Människohamn

I sommar har jag äntligen läst John Ajvide Lindqvists nya bok, "Människohamn".
Jag är ett riktigt fan sedan tidigare med hans äldre böcker och jag funderade innan jag började läsa, kommer den här att hålla samma klass?
Jag blev helt fast. Det här är den absolut bästa boken jag har läst på flera år, ja den är så bra att den hamnar på min topplista över bästa böcker någonsin någonsin.
Det är ju såklart en skräckroman och om du tycker att spöken eller gengångare som går igen med skuggestalter eller hemska uppenbarelser är kusliga måste tänka om.De absolut mest scary spöken finns i denna bok: två missförstådda tonårspojkar som åker runt i natten på sin flakmoppe och bara kommunicerar med citat av Morrisey översatta till svenska. Jag säger brrrrrrrr.....och då är jag ju ändå en gammal räv i skräckgenren.
Det här är en bok som sitter i flera veckor efter att man har läst den och alla böcker bleknar i jämförelse. Den är så fruktansvärt bra!!
Självklart är mitt enda råd LÄS DENNA BOK!!!

Anna-Karin

Flickan som var vacker i onödan

Denna berörde mig. Sextonhundratalets Afrika - kunde det verkligen finnas beröringspunkter?

Jajjamen, det gjorde det minsann! Och inga små frågor heller. Den eviga kampen för frihet till exempel, det är väl om något aktuellt än i dag. Om rätten att bestämma över sitt eget liv. Om rätten att tänka egna tankar, fria från förtryck.

Baksidestexten är helt ointressant och framsidan lite halvtråkig, den har legat på mitt nattduksbord länge nu och jag har inte heller läst fler än en halvljummen men övervägande positiv recension.

Men så tog jag tag i den nästan av en slump och bara efter några sidor var jag fast, så till den milda grad att jag även berättat den löpande för min man, och när vi sedan såg North Country (tack A-K för det tipset, vilken fantastisk film!) kändes frågan evig: den trista sanningen att mannen än i dag använder sig av ett maktspel, medvetet eller omedvetet, för att förtrycka kvinnan.

(Sedan vurmar jag för Afrika, ända sedan jag läste Henning Mankells Leopardens öga, som jag inbillar mig speglar en del av Afrikas själ.) Janne Lundström alltså, han med alla sagor från Afrika: Flickan som var vacker i onödan.

Bryta om

Jag har idag läst ut Bryta om av Åsa Anderberg Strollo. Vilken bok! Annalena, jag håller verkligen med dig! Början var väl sådär halvtrevande men snart var jag fast och jag tyckte otroligt mycket om den. Och jag tyckte om huvudpersonen, Minna. Och jag tänker på alla barn som går i skolan men har det för taskigt hemma och jag skäms över att vi har mage att ändå ställa krav på dem! För dessa ungar har annat att fundera på, typ att överleva... När jag läst en bok funderar jag också på vem jag skulle vilja stoppa den i händerna på (vilken elev och/eller lärare alltså). Jag kom på flera lärare, men inte en enda elev! Det betyder naturligtvis inte att det här problemet inte finns på vår skola, utan att jag för tillfället inte känner till en elev från ungefär denna bakgrund som dessutom läser böcker.

Först att läsa boken i höst blir i vilket fall elevvårdsteamet tänkte jag mig.

I morgon börjar min semester "på riktigt"!

Bifigur - en mamma?

Som jag sa när vi sågs senast blir jag så omåttligt intresserad av de viktiga bifigurerna i berättelser. De har oftast en oerhört viktig roll eftersom man utan dem knappast kunde berätta samma historia. Framförallt mödrar och fäder - de oändligt viktiga som skapat oss både fysiskt och påverkat oss mentalt.

Jag sörjer fortfarande över att jag missade barnboksinstitutets bokprovning i våras där, om jag inte minns fel, man hade temat mammor i bou-litteraturen? Deltog någon av er andra? Just när det begav sig läste jag nämligen En liten chock av Johanna Lindbäck där en mamma är synnerligen närvarande trots att hon inte längre finns i livet. Det finns andra exempel, massor av exempel... I taket lyser stjärnorna, Så värt, Sandor/Ida, När Åkes mamma glömde bort, tja, ni vet lika bra som jag.

Från bifigursmamma till skrivarmamma: har ni läst Porträtt av ett mycket litet barn av allas vår Kerstin Thorvall? Om man har förskräckts över krönikörer som skämtar bort livet med småbarn (Haag) till krönikörer som formligen håller på att dö pga livet med småbarn (Skugge) så finns här en berättelse om det alla verkar glömma bort nu när det är helt okej att beklaga sig över hur övernaturligt besvärligt det är med barn och i synnerhet små barn:

nämligen

ljuvligheten i en babynacke doften i håret kvillrande skratt som skapar lycka i varenda vrå i dammigt hem småframstegen som svarsljud veck i hullet nyfikenhet inför barnet som egen person förundran över vem är det egentligen som bott i min kropp

Så från en mamma som befinner sig någonstans mittemellan Haag och Skugge och som gärna ägde Thorvalls tålmodighet blir det mitt sommartips. Enligt hörsägen kan den även frälsa de ännu icke frälsta...



PS. Jag har läst både Haag och Skugge med behållning.

Fort Knox

Äntligen inne bland "mina" skolbibblisar". Man tror man kan allt om IT men ibland kan den enklaste blogg visa sig kräva en davinci-kod.

Nåväl - nu är jag här. Gammal räv i gamet - fast fortfarande utan grått i pälsen - däremot något tovig och motsträvig med en tass beredd på språng. Gillar mycket att ligga i lyan och trycka med en bok - eller som Jessica Gedin, journalist, sagt "en muterad människa av kött och bok" att text genererar med ens DNA så man blir ett med texten - med hull och hår. Annars är min flock stor - häftiga och kaxiga barn och barnbarn samt en loj kattmadam döpt efter Stefan Sundströms sångmö Sabina. En hoper vänner smyger i snåren och ett otal kolleger posterar bak stubbar och stenar - vänligt beredda att tryggt och vant leda en in i bokskogen. De är sådana - bibliotekarierna.

Just nu läser jag två böcker - å ena sidan är jag inne i min Lidmanska feberyra och läser nu Vredens barn. Helt enkelt underbar! Vet ni hur man tar kål på en pitebo? Jo, man kast en palt utåt svaagisen! När man läser Sara Lidman får man inköpa en citatbok - för övrigt en bra idé för all läsning. För att återvända till den andra sidan; Jo Nesbö - norsk deckarförfattare där jag nu slukar bok nummer ett - Fladdermusmannen. I den får man lära sig massor om Australien och aboriginernas historia och situation idag. Sen kommer jag väl att snöa in på Australien. Ett filmtips är The proposition. En fantastiskt bra film om Australien under nybyggaråren - en australiensisk western, vacker, brutal och med bra skådespelare. En film som känns "äkta".

Äkta och som ett visuellt konstverk var också musik-dvd:n om Bob Dylan jag nyss sett - Don´t look back från 1965 - om hans Englandsturné. Hans små jamsessions på hotellrum med Joan Baez och Donovan gör en lycklig. Jag minns - för 1965 var jag 13 år och störtkär i färghandlar Ahlgrens son Johan - (café Schmäck idag) då trummis i Umeå-bandet The Trappers. Då var jag på väg in i modseran och visste att The times they are a-changin´.

För övrigt är min nördiga hjärna inne på fyrar. Jag har lånat massor av böcker om fyrar - faktaböcker och skönlitteratur - allt inspirerat av Fyrväktaren. En av de bästa böcker jag läst. Som av en händelse läste jag en fyrbok till under midsommarhelgen - John Ajvide Lindqvists nya Människohamn. Grymt bra bok och precis med det mytologiska som en resonansbotten uppblandat med skräck och spänning. Skärgårdsöepos fjärran från Saltkråkan. Där ruvar ju Gåvastens fyr över mörka djup och hemligheter. Sen finns ju Virgina Woolfs Mot fyren - så nu undrar jag stillsamt - vad är det med fyrar som lockar författare? Återkommer om detta!

Skumtimmen

Gissa vilken flax jag hade! Jag fick Skumtimmen som pocket med posten igår genom pocketutbytet. Dessutom av en människa som inte har någon aaaning om vår bokcirkel. Så nu ska jag bara läsa ut Jens Ganmans Mess (en roman delvis i SMS-form) så jag kan börja på den. Återkommer med bokrecension senare. Trevlig regnsommar!!

Gott och blandat

Vad roligt med en blogg!!

Jag ser absolut fram emot att läsa "Skumtimmen", jag har hört så mycket bra om den boken! (Kanske inte skulle säga det, alltid när man har hört att en bok ska vara så himmmmmla bra, så blir den bara sådär när man läser den.)

En bok som ni bara MÅSTE läsa är "Jonathan Strange och Mr Norell" av Susanna Clarke. Jag läste den för c a två år sedan och den boken var så fängslande.
Tänk er en svart bok, även svart på papperets kanter och fylld med teckningar á la Dickens roman. England, 1800-talet, två magiker. De ska återinföra magin till England och det hela blir en duell med magins förtecken. Fantastiskt bra!!! Den ska även bli film snart och i den biosalongen kommer jag definitivt att sitta :)

Om ni vill läsa en fantastiskt rolig bok i sommar, läs "Confederacy of dunces" (Dumskallarnas sammansvärjning" av John Kennedy Toole. Han fick inte boken utgiven under sin livstid, utan det var hans mamma som idogt tjatade på bokförlagen. Voila! Efter hans död blev den en smash hit. Och så underbart fantastiskt rolig. Den enda boken jag faktiskt skrattat högt i offentliga sammanhang när jag har läst den. Bara det är ju ett bra betyg :)

Jag ser fram emot boktips från er alla nu inför sommaren!

Anna-Karin

Chick lit

Jag har inte läst så mycket utländsk chick lit, bara svensk á la Denise Rudberg. Den är helt okej som tillfällig underhållning men lämnar ju inga bestående intryck. Jag blev väldigt irriterad på den attityd till saker som speglas eftersom hon skriver utifrån överklassen. Det är inget konstigt att köpa en kjol för flera tusen som du sedan bara använder ett par gånger för det är du värd. Jag tänker bara på vilken ångest jag skulle fått som tonåring då jag INTE fick kläder för flera tusen. Hur blir världsbilden om man bara läser sånt som ungdom eller har man bra verklighetsuppfattning och ser det bara som flykt från verkligheten? Jag vet inte. Det är väll olika från person till person. Själv läste jag Jackie Collins och hon ger väll inte heller någon vidare verklighetsuppfattning men det var skönt att fly en stund.

Pans labyrint m.m.

Pans labyrint har jag också sett för inte alls längesedan. Så ofantligt bra och nuförtiden kan ju varelserna se verkligt otäcka eller läskiga ut. Jag tyckte den var lite läskig så den passade bra för en myskväll i soffan med maken. Vi var med i Lovefilm och fick hem den. Det var han som velat se den men jag tror att jag uppskattade den minst lika mycket. Lite spansk Tim Burton-anda.

Just nu ligger The Empress och väntar. Den ser jag mycket fram emot att se eftersom jag tyckte mycket om Crouching tiger hidden dragon och Hero. Vi får väll se när det blir. Vi orkar dessutom sällan se en hel film på en kväll utan måste alltid dela upp dem på minst två kvällar. Kanske imorgon kväll.

Mina filmer: Pans labyrint - This is England

Pans labyrint - vilken saga. Jag fastnade i filmens stämning så länge efteråt att inte ens Så värt av Martin Jern kunde slita mig bort från den rannsakning av vad som är viktigt i livet och som t ex en god berättelse (i alla fall i mig) kan trigga igång. Vad är viktigt? Vad är verkligt? Den var fantastiskt vacker och sorglig och jag berättade den för min äldsta dotter (väl valda delar, men hon är insatt i fantasyns magiska värld så mycket behövde jag inte bespara för henne) och den fungerade utmärkt som muntlig saga vid frukostbordet också.

This is England - och Shaun! Vilken kallblodig liten rackare. Vilken kärlekstörstande liten rackare. Vilka omtänksamma skinnskallar. Och var mamman en bra mamma, eller var hon en dålig? Jag funderar på den där skinnskallen som finns ibland i Per Nilssons böcker. Han som ser ut som en skinnskalle men som enligt egen utsago i alla fall (jag tror inte att man märker av det så mycket i böckerna?) säger sig jobba mot dem. Och på Woody funderar jag som höll ihop alla och såg till att alla hade det bra. Och på Lol.

Det var länge sedan jag hade två så fantastiska filmkvällar på rad. Tack för dem Anna-Karin!