohen är några. Men nyfikna barn som är samlare - det finns det gott om!
lördag 1 maj 2010
Vill ha djur!


På min gata i stan - där jag växte upp - bodde det tanter och farbröder med hundar. På deras dörrar ringde man på och frågade: Får jag gå ut med hunden? Det var ganska vanligt bland gårdens ungar. Själv hade vi egen hund större delen av min uppväxt så med taxen Berry och schäfern Clay (joodå - döpt efter boxaren Cassius Clay) så hade jag mest fullt upp med egen hund.
Hundar har jag också haft senare i livet och den här våren har jag blivit mattemormor till en underbar liten brun buse, en flatcoated retriever, som heter Giro. Annars är jag numera sambo med flurkmarkskatten Sabina (döpt efter Stefan Sundströms musa) sen åtta år tillbaka. En kelen och emanciperad rätt lat katt i sina bästa år. Men när barnen växte upp så klättrade takråttor på våra axlar, vandrande pinnar och ödlor tittade på vår lägenhetsvärld genom terrariets fönster, guldfiskar blubbade i glasskålar, små ökenråttor födde barn stup i kvarten, kaniner bet sönder sladdarna och fåglar flög fritt och pickade på våra ögonfransar - så jag är en luttrad mamma som alltid sagt ja när barnen frågat; Vill ha djur!
Lisen Adbåges nya bok Kurt och Kio vill ha djur handlar om just detta. Nästan alla har djur utom Kurt och Kio. Men en spindel som bits är inte särskilt kul och en häst som man inte ens får ta in i hissen funkar heller inte så bra. Men när man kan byta hästen mot en flickas gulliga gosedjur som heter Montana så verkar det lösa
sig.Men det finns andra som också gillar gosedjur. En orm på annons sväljer Montana lätt som en plätt och Kio gråter otröstligt. Jakten på ett djur fortsätter sedan sida efter sida med dessa underbara små figurer med sina "korvhattar". Allt slutar med en riktig vinstlott och slutet gott allting gott - sen får andra avundsjuka barn gasta "Jag vill också ha ett djur!" bäst de vill. En lyckträff till om Kurt och Kio av en av våra yngsta och bästa illustratörer.
Eva Lindström berättar om två barn som brukar ringa på hos Ingalill och fråga om de får gå ut med Mops, en "sorts" vinthund, stor, med mycket hår. I boken Mops får vi med Emma Virkes ljusa och uttrycksfulla bilder följa den vådliga promenaden. Mops bajsar ordentligt och självklart måste man plocka upp de små stinkbomberna men sedan tar promenaden fart ned mot den halkiga bryggan nere vid den höstkalla sjön. En stor hund är vådlig att ha på en hal brygga och lilla Arja och Mops faller bägge i. Som tur är så är bokens berättare Maja en rådlig flicka - hon räddar upp hela situationen - men en långhårig blöt hund törs man ju inte visa Ingalill. Den ser ju helt annorlunda ut. Bäst att gå hem i värmen först och försöka få hunden torr - kanske en hårtork skulle funka? Vardagligt och inkännande och med mycket humor får vi följa flickorna och hunden Mops tillbaka till Ingalill som oroligt väntar hemma.fredag 5 mars 2010
Småbarnsböcker
Jag har en 2-åring och en 4-åring här hemma som precis börjat upptäcka det här med böcker och läsning. 4-åringen har väll varit intresserad ett tag men 2-åringen har blivit som tokig i böcker på sista tiden. Därför tänkte jag tipsa er som har barn i samma ålder om mina barns favoriter.
Olof och Lena Landström har också skrivit många bra böcker som båda mina småpojkar gillar. Just nu är det Nisses nya mössa som vi läser mest men det finns flera böcker om Nisses samt även böckerna om fåren Bu och Bä. Nisses nya mössa handlar om när Nisse får en mössa med skärm av sin mamma. Han är omåttligt stolt över denna mössa. När det plötsligt börjar ösregna och skärmen blir alldeles mjuk så han inget ser är det nära tragedi. Då är det så skönt att mamma klarar skivan och mössan blir nästan bättre än förut.
Min 4-åring har fått gå med i Kråkes bokklubb och det var ett lyft för honom. Nu vill han inte läsa något annat än Kråkeböcker. Det är förskolläraren Marie Bosson Rydell som har skrivit dessa, nästan överpedagogiska, böcker om Kråke och hans småsyskon Elsa och Lovisa. Den första heter såklart Kråkes förskola och handlar om när Kråkes minsta lillasyster ska börja på förskolan. Jag gillar dem för att de är så genomtänkta ur genusperspektiv. Det är inte så vanligt. Dessutom älskar min 4-åring dem.
När man läst alla Kråkeböcker får jag faktiskt läsa två andra också. Den första är min personliga favorit av 4-åringens böcker och ett fynd från senaste bokmässan. Det är Sylviane Donnio och Dorothée de Monfreids Jag vill hellre äta ett barn. Ett otroligt rolig berättelse om krokodilen Akilles som ledsnar på att bara äta bananer, han vill äta ett barn. Föräldrarna blir mot förmodan förtvivlade och försöker på alla sätt få honom att äta något annat. Första gången skrattade jag nästan så jag grät när jag läste den här och sedan har jag använt den i flera sagostunder. Den brukar vara uppskattad av flera än mig.
En bok som båda två gillar är boken Traktorer av Paul Stickland. Den är som en pekbok med bilder på olika typer av traktorer med lite text om vad de gör och vilka maskiner man kan koppla på. Den gillar de att sitta och titta i utan mig vilket kan vara skönt strax innan de ska sova. 
Sist men inte minst tar jag med Mamma Mu gungar som helt otippat blev favoritjulklappen i hård konkurrens med traktorer, bilar och kläder. Med hjälp av sin gode vän Kråkan hänger Mamma Mu upp en gunga i skogen som hon lär sig gunga på. Mitt i allt gungande dyker bonden upp på sin traktor så det blir huvuddyk in bakom ett träd. Mycket spänning av Jujja och Tomas Wieslander och fantastiskt roliga bilder av Sven Nordqvist.
Barbro Lindgrens underbara böcker om Max är min minstings absoluta favoriter. Särskilt Max kaka som är en spännande liten historia om när hunden tar Max kaka som han sitter och mumsar på. Språket är barnets eget, korthuggna meningar på två till tre ord och Eva Erikssons bilder är otroligt utrycksfulla och kompletterar texten med känslor och upplevelser. Denna bok har gjort att min son säger "Max kaka" så
fort han vill läsa en bok oberoende av vilken bok det verkligen är. Jag överdriver inte om jag säger att vi läst den minst hundra gånger. Min egen favorit-Max-bok är Max Dockvagn som handlar om hur Max försöker köra så mycket leksaker som möjligt i sin dockvagn. Det bästa är den avslutande knorren där kakan plötsligt är försvunnen.
fort han vill läsa en bok oberoende av vilken bok det verkligen är. Jag överdriver inte om jag säger att vi läst den minst hundra gånger. Min egen favorit-Max-bok är Max Dockvagn som handlar om hur Max försöker köra så mycket leksaker som möjligt i sin dockvagn. Det bästa är den avslutande knorren där kakan plötsligt är försvunnen.
Olof och Lena Landström har också skrivit många bra böcker som båda mina småpojkar gillar. Just nu är det Nisses nya mössa som vi läser mest men det finns flera böcker om Nisses samt även böckerna om fåren Bu och Bä. Nisses nya mössa handlar om när Nisse får en mössa med skärm av sin mamma. Han är omåttligt stolt över denna mössa. När det plötsligt börjar ösregna och skärmen blir alldeles mjuk så han inget ser är det nära tragedi. Då är det så skönt att mamma klarar skivan och mössan blir nästan bättre än förut.
Min 4-åring har fått gå med i Kråkes bokklubb och det var ett lyft för honom. Nu vill han inte läsa något annat än Kråkeböcker. Det är förskolläraren Marie Bosson Rydell som har skrivit dessa, nästan överpedagogiska, böcker om Kråke och hans småsyskon Elsa och Lovisa. Den första heter såklart Kråkes förskola och handlar om när Kråkes minsta lillasyster ska börja på förskolan. Jag gillar dem för att de är så genomtänkta ur genusperspektiv. Det är inte så vanligt. Dessutom älskar min 4-åring dem.
När man läst alla Kråkeböcker får jag faktiskt läsa två andra också. Den första är min personliga favorit av 4-åringens böcker och ett fynd från senaste bokmässan. Det är Sylviane Donnio och Dorothée de Monfreids Jag vill hellre äta ett barn. Ett otroligt rolig berättelse om krokodilen Akilles som ledsnar på att bara äta bananer, han vill äta ett barn. Föräldrarna blir mot förmodan förtvivlade och försöker på alla sätt få honom att äta något annat. Första gången skrattade jag nästan så jag grät när jag läste den här och sedan har jag använt den i flera sagostunder. Den brukar vara uppskattad av flera än mig.
Den andra boken är Werner Holzwarth och Wolf Erlbruchs Det var det fräckaste.
Detta är också en kul bok om en mullvad som får bajs i huvudet. Det gör honom naturligtvis mycket upprörd och eftersom han är så närsynt såg han inte vem det var. Därför ger han sig ut på jakt efter den skyldige. Mycket rolig för små barn i bajsåldern och även denna har jag använt på flera sagostunder.
En bok som båda två gillar är boken Traktorer av Paul Stickland. Den är som en pekbok med bilder på olika typer av traktorer med lite text om vad de gör och vilka maskiner man kan koppla på. Den gillar de att sitta och titta i utan mig vilket kan vara skönt strax innan de ska sova. 
Pop och pappa klär på sig av Bosse Löthén och Erika Kovanen är också en jätterolig bok på rim, vilket gör den extra rolig. Pop och pappa ska ta på sig och gå ut och rimmar om vart olika klädesplagg skall vara. Efter att ha läst den här en gång fick jag sedan höra "vart har man kalsippen, på nästippen, är du inte vaken, den har man ju om baken" hela kvällen. En mycket uppskattad bok som 4-åringen fick på bokkalas på biblioteket i höstas. Han är otroligt stolt över att ha fått en egen bok.
Sist men inte minst tar jag med Mamma Mu gungar som helt otippat blev favoritjulklappen i hård konkurrens med traktorer, bilar och kläder. Med hjälp av sin gode vän Kråkan hänger Mamma Mu upp en gunga i skogen som hon lär sig gunga på. Mitt i allt gungande dyker bonden upp på sin traktor så det blir huvuddyk in bakom ett träd. Mycket spänning av Jujja och Tomas Wieslander och fantastiskt roliga bilder av Sven Nordqvist.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



