söndag 31 maj 2009

Tema resor: Resa till Port Said

Jag missade träffen med tema resor, eftersom jag var på resande fot själv (helt underbar för övrigt - kajakpaddling på Helgelandskusten, en resa för själen ...)

Men en bok till träffen hade jag läst, nämligen Lina Sjöbergs Resa till Port Said.
Det är inte helt lätt att berätta om handlingen i denna bok, eftersom det finns flera parallella och flera berättarjag, men det handlar i alla fall om den psykiskt labila Dagmar som reser till Östafrika som sekreterare, hoppar av sitt uppdrag och fortsätter sin resa på egen hand. Det handlar om den storslagne men självcentrerade Johannes, som Dagmar möter och blir handlöst förälskad i. Det handlar också om Maria, som är gift med Johannes och har åkt hem från Afrika med parets två små barn. Maria berättar sin historia i Ångermanland 1997, döende i cancer.

Om romanens underliggande handling säger Lina Sjöberg i en intervju att "boken handlar om sorgen över de bortvalda möjligheterna i livet. Vi gör ständigt val som kapar bort andra val vi kunde ha gjort. Det upplever jag redan nu som trettioåring, att man förverkligar vissa delar av sig själv på bekostnad av andra."

Lina Sjöberg har forskat om de bibliska berättelserna i bl.a. Sara Lidmans författarskap och Sara var något av en mentor för Lina medan hon levde. Jag tycker nog att det finns ett släktskap mellan Saras och Linas sätt att skriva, där varje mening är laddad med betydelse.

Jag hade läst denna bok förut, när den kom 2005, och ville gärna se om den var så bra som jag minns den. Jag blev inte besviken - det finns en omsorg om varenda mening som ger boken kvalitet och när man slår igen den dröjer sig känslan kvar av att ha fått ta del av litteratur som kommer att hålla i många år framöver. En bok man bara inte gallrar, för att tala bibliotekariespråk!

Lina Sjöberg är också den enda författare jag skrivit ett brev till för att berätta hur mycket jag tyckte om hennes bok, och att jag hört berättas om hennes släkt (som till vis del har inspirerat den), eftersom hon har rötter i Västerbotten/Ångermanland.
Brevet låg i min väska i några veckor, sen slängde jag det för det såg så visset ut.
En av alla dessa bortvalda möjligheter.

Resten av intervjun kan man läsa här: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/Intervjuer/Lina-Sjoberg/

måndag 25 maj 2009

Spökhistorier

Här kommer lite tips på ungdomsböcker. Den gemensamma nämnaren är spökhistorier och myter och passar ungdomar från 10 år och uppåt.


Lena Arro - Blommor på Höökens grav


Marie får följa med Mirja och hennes familj på semester i en stuga. Där får Mirja nys om bygdens eget spöke Mats Höök. Han blev halshuggen 1840 för att ha rånmördat en rik bonde. Men Mats nekade till anklagelsen och därför kan han inte få ro i sin grav sägs det. Han är begravd i skogen och har alltid färska blommor på sin grav. Mirja bestämmer sig för att ta reda på sanningen om spöket och rånmordet.



Det mest spännande är att boken bygger på en verklig myt ifrån Hökensås i Västergötland om Jonas Falk som 1854 rånade en postdiligens och då hade ihjäl en person. Han har dock inget gemensamt med bokens Mats Höök. Spännande är det i alla fall.



Lena Ollmark & Mats Wänblad - Kapten Svarteks grav


Den här boken handlar om Karl som bor hos morfar i Krabbsjögrund medans mamman jobbar på ett fartyg på havet utanför samhället. Det är jul och Karls bästa vän Sara övar inför en pjäs som ska sättas upp på nyår. Men det finns mängder med gamla myter om pjäsen som säger att den inte kan spelas utan att ett liv får sättas till. Karl märker hur Sara blir konstigare och konstigare och när han en natt hittar henne vid kapten Svarteks grav ute i träsket så börjar han ana riktigt oråd. Detta är ramberättelsen och sedan är alla gamla myter och spökhistorier insprängda i texten. Myt och verklighet blandas med varandra och det blir otroligt spännande när de gamla berättelserna får liv.


Dessa två författare har också skrivit Spökskeppet Vallona som också handlar om Karl och Sara i Krabbsjögrund och är skriven på samma sätt. Den utspelar sig före Kapten Svarteks grav så det kan vara bra att läsa den före.




Ewa Christina Johansson - Silverhäxan


My är hos sina systrar över jullovet för att komma från stan och hjälpa dem med huset de nyss köpt. På natten hör hon släpande steg på vinden så hon inte kan sova. Morgonen efter får hon veta att det inte är någon av systrarna så hon går upp på vinden för att undersöka vad det var. Då hittar hon en gammal koffert med ett hundra år gammalt brev från en Agate som blivit instängd på vinden av häxan Charlotte som är ute efter en ring som Agate har gömt. My hittar även ringen i kofferten och efter det börjar konstiga saker hända My. Det blir till slut riktigt farligt. Väldigt spännande och ruggigt. Svårt att lägga ifrån sig och det är knappt jag vågar gå upp på toa på natten sedan. Riktigt kuslig.

Maria Gripe - Agnes Cecilia: en sällsam historia

Handlar om Nora som är 15 år och bor i sin fasters familj. När hon var mycket liten omkom hennes föräldrar i en olycka och Karin och Anders förbarmade sig, som hon brukar tänka. Där bor också Dag, som är två år äldre än Nora och hennes bästa vän. När familjen flyttar till en ny våning börjar det hända konstiga saker runt Nora. Hon hör steg och det ringer till henne med konstiga ärenden. Men så smått börjar det nystas upp en historia om en flicka som bodde i samma rum som Nora långt innan Nora ens var född. Nora bara måste ta reda på mer och nysta vidare.
Det här är ingen regelrätt spökhistoria men det är väldigt mystisk och har en härligt spännande nerv. En bladvändar-bok.






söndag 24 maj 2009

Bokträff - Tema resor

Vi var 5 stycken som träffades idag söndag 24 maj på café Schmäck mellan sol och regn och pratade om våra böcker kring temat resor. Några kanske skriver mer detaljerat om sina böcker själva. Jag beskriver bara kort vad vi alla pratade om. Det fanns många trådar att ta upp på temat resor.

Jennys böcker (för hon hade två med sig) handlade om två olika kvinnors resa från porrindustri och prostitution till ett "vanligt" liv. Traci Lords Nattens barn och Att älska som en porrstjärna - en sedelärande berättelse av Jenna Jameson. Jag (Vicky) hade läst Flykten från Frank av Herbjörg Wassmo som handlar om en författare som snor sin älskares pengar och ger sig iväg på en resa ut i Europa. Jag tipsade även om Sean Penns fantastiska film Into the wild som ni kan läsa mer om på minabibliotek.se (http://www.minabibliotek.se/default.aspx?id=19969&ptid=0) Den handlar verkligen om såväl en inre som en rent geografisk resa men också på sätt och vis en klassresa - eller snarare en klassflykt. Vi pratade lite generellt om hur bra Sean Penn är och då kan jag även rekommendera en annan artikel jag skrivit på ovanstående eminenta hemsida (http://www.minabibliotek.se/default.aspx?id=19978&ptid=0). Där finns fler bra filmtips.

Anna-Karin hade läst om resor i fantasyn och pratade sig varm om författaren Nick Perumovs fantasy-serie Svärdets väktare där hon nu plöjt första boken - Diamantsvärdet och träsvärdet och jämförde den med Tolkien - fast Perumovs var bättre ansåg hon.
Anna hade gett sig iväg med en pilgrimsresa i litterär form - nämligen Anders Paulruds bok Kärleken till Sofia Karlsson där huvudpersonen - som djupt förälskat sig i en betydligt yngre kvinna ger sig iväg till Santiago de Compostela för att glömma henne. Samtidigt en resa in i en självutlämnande människas (författarens alter ego) innersta. En bok som kanske förebådar Anders Paulruds sista resa i livet i boken Fjärilen i min hjärna.

Helena har haft alldeles för många bokprat för att hinna med att läsa någon temabok så vi avhandlade istället några andra bra böcker om resor; Is och vatten - vatten och is av Maj-Gull Axelsson (om en resa med isbrytare upp i Norra Ishavet), Bruce Chatwins bok I Patagonien och Åter till Patagonien och Karen Blixens böcker från Afrika - t ex Den afrikanska farmen. Det finns många spännande böcker om resande kvinnor. En annan bok jag tänkte läsa till den här träffen är Signe Höjers biografi om Mary Kingsley- forskningsresande i Väst-Afrika. (Till vänster min son Jonathan med sin tjej Camilla i södra Patagonien nära Eldslandet)
Vi enades också om att vandringar till Santiago de Compostela avhandlats i flera böcker under 2000-talet - t ex Agneta Sjödins bok En kvinnas resa där hon inspirerats av Paolo Coelho som också skrivit om samma tripp i boken Pilgrimsresan. På den tiden när Annas mamma företog samma resa var man tvungen att skriva till påven för att få tillåtelse att besöka vissa platser efter rutten. Annat är det idag då Compostela-vandringen blivit en turistattraktion för de som söker något annat än badstrandssemester.

För övrigt reser vi en hel del i jobbet - det räcker långt. En underbar resa till vårens Uppsala har både Anna, jag, Anna-Lena och Jenny gjort nyligen och snart stundar en juniresa till Piteå. Det lilla är gott nog. För att inte tala om den resa till Missenträsk jag och bl a Anna-Lena gjorde en solig lördag förra veckan. Vilken inspirerande tripp i Birger Vikströms och Sara Lidmans spår. Själv skall jag åka kors och tvärs över en medelhavsö senare i juni. Sardinien väntar på mig.
Hilda låter hälsa att hon flaggar för de gamla fina böckerna om ett resande folk - böckerna om den romska flickan Katitzi av Katarina Taikon.
Nästa träff blir den 16 augusti på Schmäck. Kl 15.00. Tema: Afrika

lördag 9 maj 2009

Edward Tulanes fantastiska resa


Har just läst den helt fantastiska berättelsen om porslinskaninen Edward Tulane.
Och boken är så fin med jättefina färgbilder, bläddra och upplev berättelsen mer med bilderna - det är nästan något Beatrix Potter-aktigt över dem.
Men vem är då Edward Tulane?
Jo, han är en bortskämd porslinskanin som ägs av den lilla flickan Abilene. Han har en hel garderob med sidenkostymer och specialgjorda skor och är helt ointresserad av människornas liv som han tycker är -gäsp - så ointressant.
"Av alla årstider tyckte kaninen bäst om vintern, för då gick solen ner tidigt och matsalsfönstren blev mörka så att Edward kunde se sin egen spegelbild i glaset. Och vilken spegelbild det var! Så elegant han såg ut! Edward upphörde aldrig att häpna över hur fin han var."
En ytlig och självupptagen kanin som inte bryr sig om Abilenes kärlek till honom.
Som i alla sagor inträffar förstås något som ändrar hans liv - Abilenes mormor ser att kaninen inte kan känna kärlek och det är början på en lång och smått fantastisk resa.
Och slutet får ni läsa själva!
Det är en mycket bra berättelse med ett fint budskap som aldrig blir gammalt - kärlekens stora kraft.

lördag 2 maj 2009

Livet

Mitt litterära liv - var tar det vägen?

Jag har rest i veckan. Jag var till Stockholm och satt (för första året) med i en eminent jury som under sommaren kommer att utse "Årets skolbibliotekarie". Det är BonnierCarlsen som står för priset, femtonde året i rad. Nominera säger jag bara, allt finns på deras hemsida!

Det var väldigt intressant att kika in bakom ett stort bokförlags draperier, men vad vore de utan oss läsare?

Jag kom hem på onsdagen och blev ledig. I solens sken, bland lekande barn, har jag läst Jo Nesbös (hur tusan gör man ett norskt ö?) första Harry Hole-roman: Fladdermusmannen. Visst var den spännande. Inte särskilt stilistisk skulle jag vilja säga, men personlig och sådan är viktigt för mig. Jag måste få känna med personerna i boken för att kunna läsa vidare.

Däremot fick han (Jo alt Harry) minuspoäng för att han trillade ner i mans-sluskfällan när det kom till kritan vad gäller kärlek. Dit hade han verkligen inte behövt gå. Kanske blir det en till, om jag kan putta undan irritationen jag kände inför detta. Men om han då går dit så dissar jag resten av serien.

Sådan är jag.

söndag 26 april 2009

Mark Billingham - The beginning .....

Jenny beskrev väldigt träffsäkert här på bloggen om tomheten när en serie tar slut. Jag har också skrivit en kärleksförklaring och ett farväl till Harry Hole när jag för ett tag sen läste ut den senaste men förhoppningsvis inte den sista deckaren av Jo Nesbö. Jag läser ju många bra böcker hela tiden men min deckarådra behöver nytt färskt blod - jag behöver de där mörka hemska böckerna att frossa i på nätterna - den andra litteraturen tillhör oftast dagen, kvällen, helgerna. Jag är lite som Jekyll och Hyde när det gäller litteratur. Hur som helst - var hitta en ny bra serie att sätta tänderna i - var hitta en ny Harry? Jodå - jag gillar kvinnliga snutar också - särskilt Ann Lindell i Kjell Erikssons böcker. För att inte tala om allas vår knäppa Lisbeth Salander. Men de där männen som är helt hopplösa att leva med och ändå är empatiska och mänskliga dras jag till på ett märkligt sätt. Kanske nån gen som även har påverkat mig i verkliga livet (hmm) - vem vet.

Nu har jag hittat en ny man att följa in i seriemördares och andra kriminellas tassemarker - den här gången i deckarlandet framför andra - England. Londonkriminalaren Tom Thorne har allt det som kännetecknar genrens typiske krimmare - en medelålders fulsnygg snut, något asocial. Thorne gillar country, bor ensam, har en gammal pappa som är ett ständigt dåligt samvete och en chef som försöker uthärda att ha en egensinnig underhuggare som går sina egna vägar. Billingham lyckas också utveckla honom hela tiden. Hans kolleger är alla väl utmejslade karaktärer och man lär snabbt känna dem - Hendricks, Holland, McEvoy m fl.

Mark Billingham beskriver miljöer, stämningar och människorna - såväl offren, deras familjer som förövarna på ett sätt som gör att brotten sätts in i sitt sammanhang. Jag gillar hans sätt att skriva. Tack och lov har han skrivit sju stycken hittills så nu har jag sällskap fram tills sommaren börjar.
De två första jag läst heter Sömntuta och Offerlek. I Sömntuta är det en synnerligen märklig mördare som härjar. När offren dör har han misslyckats - konsten är att få dem levande döda - att blockera dem fysiskt så de endast kan tänka men inte röra en fena. Allt är avstängt utom deras sinnen - syn, hörsel, känsel, lukt. Jätteläskigt. Tänkte på filmen Fjärilen i glaskupan när jag läste den. Historien är trovärdig och man vet inte hur det slutar - intrigen är listig men bitarna faller på plats i slutet. I Sömntuta och även i Offerlek får man även följa mördarnas tankar. Kapitlen varvas med olika berättarperspektiv och kronologi - precis som Nesbös böcker. Så det gäller att hänga med när det växlar!


Den andra boken heter offerlek och även här är det annorlunda och udda brott som begås. Man inser efter ett tag att för varje mord som sker så sker ett till parallellt. Är det två mördare som utför sina brott tillsammans? Thorne inser att om han skall kunna få ett slut på denna hemska mordvåg som drabbat London så måste han spela ett högt spel. Spännande så det förslår men även här är det så himla intressant att följa Thorne i hans tankegångar och i hans möten med alla människor - anhöriga, vittnen, kollegor. Han har ett väldigt realistiskt språk. Det utelämnar inget och visar på det djupt mänskliga i all sin skröplighet men också det goda livet som trots allt pågår vid sidan om samhällets mörkare sidor. Välskrivna deckare. Originella stories och på inget vis förutsägbara. Rekommenderas!

torsdag 16 april 2009

Till franska landsbygden med Irene Némirovsky

En läsupplevelse var det att läsa Irene Némirovskys bok Storm över Frankrike som utspelar sig på franska landsbygden under andra världskriget där tyska soldater blir inhysta hos franska bönder. När jag nu återvänder till samma författare, vars liv i sig är nog så dramatiskt, så är det i den lilla boken Blodets hetta. Irene Némirovsky som var rysk judinna (familjen hade flytt ryska revolutionen) fördes bort till koncentrationsläger 1942 och henne manuskript räddades av hennes döttrar som hann fly Frankrike. Blodets hetta har sammanställts av ett franskt förlag och det är ju svårt att veta hur Irene själv hade velat ha boken - om den ens var färdigbearbetad för utgivning.


Nåväl - det är en liten njutning att läsa denna lilla bok. Berättaren är en åldrad och vis man, kallad Silvio, och det är genom hans ögon vi får uppleva några dramatiska år i en liten fransk by med omnejd. Det är inte så mycket som händer i inledningen, bondelivet framlevs lugnt och man får följa naturens växlingar. Men under ytan sjuder det av såväl passion som dolda hemligheter. Silvio umgås mycket med sin kusin Hélèn och hennes livslånga kärlek Francois. Deras dotter Colette gifter sig tidigt i romanen men redan under deras första år som gifta så drunknar den unge brudgumen Jean under mystiska omständigheter. Boken får så småningom skepnad av en liten minideckare.

Det här utspelar sig under mellankrigstiden och det är ett väldigt typiskt franskt lantliv som Irene skildrar - med marknader, fester, skördar, väder men också inskränkthet och underliggande skvaller, var och en sköter sitt. Men sanningen väntar bakom till synes moraliska väggar. Jag gillar hennes språk. Skönast är hennes beskrivningar av naturens alla skiftningar.

Ett smakprov: "Nu skördas vetet här i bygden. Sommaren går mot sitt slut, och detta är det sista av säsongens tunga arbeten på fälten. Mödosam dag, festdag. Gigantiska ljusa mördegstårtor bakas i ugnen, och för att dekorera dem med frukt har barnen skakat ner plommon från träden hela veckan. Den lilla köksträdgården bakom mitt hus surrar av bin. Gräset är fullt av mogna plommon, och deras spruckna, gyllene skinn släpper ut pärlor av socker."

Jag drar mig till minnes min resa på franska landsbygden med tre vänner som jag gjorde sommaren 2007. Hur vi körde genom böljande landskap av solrosor och vildhästar i Camarge, levde nära havet hos vänner i Sête och åt middagar med ostron och vin under ett stort fikonträd på kvällarna men också verkligen bodde på landet hos Anna i Montgiscard - ett sagohus mitt ute på franska landsbygden nära Toulouse där vi handlade på den lokala marknaden - ost, bröd och vin. Blev tvungen att ta fram några kort därifrån för att minnas. Åh, vilken underbar resa det var! Boken väckte verkligen mina natur- och matminnen från min franska sommar.

Så kan det också bli med böcker - de väver sig samman med ens liv på det mest förunderliga sätt.










T v - utsikt från Annas gård.
Mitten - under fikonträdet hos Thierry och Kathy. T h - ett fönster i deras hus.

onsdag 15 april 2009

Att tro på Mr Pip



Shit, vilken bok. Det vände sig i magen på mig på slutet, inför scenen där Matilda ska våldtas av männen som just våldtagit hennes mamma och mamman ber att få ge sitt liv istället för att Matilda ska utsättas för detta. När soldaterna inte går med på detta ber hon istället att få hålla om Matilda under tiden. Ett mammahjärta, hur starkt känner inte det?

Länge händer inte mycket i berättelsen, barnens liv kretsar omkring skolan och den roll Charles Dickens bok Lysande utsikter spelar för dem, men den starka spänningen som byborna kommer att leva under byggs skickligt upp för att brisera på slutet, när soldaterna återvänder.

Jag tänker på Christina Wahldén som berättade om sitt senaste bokprojekt tillsammans med Röda Korsets Rädda mammorna, där hon i Kongo åkt runt och dokumenterat (efter-) krigstidens situation för kvinnorna. Hon berättade fasansfulla saker och det hon främst tryckte på var våldtäkten som krigsföring och vad det gör för människan, både den enskilda och gruppen. Ett barn som våldtas inför sina föräldrars ögon? En mamma som våldtas inför sina barn? En gammal kvinna som våldtas framför en hel by? Vad gör det med det mänskliga psyket, hur nedbruten blir man inte?

...och alla människor som blir till på det här sättet, vad händer med dem? De barn som verkligen inte bett om att få bli födda. I Kongo tar bara några få hand om sina barn, medan många lämnar bort dem till barnhem, eftersom barnen anses vara onda.

Det är helt sjukt. Jag blir så arg när jag tänker på det, att jag helt glömmer bort Att tro på Mr Pip. Det är inte bara barnen som ska leva sig in i berättelsen, även deras föräldrar, soldaterna och rebellerna. Och Mr Watts naturligtvis, i sin röda clownnäsa. Han är den som läser högt och sedan, när boken är bränd, berättar historien.

Om hur farlig fantasilöshet kan vara, om hur farliga illitterata soldater är...

måndag 13 april 2009

Akta dig för bibliotekarien!

Man vet aldrig vad som kan dölja sig bakom den till synes generaliserande och ofta missvisande bilden av bibliotekarien! I uppsatsen Okyssta jungfrur i beigebruna kläder har Linda H Axelsson undersökt bilden av bibliotekarien i litteraturen och kommit fram till att den stereotyp som man ofta förknippar med yrkesrollen stämmer överens i både svensk och amerikansk litteratur. En osexig, beigeklädd läsnörd som ser jobbet som ett kall. Personligen skrattar jag åt den beskrivningen - men visst vet jag att det är så den gängse bilden ser ut. Bilden t v fotograferad av Anders Kylberg visar lite mer kaxiga tjejer från bl a stadsbiblioteket i Stockholm. Sen känner ni väl till den uppkäftige manlige bibliotekarien i läderbyxor - Christer Hermansson? Hans böcker Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor och Ich bin ein bibliothekar har ruskat om i den stillsamma biblioteksvärlden. Det behövs!


För övrigt är en av mina älsklingsböcker Hyssj av Jean Marie Gourio. När jag emellanåt går in i vårt lilla trånga bokförråd brukar jag stundvis tänka på de erotiska scener som utspelar sig i ett liknande rum i den romanen. Den handlar om en fallskärmsjägare som blir förälskad i en bibliotekarie. Problemet är bara att han inte läser böcker och hans insikt att om han skall nå in till hennes hjärta så måste han gå via litteraturen. En kärleksroman och en sensuell hyllning till litteraturen.

Jag drar mig också till minnes en film med Amanda Ooms i huvudrollen som bibliotekarien som förvandlas till varulv. Filmen heter Wilderness och är nog lite svår att få tag i idag. Men jag minns tydligt hur bibliotekarien Alice varje fullmåne föll ned på alla fyra och smög mellan hyllorna i sitt bibliotek på jakt efter en intet ont anande professor.

Nu har jag också fått nys om en annan bokserie av författaren Charlaine Harris (som jag kom i kontakt med via vampyrserien True blood och serien om Sookie Stackhouse - se tidigare inlägg). Serien handlar om bibliotekarien Aurora Teagarden som har en deckarklubb på bibblan. När det sedan händer ett fruktansvärt mord börjar hon se sammanhanget. Vem kan bättre genomskåda den mest listiga mördare om inte en bibliotekarie som är expert på deckarlitteratur? Den första boken i serien heter Real murders och är nu beställd. Den finns bara på engelska - desto bättre!

En annan liten goding att låna på biblioteket heter Sonetjka och är skriven av Ljudmila Evgenevna Ulitskaja. Det är en roman om vad som kan hända när en man en dag kommer in i biblioteket och vill låna en bok. Samtidigt en skildring av Ryssland under 1900-talet.

En underbar bok jag inte läst än lär vara Lily Priors bok La Cusina om det unga biblioteksbiträdet i Palermo som en dag möter en engelsman som söker litteratur till ett forskningsprojekt. Här handlar det om böcker, mat och passion med Sicilien som bakgrund. Den måste jag läsa! Ja, ni ser - alla ni singelbibliotekarier - man vet aldrig vad som stiger över tröskeln - och ni övriga - ta er i akt.

Två andra böcker om bibliotekarier som handlar om märkliga genetiska åkommor är Jättens hus av Elizabeth McCracken även den en historia om annorlunda kärlek. Den utspelar sig i USA under 50-talet och handlar om en bibliotekarie som verkligen lever för sina böcker och låntagare och som träffar en ung man som inte kan sluta växa.

I Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger är det istället en manlig bibliotekarie som är huvudfiguren. Han kan resa i tiden på grund av sitt märkliga genetiska fel. Här blir det också het kärlek när han träffar den unga konstnären Clare.
Ej att förglömma är Katarina Mazettis bok som även filmats - Grabben i graven bredvid. Här är det kärlek mellan bonden och akademikern. Två till synes oförenliga världar. En bok att må gott av och likaså en feelgood-film som leker lite med rollen av den beiga bibliotekarien.


Ja, det finns fler exempel men som sagt - så länge det finns både seriemördande och sexgalna varulvsbibliotekarier så finns det motbilder. För att inte tala om allas vår Sally i Marie Lundqvists skruvade rollgestaltning.

fredag 10 april 2009

Utpekad av Nigel Hinton


Det här är en liten "lättläst" bok som man läser på en dryg timme men jag vill gärna berätta om den för den fick mig verkligen att tänka efter hur det kan vara för barn som har föräldrar som sitter i fängelse, blir omskrivna i tidningen och som blir kända bland alla - kompisar, grannar m fl. Vi har ju bara här i Umeå senaste åren haft just en sådan historia med en tvåbarnspappa som blev dömd till svåra brott. Hur mår de barnen? Hur känns det när den man älskar och litar mest på visar sig vara någon helt annan? När folk börjar prata bakom ryggen, ryktena växer och illvilja och t o m hat drabbar inte bara den som står inför skranket utan även de anhöriga - som ju är helt oskyldiga. Den har också ett viktigt budskap om att ingen är dömd förrän han eller hon prövats inför domstol och befunnits skyldig.

Berättelsen sätter fingret på just detta. Boken handlar om Nathan vars pappa blir anklagad för ett mord på en flicka. Inte nog med det - kan man koppla ytterligare olösta fall till just detta? Det allra värsta för Nathan är att han själv till slut börjar tro att polisens misstankar är riktiga - att indicierna och bevisen är för många - han börjar själv tvivla. Men så händer något som förändrar bilden - och Nathan sätts återigen på prov. Som sagt - en liten men tät historia som griper tag och väcker tankar. Ytterst en bok om mod!

Sen gillar jag Nigel Hinton. Han är väl inte litteraturens större mästare men han skriver medryckande och har hittat på bra historier som våra unga låntagare gillar. Hans förra bok som jag läst - Spökskeppet - och som egentligen bygger på en gammal sjömans-shanty som heter Old Glenn - är nästan en parallellhistoria till vad min pappa upplevde i början på 50-talet när han utanför Syd-Afrikas kust förlorade en arbetskamrat bokstavligen framför ögonen i en svår storm och där spöklika och övernaturliga händelser avlöste varandra när de sedan fortsatte sin färd till Australien. Hans bok Gangsterbröder är också populär bland killar på vårt bibliotek. Alla dessa tre böcker är spännande och korta men för den skull inte alltför lättlästa innehållsmässigt. Sådana böcker behövs - inte minst för killar från sexan och uppåt som är lite motvilliga till att läsa.