onsdag 15 juli 2009

Brideshead Revisited - 3 nätter med engelsk aristokrati

Det är inte bara en hög med osedda DVD-filmer och staplar med olästa böcker som förbrukas denna sommar - nu har jag även satt tänderna i en långserie som min dotter Lii lånat mig. Elva avsnitt av den på sin tid så omtalade och prisbelönta serien Brideshead Revisited från 1981 - En förlorad värld på svenska. Längesen - faktiskt samma år som Lii föddes - men eftersom det är en historisk tid som skildras (början av 20-talet fram till krigsåren på 40-talet) så gör det ju inget - särskilt som det är ytterst välspelat med suveräna skådisar och helt fantastiska miljöer i England, Italien, Nordafrika, Sydamerika.

Huvudperson är den unge Charles Ryder (Jeremy Irons) som under sin studietid i Oxford blir bekant med Sebastian Flyte (Anthony Andrews). De utvecklar en intim och nära vänskapsrelation - nästan sublimt erotisk - och via Sebastian får Charles kontakt med hela familjen Flyte som i generationer bebott det gamla slottet Brideshead. Fadern har övergett familjen och är bosatt i Italien och i familjen härskar nu modern med två döttrar och två söner, uppassad av en ansenlig stab av tjänstefolk. Mot den här bakgrunden så utspelar sig sedan en familjs öde som oundvikligen också kommer att inbegripa Charles.

Första avsnitten var jag mest fascinerad av det häftiga aristokratiska engelska uttalet och det otroliga fotot men tyckte att inget hände - serien är långsamt berättad - något jag till slut kom att uppskatta till fullo. Den här långserien har nu nyligen filmats och jag förstår inte hur Evelyn Waughs bok skall kunna komma till sin rätt på ynka två timmar. Dessutom är seriens skådisar så perfekta för sina roller så jag vill inte förstöra den bilden av nya intryck (tror jag). Hur som helst - efter avsnitt tre var jag ohjälpligt fast.

Att jag - som gammal vänsterinner skulle finna sån lockelse i överklassens liv trodde jag inte - fast å andra sidan - jag älskar ju såväl Austens som systrarna Brontes böcker - men ändå ..... klasskildringar är faktiskt väldigt intressanta - man ser det ju så tydligt i den här serien. Det handlar så mycket om vad tiden gör med oss, om de förändringar som vi alla är med om - i aristokratins fall kanske särskilt tydligt under 1900-talets första hälft. De där små förskjutningarna som hela tiden sker ser man ju inte i sitt eget liv - förrän ett minne, ett foto, ett möte, en melodislinga gör oss uppmärksamma på att tiden faktiskt gått.

Serien handlar naturligtvis också om kärlek - eller kanske även bristen på kärlek - konvenansen som krävde rätt partner, en älskad nanny som får vara ställföreträdande förälder osv. På ett plan handlar serien också om religionens påverkan - familjen Flyte är djupt katolskt troende - om nåden, synden och skulden. Låter det trist? Inte alls - det är otroligt intressant att följa vilka massiva effekter tron kan ha på människor. På ett annat plan handlar det om familjen som system och hur denna enhet hotar att brista om delarna faller isär men också hur fasaden på alla sätt måste hållas samman utåt. Arv, titlar och miljoner kommer detta till trots att betyda intet för en människa i nöd. Virtuost spelar bl a Andrews en människas sönderfall och den gamle engelske urskådisen Laurence Olivier gör den mest fantastiska dödsscen jag sett på länge. Jag blev väldigt berörd.

Hur som helst - se denna serie och njut! När jag hunnit till del tio så satt jag som ett dreglande fån när det äntligen ........ jag menar ..... vi har sett det förrut - skyhöga vågor i Atlanten, ett fartyg som rullar hårt i stormen, blåsten som får håret att virvla när två vinddrivna älskande står vid relingen osv! Godis en semesternatt för filmnördar och romantiker!


Om inte annat - se den för att lyssna till det fantastiska engelska uttalet, upplev bögen Antoine (oförliknelig), Venedigs kanaler och hettan i Marocko, plågsamma bilder av outsäglig sorg, det bästa England har att bjuda av skådespelare (tog ett tag innan jag förstod var jag sett Anthony Andrews förrut - den eviga nyårsfilmen Ivanhoe), kläder, bilar, möbler - allt så på pricken autentiskt. Och sällan får man se så många cigaretter, cigarrer och pipor tändas med så många olika gester och så många blommiga tekoppar och kristallglas med champagne höjas som i denna eminenta filmserie. Fem stjärnor!!

söndag 12 juli 2009

I skuggan av ett brott av Helena Henschen

Som barn minns jag tydligt hur jag och mamma gick på Sandbacka kyrkogård - det måste ha varit efter att jag fyllt 10 år för det var sannolikt min mormors grav vi besökte - och därefter tog en sväng förbi den delen där lite äldre gravar fanns. Vi stannade framför en gravsten och mamma berättade om det fruktansvärda som hänt några för oss närstående för länge sen. En familjetragedi - mord följt av självmord. Jag minns tydligt en av de tanter som var närmast släkt till de drabbade - hon satt nämligen i biljettluckan på en av Umeås dåtida biografer dit jag om söndagarna gick på matiné. Jag tänkte ofta på detta hemska som hänt och några år senare - då jag hunnit bli 14-15 år inträffade ett nytt brutalt familjedrama våra nära grannar hos vilka jag för övrigt fick se de första barnprogrammen på TV innan vi själva skaffade denna nymodighet. Att så mycket ont kunde hända i en familj var en ny och obehaglig erfarenhet och de har kommit att färga några av mina mörkaste minnen från uppväxten.
Det var med dessa två händelser i minnet jag bestämde mig för att läsa I skuggan av ett brott av Helena Henschen. Hon har skrivit en dokumentärt berättad historia i romanform om sin egen familjs tragiska öde - ett brott som alla i släkten lagt locket på. Varsamt försöker hon förstå de bakomliggande orsakerna. Helenas mamma var mördaren Fredrik von Sydows yngre syster och storebroderns brott har traumatiserat och tystat modern hela Helenas liv - själv har hon dock som barn under sin uppväxt bokstavligt talat levt i skuggan av brottet som skedde 1932 (min egen mammas födelseår) och som i pressen och kriminalhistorien kom att gå till handlingarna som "de sydowska morden". Helenas morbror Fredrik mördade sin far - en på den tiden känd politiker, häradshövding och bl a direktör för Arbetsgivarföreningen - samt de två hushållerskor som arbetade i hemmet. Samma dags kväll - efter en middag på en Uppsalarestaurang - sköt han sin hustru (som varit med vid de tre morden) och till sist sig själv.

Det är en spännande och gripande bok - skriven både med utanförblick - med journalistens skarpa öga och med hjälp av tidningslägg - men också med ödmjukhet i intervjuer med släktingar och familjemedlemmar - allt varvat med fiction på en briljant prosa. Den sista resan som Fredrik och hans unga hustru gör med taxi efter morden gör Helena avslutningsvis själv.

Gabriella Håkansson skrev om boken i DN "Som roman betraktad är "I skuggan av ett brott" lysande. Som dokument över ett familjeöde gripande. Och som debutbok, ja, vad ska man säga? Enastående." Håller med på alla punkter.

En annan bok har också skrivits om de kända morden - Von Sydowmordens gåta av Anders Frigell. Morden har också bearbetats för teatern. Helena har själv sett pjäsen - vilket måste ha känts märkligt. Att morden hör till de mer kända på sin tid förstår man då man googlar i ämnet. För övrigt var mars 1932 en omskakande tid - några dagar senare sköt sig tändstickskungen Ivar Kreuger till döds i Paris.




Vill man lyssna till den journalistiska vinkeln av morden kan man lyssna till

onsdag 8 juli 2009

Coraline - en riktig skräckis


Har äntligen semester och det känns nästan overkligt..som för de flesta gissar jag :) Har läst en helt underbart ryslig bok som även är filmaktuell, "Coraline". Som den inbitna skräckfantast jag är så tänkte jag tja, den är säkert spännande och kanske mer för barn i mellanåldern, men icke så.
Det är en suggestivt berättad historia där man upplever flickan Coralines upptäckter in i den andra världen.
Coraline flyttar med sin familj till ett nytt hus, där delar av huset är låst och avsett för andra potentiella hyresgäster. Coraline öppnar en dörr som en dag är igenmurad och en annan dag är det en mörk gång...som leder ja vart då?
Givetvis går Coraline in i gången och befinner sig i familjens kök, men inte riktigt. Mamman och pappan i den andra världen har all tid i världen för henne, i motsats till hennes verkliga föräldrar. Men för att stanna i den världen måste hon göra en operation så att hon ser ut som dem: sy fast knappögon.
Mamman i den andra världen börjar också att bli konstigare och mer skrämmande..." Den andra mamman satt i soffan. Hennes mun var ett enda smalt streck;läpparna var hopknipta. Hon tryckte in ännu en kackerlacka i munnen, och så ännu en, som om hon suttit med en påse chokladrussin i knät."
Och vad händer när Coralines riktiga föräldrar plötsligt hamnar i den andra världen...?
Detta är en "måste-läsa"-bok, en väldigt bra historia som inte riktigt lämnar en efter att det sista bladet är avslutat.
Annars håller jag på med boken "Snömannen", fick den rekommenderad av en kollega, och jag som inte gillar deckare var lite tveksam. Men som sagt, oerhört spännande och nu måste jag bara läsa hans andra böcker också!
Hoppas att ni andra har en riktigt bra semester! Det är så kul att läsa era inlägg på bloggen!

tisdag 7 juli 2009

Reading - or not reading - semestermåsten på hög ........

Jaha - så var man igång med semester igen. Sardinienresan avklarad med en pärla i bagaget - P O Enquists Nedstörtad ängel (lästes på en dag), en riktigt vass bok i min smak om kärlekens väsen. Historier invävda i varandra - om barnamördarens spel mellan psykiatrikern och dennes hustru, om Pasqual Pinon, som föds med två huvuden varav det ena är ett kvinnohuvud som blir hans hustru som helt är beroende och styrd av sin manliga kropp. Deras uppträdande på dåtidens freakshower är gripande och fängslande. När jag letar på Pinon på nätet så upptäcker jag förlagan - som dock föddes med en utväxt som man skulpterade ett huvud på - men Enquist har på sin vidunderliga prosa skapat en fascinerande berättelse kring dessa människor.




Förutom flera bra böcker om Sardinien (och bad, god mat och massor av andra äventyr) hann jag med en ruskigt bra deckare av paret Roslund/Hellström - deras senaste Tre sekunder. Den här gången har de fördjupat sig problematiken kring polisens arbete med infiltratörer - ett dubbelspel som är både livsfarligt och ensamt. För att kunna infiltrera bland kriminella bör du själv ha erfarenheter av kåkliv och umgänge i kriminella kretsar - men blir du upptäckt blir du bränd - både av polisen och värst av allt - bland de du infiltrerat. Där är du det värsta en kriminell kan bli - tjallare! En riktig thriller! Men det är en mycket manlig värld som skildras så man får stoppa feministbrillorna i fodralet.


Ja, sen ligger nu en ansenlig hög "böcker som bör läsas" vid min säng - Marcello Fois, Lars Sund och Sadie Jones OCH den bok jag skall läsa långsamt i sommar - Karin Johannisons Melankoliska rum (återkommer om den). Jisses - sen har jag ju 4-5 barn- och ungdomsböcker kvar ...... tillhör jobbet tänker ni - njae - jag läser nog gärna barn- och ungdomslitteratur lika mycket för egen räkning.


Såg faktiskt en riktigt bra ungdomsfilm härom dagen - I taket lyser stjärnorna byggd på Johanna Thydells bok med samma namn. Gripande och välspelat för unga. Men ta fram näsduken!

I lördags hann jag med en skitfilm - Whisper - och därefter en liten pärla av bröderna Cohen - även om den inte är en av deras allra bästa. Kommedin Burn after reading är en förvecklingshistoria som börjar när den överhettade CIA-agenten Cox (Malkovich) får foten från jobbet och istället skriver sina memoarer. En backup av hans bok hamnar på cd-skiva som hittas på det gym där Chad (Pitt) och Linda (McDormand) jobbar. De försöker sedan kränga skivan hos ryssarna för att bekosta Lindas plastikoperationer vilket får oanade följder. Det blir inte bättre av att hon via en dejtingsajt får kontakt med den kärlekskranke Harry (Clooney) som redan har ett förhållande med Cox fru (Swinton). Ja, ni förstår - det gäller att hålla i alla trådar. Men jag skrattade gott i sommarnatten och det behövdes - för kvällen efter gick jag och syrran och såg Terminator Salvation på bio - två timmar action med stål och skrot och en dystopisk värld under svarta himlar. Ingen munterhet direkt - dock omöjligt att somna i biostolen för varje scen var en explosiv uppercut.

fredag 26 juni 2009

Decembergatans hungriga andar



Av Ulrika Lidbo har det kommit en ungdomsbok: Decembergatans hungriga andar.

Boken är lättläst och med tempo, trots att det "enda" som händer är att huvudpersonen, Jenny, håller på att svälta sig till döds. Jag grät flera gånger eftersom jag tror att det här är första gången jag läst något så djuplodande om denna sjukdom (anorexi? bulimi? hetsätning? tvångsbeteende?) och för att denna bok tydligt fokuserar på den psykologiska tvångsmässigheten, inte bara kroppens förfall.

Det börjar på sommarlovet innan åttan. Jenny ska bli smal. Smal som alla populära, som sina kompisar, som fotomodellerna och skådisarna. Då kommer allt att vända, alla kommer att ångra allt taskigt de utsatt henne för, hennes föräldrar kommer att älska henne mer och hon kommer att få en pojkvän.

Under hela lovet läser hon om hur hon ska gå tillväga och sakta men säkert går hon ner i vikt. Hon kör powerwalk i två timmar varje morgon men tillåter sig inte att äta. Hon står på vågen med jämna mellanrum varje dag och hon gömmer måttband i badrummet för att kunna mäta sin kropps omkrets. Hon umgås inte alls med sina kompisar.

Hon har ett par föräldrar, som länge inget märker. Jenny klär sig i bylsiga tröjor- hon fryser förstås, men vill också dölja sin allt magrare kropp. Först när hon fyller år och hennes föräldrar kramar om henne i sängen börjar de ana- de kantiga spetsarna från ryggraden som sticker ut under nattlinnet.

Till Jennys fördel (tycker hon själv alltså) hör hennes nya kompis: Betty. De bor en bit från varandra men har aldrig umgåtts. Betty är tre år äldre än Jenny och har hoppat av gymnasiet för att kunna arbeta som modell i Köpenhamn. Betty kan alla knep omkring hetsätning och lär Jenny de mest effektiva metoderna för snabb viktminskning. Bland annat dukar de upp ett helt köksbord fullt med mat, gass, godis, bullar och kakor, pizza: och vräker i sig det. För att, när det tar stopp, gå till badrummet och kräkas.

Efter mötet med Betty tycker Jenny äntligen att hon kommer någonstans: nu får hon det bästa av två världar- både äta och gå ner i vikt. Och det går fort. När Betty hamnar på sjukhus går Jenny dit och avkräver henne löftet att inte dö. Betty kan inte lova det. Jenny får sig en tankeställare men går hem igen. Och äter. Och kräks. För det som hände Betty händer inte henne, Betty hade bara otur, det har inte hon. Jenny har kontroll över det här.

Nu uppdagas även för Jennys föräldrar vad det är som händer. Eftersom de faktiskt är två vuxna och kärleksfulla föräldrar lyfter de resolut ut Jenny till bilen och kör henne till närmsta klinik för ätstörda barn. Jenny hamnar på sjukhus efter en kollaps och får ligga med dropp. Vi får följa med i sjukdomstermer och sjukdomsförlopp.

När hon kommit hem från sjukhuset börjar det om igen. Hennes hungriga vargar river i hennes kropp - hon lugnar dem med mat - hon ger "renhållningsarbetaren" jobb genom att gå på toa och rensa upp efter vargarna - och sedan börjar det om igen.

Om man som läsare inte vore så nära Jennys person hade det blivit långrandigt med alla turer. Hon klarar inte av att bryta sig ur detta och mantrat blir "du bestämmer" - läkare och psykologer och föräldrar - det är bara Jenny som kan bestämma över detta. Men det är inte lätt när miniräknaren i huvudet summerar kalorier på löpande band...

Jag tar med mig boken som förälder för att mina döttrar (flickor drabbas eftersom denna prestationspress väger tyngst på deras axlar) ska slippa. Som högläsning i en klass? Som lästerapi för anhöriga? Allt mot en större förståelse av hur mycket som sitter i knoppen när man drabbas av denna självpåtagna sjukdom.

söndag 7 juni 2009

Ofrivilligt indragen i De ofrivilliga

Ibland ser man en film som drabbar en på ett djupare personligt plan än andra. Att se film är att vara en betraktare av yttre skeenden som ofta berör en känslomässigt men ändå står som tablåer som man ser på utifrån, trygg i att vara biobesökaren eller den som sitter trygg i hemmasoffan. "Det är ju bara på film"!

Filmen De ofrivilliga av Ruben Östlund medverkar man i samtidigt som man är åskådare. Det är igenkänning i små glimtar från det egna livet och det är obehagligt och otroligt bra. Jag tänker bl a på filmen Short cuts när jag ser filmen. Små korta filmer som vävs in i varandra. Fem människor som hamnar i olika situationer där de som individer handlar på olika sätt men alltid i förhållande till gruppen som kan vara familjen, arbetskamraterna, gänget eller helt enkelt en hop människor sammanförda av en händelse - ofrivilligt.

Jag känner igen allt - och det värsta av allt - jag känner igen mig själv. Hur en grupp människor subtilt påverkar ens handlingar och sätt att utrycka sig. Östlund har med små medel närmat sig några vardagssituationer där varje ord väger tungt trots att de oftast utsägs i ett sammanhang som är svårt att uppfatta om man inte lyssnar in vad som verkligen sägs. Kameran behöver inte ens gå nära utan avståndet, rösterna, den beskurna bilden där man ibland bara ser fötterna, ibland en bit av ett bord är talande nog. Avlägsna eller nära ljud gör att man förstår precis vad som händer eller är på väg att hända.

Vi får följa två unga tonårstjejer en kväll med förberedelser framför en webcam och in i en av de första - kanske den allra första - fyllan, en födelsedagsfest där föremålet för firandet obekymrat håller masken trots att han skadas tidigt under festen, ett gäng av unga män som har en återträff som vuxna men där gränser tangeras, en lärare som inte kan hålla tyst när en elev blir utsatt av en kollega och en buss där en kränkt busschaufför tar ut sin frustration på sina passagerare.

Fem nedslag i den svenska sommaridyllen som ger en gåshud! Bra skådisar. Skickligt och snyggt och väldigt tänkvärt men framför allt otroligt bra.

söndag 31 maj 2009

Tema resor: Resa till Port Said

Jag missade träffen med tema resor, eftersom jag var på resande fot själv (helt underbar för övrigt - kajakpaddling på Helgelandskusten, en resa för själen ...)

Men en bok till träffen hade jag läst, nämligen Lina Sjöbergs Resa till Port Said.
Det är inte helt lätt att berätta om handlingen i denna bok, eftersom det finns flera parallella och flera berättarjag, men det handlar i alla fall om den psykiskt labila Dagmar som reser till Östafrika som sekreterare, hoppar av sitt uppdrag och fortsätter sin resa på egen hand. Det handlar om den storslagne men självcentrerade Johannes, som Dagmar möter och blir handlöst förälskad i. Det handlar också om Maria, som är gift med Johannes och har åkt hem från Afrika med parets två små barn. Maria berättar sin historia i Ångermanland 1997, döende i cancer.

Om romanens underliggande handling säger Lina Sjöberg i en intervju att "boken handlar om sorgen över de bortvalda möjligheterna i livet. Vi gör ständigt val som kapar bort andra val vi kunde ha gjort. Det upplever jag redan nu som trettioåring, att man förverkligar vissa delar av sig själv på bekostnad av andra."

Lina Sjöberg har forskat om de bibliska berättelserna i bl.a. Sara Lidmans författarskap och Sara var något av en mentor för Lina medan hon levde. Jag tycker nog att det finns ett släktskap mellan Saras och Linas sätt att skriva, där varje mening är laddad med betydelse.

Jag hade läst denna bok förut, när den kom 2005, och ville gärna se om den var så bra som jag minns den. Jag blev inte besviken - det finns en omsorg om varenda mening som ger boken kvalitet och när man slår igen den dröjer sig känslan kvar av att ha fått ta del av litteratur som kommer att hålla i många år framöver. En bok man bara inte gallrar, för att tala bibliotekariespråk!

Lina Sjöberg är också den enda författare jag skrivit ett brev till för att berätta hur mycket jag tyckte om hennes bok, och att jag hört berättas om hennes släkt (som till vis del har inspirerat den), eftersom hon har rötter i Västerbotten/Ångermanland.
Brevet låg i min väska i några veckor, sen slängde jag det för det såg så visset ut.
En av alla dessa bortvalda möjligheter.

Resten av intervjun kan man läsa här: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/Intervjuer/Lina-Sjoberg/

måndag 25 maj 2009

Spökhistorier

Här kommer lite tips på ungdomsböcker. Den gemensamma nämnaren är spökhistorier och myter och passar ungdomar från 10 år och uppåt.


Lena Arro - Blommor på Höökens grav


Marie får följa med Mirja och hennes familj på semester i en stuga. Där får Mirja nys om bygdens eget spöke Mats Höök. Han blev halshuggen 1840 för att ha rånmördat en rik bonde. Men Mats nekade till anklagelsen och därför kan han inte få ro i sin grav sägs det. Han är begravd i skogen och har alltid färska blommor på sin grav. Mirja bestämmer sig för att ta reda på sanningen om spöket och rånmordet.



Det mest spännande är att boken bygger på en verklig myt ifrån Hökensås i Västergötland om Jonas Falk som 1854 rånade en postdiligens och då hade ihjäl en person. Han har dock inget gemensamt med bokens Mats Höök. Spännande är det i alla fall.



Lena Ollmark & Mats Wänblad - Kapten Svarteks grav


Den här boken handlar om Karl som bor hos morfar i Krabbsjögrund medans mamman jobbar på ett fartyg på havet utanför samhället. Det är jul och Karls bästa vän Sara övar inför en pjäs som ska sättas upp på nyår. Men det finns mängder med gamla myter om pjäsen som säger att den inte kan spelas utan att ett liv får sättas till. Karl märker hur Sara blir konstigare och konstigare och när han en natt hittar henne vid kapten Svarteks grav ute i träsket så börjar han ana riktigt oråd. Detta är ramberättelsen och sedan är alla gamla myter och spökhistorier insprängda i texten. Myt och verklighet blandas med varandra och det blir otroligt spännande när de gamla berättelserna får liv.


Dessa två författare har också skrivit Spökskeppet Vallona som också handlar om Karl och Sara i Krabbsjögrund och är skriven på samma sätt. Den utspelar sig före Kapten Svarteks grav så det kan vara bra att läsa den före.




Ewa Christina Johansson - Silverhäxan


My är hos sina systrar över jullovet för att komma från stan och hjälpa dem med huset de nyss köpt. På natten hör hon släpande steg på vinden så hon inte kan sova. Morgonen efter får hon veta att det inte är någon av systrarna så hon går upp på vinden för att undersöka vad det var. Då hittar hon en gammal koffert med ett hundra år gammalt brev från en Agate som blivit instängd på vinden av häxan Charlotte som är ute efter en ring som Agate har gömt. My hittar även ringen i kofferten och efter det börjar konstiga saker hända My. Det blir till slut riktigt farligt. Väldigt spännande och ruggigt. Svårt att lägga ifrån sig och det är knappt jag vågar gå upp på toa på natten sedan. Riktigt kuslig.

Maria Gripe - Agnes Cecilia: en sällsam historia

Handlar om Nora som är 15 år och bor i sin fasters familj. När hon var mycket liten omkom hennes föräldrar i en olycka och Karin och Anders förbarmade sig, som hon brukar tänka. Där bor också Dag, som är två år äldre än Nora och hennes bästa vän. När familjen flyttar till en ny våning börjar det hända konstiga saker runt Nora. Hon hör steg och det ringer till henne med konstiga ärenden. Men så smått börjar det nystas upp en historia om en flicka som bodde i samma rum som Nora långt innan Nora ens var född. Nora bara måste ta reda på mer och nysta vidare.
Det här är ingen regelrätt spökhistoria men det är väldigt mystisk och har en härligt spännande nerv. En bladvändar-bok.






söndag 24 maj 2009

Bokträff - Tema resor

Vi var 5 stycken som träffades idag söndag 24 maj på café Schmäck mellan sol och regn och pratade om våra böcker kring temat resor. Några kanske skriver mer detaljerat om sina böcker själva. Jag beskriver bara kort vad vi alla pratade om. Det fanns många trådar att ta upp på temat resor.

Jennys böcker (för hon hade två med sig) handlade om två olika kvinnors resa från porrindustri och prostitution till ett "vanligt" liv. Traci Lords Nattens barn och Att älska som en porrstjärna - en sedelärande berättelse av Jenna Jameson. Jag (Vicky) hade läst Flykten från Frank av Herbjörg Wassmo som handlar om en författare som snor sin älskares pengar och ger sig iväg på en resa ut i Europa. Jag tipsade även om Sean Penns fantastiska film Into the wild som ni kan läsa mer om på minabibliotek.se (http://www.minabibliotek.se/default.aspx?id=19969&ptid=0) Den handlar verkligen om såväl en inre som en rent geografisk resa men också på sätt och vis en klassresa - eller snarare en klassflykt. Vi pratade lite generellt om hur bra Sean Penn är och då kan jag även rekommendera en annan artikel jag skrivit på ovanstående eminenta hemsida (http://www.minabibliotek.se/default.aspx?id=19978&ptid=0). Där finns fler bra filmtips.

Anna-Karin hade läst om resor i fantasyn och pratade sig varm om författaren Nick Perumovs fantasy-serie Svärdets väktare där hon nu plöjt första boken - Diamantsvärdet och träsvärdet och jämförde den med Tolkien - fast Perumovs var bättre ansåg hon.
Anna hade gett sig iväg med en pilgrimsresa i litterär form - nämligen Anders Paulruds bok Kärleken till Sofia Karlsson där huvudpersonen - som djupt förälskat sig i en betydligt yngre kvinna ger sig iväg till Santiago de Compostela för att glömma henne. Samtidigt en resa in i en självutlämnande människas (författarens alter ego) innersta. En bok som kanske förebådar Anders Paulruds sista resa i livet i boken Fjärilen i min hjärna.

Helena har haft alldeles för många bokprat för att hinna med att läsa någon temabok så vi avhandlade istället några andra bra böcker om resor; Is och vatten - vatten och is av Maj-Gull Axelsson (om en resa med isbrytare upp i Norra Ishavet), Bruce Chatwins bok I Patagonien och Åter till Patagonien och Karen Blixens böcker från Afrika - t ex Den afrikanska farmen. Det finns många spännande böcker om resande kvinnor. En annan bok jag tänkte läsa till den här träffen är Signe Höjers biografi om Mary Kingsley- forskningsresande i Väst-Afrika. (Till vänster min son Jonathan med sin tjej Camilla i södra Patagonien nära Eldslandet)
Vi enades också om att vandringar till Santiago de Compostela avhandlats i flera böcker under 2000-talet - t ex Agneta Sjödins bok En kvinnas resa där hon inspirerats av Paolo Coelho som också skrivit om samma tripp i boken Pilgrimsresan. På den tiden när Annas mamma företog samma resa var man tvungen att skriva till påven för att få tillåtelse att besöka vissa platser efter rutten. Annat är det idag då Compostela-vandringen blivit en turistattraktion för de som söker något annat än badstrandssemester.

För övrigt reser vi en hel del i jobbet - det räcker långt. En underbar resa till vårens Uppsala har både Anna, jag, Anna-Lena och Jenny gjort nyligen och snart stundar en juniresa till Piteå. Det lilla är gott nog. För att inte tala om den resa till Missenträsk jag och bl a Anna-Lena gjorde en solig lördag förra veckan. Vilken inspirerande tripp i Birger Vikströms och Sara Lidmans spår. Själv skall jag åka kors och tvärs över en medelhavsö senare i juni. Sardinien väntar på mig.
Hilda låter hälsa att hon flaggar för de gamla fina böckerna om ett resande folk - böckerna om den romska flickan Katitzi av Katarina Taikon.
Nästa träff blir den 16 augusti på Schmäck. Kl 15.00. Tema: Afrika

lördag 9 maj 2009

Edward Tulanes fantastiska resa


Har just läst den helt fantastiska berättelsen om porslinskaninen Edward Tulane.
Och boken är så fin med jättefina färgbilder, bläddra och upplev berättelsen mer med bilderna - det är nästan något Beatrix Potter-aktigt över dem.
Men vem är då Edward Tulane?
Jo, han är en bortskämd porslinskanin som ägs av den lilla flickan Abilene. Han har en hel garderob med sidenkostymer och specialgjorda skor och är helt ointresserad av människornas liv som han tycker är -gäsp - så ointressant.
"Av alla årstider tyckte kaninen bäst om vintern, för då gick solen ner tidigt och matsalsfönstren blev mörka så att Edward kunde se sin egen spegelbild i glaset. Och vilken spegelbild det var! Så elegant han såg ut! Edward upphörde aldrig att häpna över hur fin han var."
En ytlig och självupptagen kanin som inte bryr sig om Abilenes kärlek till honom.
Som i alla sagor inträffar förstås något som ändrar hans liv - Abilenes mormor ser att kaninen inte kan känna kärlek och det är början på en lång och smått fantastisk resa.
Och slutet får ni läsa själva!
Det är en mycket bra berättelse med ett fint budskap som aldrig blir gammalt - kärlekens stora kraft.